Idag mår jag bättre! Febern verkar ha gett med sig och kvar är däbbt däsa och viss rethosta. Jag ska säkert igenom ytterligare några faser innan det är över, men huvudsaken är att jag slipper febern.
Med andra ord; idag har jag orkat med några mindre projekt. Jag har t ex trimmat virvelmars… nej, jag menar terriern. Jag är fortfarande lika fascinerad av alla hans tekniker för att undvika att bli trimmad på vissa ställen. Men eftersom jag är tvåhänt så fixar jag en del trots att han t ex ”håller i” min ena arm genom att hänga sig över den. Allt grundar sig i passivt motstånd, han skulle vara en guldgruva som trädkramare eller nå’t. OK, så länge det inte är granar som ska kramas, för då äter han upp barken… 🙂
Som vanligt så fick jag dock inte helt ordning på ben och tassar. Där krånglar han något förfärligt och när jag väl fått till ett bra ”grepp” så sticker han dit näsan för att kolla, på riktigt nära håll, vad jag egentligen gör. Detta resulterar i att jag inte ser vad jag gör, och så var det kört. Det får nog bli ett nödsamtal till V så får vi hjälpas åt med det sista. De huvudsakliga målen är dock uppnådda; den värsta pälsgardinen under magen är borta liksom springer spaniel-fanan under svansen. Tassarna påminner dock fortfarande om cavalier king charles spaniel-tofflor. Problemet är bara att sådana SKA cavaliererna (tydligen) ha, inte borderterriers… Men det finns faktiskt ett skede i trimningen där han är extremt samarbetsvillig och står väldigt, väldigt stilla. Det är när man tar fram saxen för att putsa pälsen runt snoppen. 🙂
Efter trimningen gick vi ut i skogen och körde ett latexpipdjursrace, följt av en bits koppelpromenad och därefter lite lyhördshetsträning sista biten. Dvs lös terrier och en matte som ideligen väser ”ligg”, ”stanna”, ”före” och andra liknande kommandon. Han har öronen på vid gavel och åtlyder glatt mina kommandon, mot vederbörlig ”ersättning” förstås.
Efter hemkomsten körde vi en stunds jordengårinteunderförattmanlämnarifrånsigleksakertillmatte-träning. Det vore ju käckt att ibland kunna använda boll som belöning vid momentträningen. Hittills har det inte varit något alternativ. De gånger jag försökt har både boll och terrier försvunnit utom räckhåll, såväl mentalt som fysiskt. Dagens träning (inomhus) köpte han dock och efter en stund hade jag t o m snygga apporteringsingångar. Det kanske finns hopp?
Nu sover han! Framför allt trimningen är tydligen extremt mentalt påfrestande för den lilla pysslingen.
Husse visade en del kvinnliga drag idag genom att, trots att hans förkylning är på ”topp”, erbjuda sig att gå ut med Iza. Vem som gick ut med vem ska jag väl låta vara osagt, men dom kom både ut och hem så det verkar ha gått rätt bra.
Dessutom har jag höstskrudat köket genom att byta från de glesvävda linnegardinerna i limegrönt till en något mer dämpad variant. Tyckte det kunde vara dags i oktober…
Vissa andra smärre projekt har också hunnit med så det kanske finns hopp om tanten. Men det är ju snart måndag igen så det vore väl konstigt annars?
vallterrier.com 