Kategori: Uncategorized

För ett par veckor sedan köpte jag ju en ny bil. Den gamla är fortfarande kanon (har inte ens försökt sälja den än, men snart…) men det var lite i det läget att antingen byta upp sig nu eller köra den tills det var dags för skroten. Den sistnämnda taktiken använde jag på mina fyra första bilar och den sista tiden (typ tre år eller så) innan den sista resan är aldrig kul. Ja en av dem brann förresten upp, precis när vi rustat upp den så att den skulle hålla i några år…

Nåja, ny (=bättre begagnad) bil är nu inhandlad och varför variera sig? Det nya är av samma märke, samma modell och samma färg som den gamla. Men – ett antal år yngre och med betydligt färre mil på mätaren. De är faktiskt så lika att båda två gått som länsveterinärsbilar och de jag köpt av är hundägare som i sin tur köpt bilarna från Kvarndammens bilauktioner! Tja, varför frångå ett vinnande koncept?

Det finns dock ett antal rätt drastiska skillnader på bilarna eftersom modellen liksom kommit i en ny modell. Ja ni fattar va’? Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag uppskattar nymodigheterna.

1. Den nya har ingen handbroms! Eller, jo… det har den naturligtvis, men det är en knapp på instrumentpanelen! Vafalls! Undrar hur många månader det ska ta innan jag slutar famla efter handbromsspaken (efter att jag tryckt in knappen)?

2. Den nya har ingen nyckel! Den har en ”klump” som man trycker in i ett hål i instrumenpanelen?! Mycket skumt… Jag antar att den på något sätt är batteridriven, och vad gör man den dagen man står ute i skogen och batteriet är slut? Eller laddas klumpen under körning?

3. Xenonlampor! Funkar utmärkt när man kör men är väl troligen ett halvt helvete att byta. Redan på husses bil, ett par år äldre, måste halva bilen plockas isär – typ – för att verkstaden ska komma åt lamporna… Överhuvud taget ett idiotiskt koncept om man frågar mig.

4. Rent generellt är jag skeptisk till nyare bilar just eftersom de ofta kräver (dyra) märkesverkstäder när något går sönder pga av all elektronik, men vi får väl se hur det går.

När jag skulle kolla lite i instruktionsboken hittade jag den inte och ringde förra ägaren. Det visade sig att den var dold i ett ”lönnfack” i instrumentpanelen… Ja hej och hå…

Någon dag, kanske i morgon, ska jag försöka flytta in i den nya på allvar. Just nu har hundarna liksom varsin bil eftersom bara Karlssons bur är insatt i den nya och sen ska den gamla ut på Blocket. Jag bävar…

***

Efter att detta skrevs, igår kväll, fördjupade jag mig (nåja) i instruktionsboken och fick några frågetecken uträtade. Idag har jag även flyttat in i den nya bilen på allvar men det höll på att ta en ände med förskräckelse. För att få in Izas bur krävdes det en smula list, en gnutta våld och några svordomar. Vi hade mätt, innan jag genomförde affären, men inte själva öppningen som visade sig vara mindre än det var innanför öppningen – typ. En stund såg jag ytterligare tusenlappar fladdra iväg på ny bilbur och hann bli lite nervös. Den befintliga buren har hängt med i ca 18 år och skräddarsyddes till den i början omnämnda bilen som brann upp och har sen passat i alla bilar, både mina och husses, sedan dess.

Drog igång datorn för en liten stund sedan. På modemet lyste bara två av tre lampor, och på routern lyste det orange istället för grönt i en av lamporna. Och naturligtvis kom jag inte ut på nätet… *suck*

Greppade telefonen och slog 90200. Talade mig fram i ”menyerna” (känner mig alltid lika fånig) och just när jag skulle knappa in mitt telefonnummer så … började lamporna lysa i rätt antal, ordning och färg. Vissa är lättskrämda. 😉

Idag var det halvdag på jobbet för samtliga. Vi ska på julbord ikväll och chefen beräknar väl att vi behöver en hel eftermiddag för att piffa till oss, typ. 😉 Jag har dock ägnat en stund åt att träna lite lydnad med Karlsson i en fascinerande blandning av snöblandat regnhagel. Kul hade vi, även om precisionen var … sådär. Vi kanske skulle göra detta lite oftare?

Från Kinds lydnads-KM för en dryg månad sedan.

Själv envisas jag ju med att skicka en helt osannolik mängd pappersjulkort, framför allt till släkt och till gamla vänner som jag inte har nätkontakt med. Men – jag har naturligtvis även en cyberspace-anpassad edition som jag tjuvhåller på ett tag till. 😉

Nu har dock de digitala börjat ramla in i mailboxen så helt enligt traditionen har jag gjort en egen sida för dem. Man hittar den uppe i menyn. Den fylls på efter hand utan att det annonseras speciellt här. 🙂

För övrigt så ber Iza mig framföra att hon återigen mycket förtjänstfullt assisterat matte vid skapandet av 2011 års julköttbullar!

Snö eller inte snö? Storm eller inte storm? Regn eller inte regn? Diskussionerna på Facebook börjar bitvis anta en rätt hätsk ton och i synnerhet snökramarna verkar, på fullt allvar, leva i tron att det är vi som inte älskar snö som åstadkommit det hyfsat osympatiska vädret vi har nu. Som det skrevs i en kommentar för någon vecka sedan; ”det är tur att vi inte kan påverka vädret för då hade det varit krig”. Sant. Vi hade nog haft ett fullt utvecklat inbördeskrig åtminstone i södra Sverige…

Vissa tycker att man ska flytta! Jo men visst… Jag vill bara påminna om att jag redan flyttat 50 mil söderut men det hjälpte inte nämnvärt. Dessutom finns det rätt många andra skäl som gör att man inte bara flyttar hur som helst.

Tyvärr finns det ju sällan några ”lagoma” mellanlägen i det här landet. Mitt personliga vinterideal är -2 och lite frost, men jag tar faktiskt hellre regn (i måttliga mängder), lera, skitiga golv och hundar än jag tar 60-70 cm snö! Därmed inte sagt att jag vill ha stormvindar var och varannan dag, 3-4 åskväder på en vecka (i december!) och översvämningar. Men framför allt; jag kan inte göra ett smack åt det!

Gilla läget ska man visst göra – det är fiiint – men man behöver ju inte lägga sig platt för det. De två senaste vintrarna har jag blivit snudd på apatisk, och det är väl också ett sätt att gilla läget antar jag. Vi bor i ett land med åsiktsfrihet och tycker jag inte om snö så tycker jag inte om snö. Tugga i er!

Men varför tycker jag inte om snö då, frågar sig vän av ordning; det är ju så vackert!

Ja, snö är vackert när man kan sitta inne och titta på den, och på julkort. Man kan ta fina bilder när det är snö. Och ja – det blir ljusare. Men nackdelarna vinner. Stort!

Och vilka är nackdelarna då?

1. Jag bor ihop med en plog- och saltbilsförare och kan därmed i princip betrakta mig som singel i sju månader om året. Mellan oktober och april kan vi aldrig vara säkra på att något vi planerat ihop verkligen blir av, så det har vi i princip slutat med. Och är han hemma så sover han… typ. Detta innebär i sin tur att jag blir väldigt begränsad i vad jag kan göra. Bara en sådan sak som att gå ut med hundarna är svårt. De låter nämligen en del när det vankas promenad. Ibland har jag t o m börjat med att sätta ut dem i bilen för att sedan gå in och byta om… Ett litet problem iofs, men det känns … fånigt. Det där med julafton och nyår är också väldigt spännande projekt. Ska han jobba eller inte?

2. Vi blir väldigt begränsade i våra promenader när snömängden överstiger 10-15 cm. Det finns inga plogade”slingor” av lagom längd som går runt. Det är fram och tillbaka på grusvägen som gäller. Tråkigt!

3. Möjligheterna till hundträning begränsas kraftigt, i synnerhet med kortbent hund. Just den här vintern är jag ju extra angelägen om barmark med tanke på vår nya karriär i sök-branschen.

4. Snöskottning! Vi har en lååång infart som måste skottas. Det händer flera gånger varje vinter att jag helt enkelt väljer att stanna hemma för att jag är insnöad. Visst kan jag skotta en del, men med min nacke (bl a) så funkar det inte att hålla på som jag gjorde för 10 år sedan. Snöslungan husse köpte är så stor och klumpig att t o m han oftast väljer att skotta manuellt (om han är hemma)…

5. Bilkörning, sådär i största allmänhet. För det första ska bilskrället sopas rent/skrapas och sen vet man aldrig vad ens medtrafikanter hittar på. Det spelar ju ingen roll om jag kör försiktigt… Den faktorn finns väl iofs året runt men ingen kan väl förneka att risken att bli inblandad i en trafikolycka ökar på vinterhalvåret. Dessutom blir det trångt och stökigt när det inte finns någonstans att göra av snön.

6. Halka när man går. När jag går med hundarna har jag Icebug på fötterna och det funkar bra, men man kan ju inte ha Icebug hela tiden. De gör sig måttligt bra på butiksgolv t ex.

7. Risk för skador på byggnader vid stora snömängder. Vintern för två år sedan fick vi en vägg i lagården ”knäckt” av de stora snömängderna. Kostade en slant att laga trots försäkringsbolaget insats. Det taket är inte möjligt att skotta heller. Hustak och altantak har husse skottat in absurdum…

Nej, snö i stora mängder är onödigt, bökigt, stökigt och krångligt. Men … det är vad jag tycker. Jag betvivlar att SMHI, YR eller någon högre stående makt tar hänsyn till det. Låt mig tycka vad jag vill så får du tycka vad du vill, det hjälper ändå inte, men ibland måste man få häva ur sig sin frustration även över något man inte kan påverka…

Avslutningsvis en drygt två år gammal bild från när vintern fortfarande var acceptabel. Det gick ju över sen…

Idag var det dags för tredje passet i vår (förhoppningsvis) nya gren. Märkligt nog var det varken regn eller stormvindar? Teorin, som uttalats av coachen, att busvädret skulle vara relaterat till vårt inträde i gruppen kom därmed på skam. 🙂

Eftersom vi kör korta pass får vi köra två gånger istället vilket innebär att vi börjar – och slutar. Medan jag värmde upp Karlsson riggade coachen och de övriga dagens första vindmarkeringsövningar. Lite extra klurigt blev det av att vindarna idag var extremt diskreta och det är vi ju inte riktigt vana vid. Jag fick order om att gå med kopplad hund i en viss riktning och invänta vindmarkering. Det gick … sådär. Ja själva gåendet gick väl ganska bra, men vindmarkeringarna lyste med sin frånvaro. Till sist fick vi till något som var åt rätt håll och efter en del jobb hittade Karlsson tanten (och piparna) som var väl gömda under några rejäla granruskor (nygallrad skog). Efter ett par till sådana övningar började poletten ramla ner lite sakta, men han tyckte det var konstigt? Hur kunde det växa granar på tanterna, typ? 🙂

När vi kört övriga tre hundar, som är betydligt mer rutinerade, var det dags för oss igen. Nu var det dags för markeringsövningar. Jag var ju något skeptisk till hur kul Karlsson skulle tycka det var med slaktad trädgårdsslang (lösrulle) när det fanns pipar i närheten, men det var onödig skepticism. Slaktad trädgårdsslang var – jättekul! Han kampade som f… med coachen och hängde fast monterad i slangen. När hon förflyttade sig en bit ut och släppte den på marken sprang han rakt ut och tog den och kom in med den och sen tillbaks till figgen för att leka järnet med piparna. Tredje gången hängde han så fast i slangen att vi inte höll på att få loss det lilla träsktrollet över huvud taget? 🙂

Nu har jag fått i uppgift att tänka själv till nästa gång, hur vi ska lägga upp det, och nu blev det jobbigt på riktigt. 😉

För övrigt har gruppen ett digert jobb med att uppfostra mig. Gå framåt – gå utåt – gå hitåt – gå ditåt – rikta – rikta inte – ropa – ropa inte… Ja herregud… det är inte lätt att lära gamla mattar en ny gren. Tror definitivt det är ett värre jobb än att omskola Karlsson. 🙂 Sen ska man ju göra rätt när man figgar också. Dagens största upptäckt på det området var att ”lite” är ett ord som kan tolkas väldigt olika. 🙂

Idag hade jag två kameror med, både dvärgkamera och finkamera, men några kort blev det likt förb… inte tagna. Hade fullt upp ändå liksom. Men medan jag funderar på nästa veckas upplägg kan ju ni fundera på hur ofta jag får låna min fotpall? Bild från igår kväll. 🙂

I morse kom husse hem efter några dygns intensivt jobbande, i stort behov av sömn. Jag fick alltså ägna mig åt julstädning i någon sorts microformat som t ex inte innefattade dammsugare.

Jag började med att rensa i kylskåpet – en inte helt igenom jätterolig historia. Man kan väl enkelt uttrycka det som så att … skär man ner på hundträningen bör man även skära ned på inköpen av färskt träningsgodis…

Sen gick jag vidare till min lilla ”allkorg” på hallbyrån. Den där ni vet där allt (?) som inte har en given plats hamnar när man tömmer jackfickorna – typ. Där snackar vi mer arkeologisk utgrävning…

Korgen är inte stor. Inte stor alls faktiskt som man kan se på bilden, men den har uppenbarligen en helt fantastisk förvaringskapacitet.
(Uschäkta det gräsliga ljuset men kombinationen halogen, glödljus och blixt fixar åtminstone inte jag att rätta till i photoshop…)

• 7 nyckelband (Vem behöver 7 nyckelband? Till mitt försvar – jag har inte köpt något av dem.)
• 7 klicker varav 1 i den modellen som jag använder
• 4 SBK-utmärkelser för lång och trogen tjänst. Mycket märkligt med tanke på att de bara finns i tre valörer…?
• 2 förtjänsttecken (SBK) för lång och trogen tjänst…
• Spridda visitkort
• 1 spårapport
• Okänt antal nyckelringar
• Pass, giltigt
• Tändsticksask
• Klädnypa
• Div. reflexer och en blinkande lampa
• 1 utställningsrosett (BTS)
• Div dekaler, broderade märken och broscher (!) med schäfer, borderterrier och en katt (!).
• Isskrapa
• 2 lathundar för bruks och lydnad (varav en från 2002!)
• Brodyrmärken med SBK Handledare och SBK Instruktör
• Ett smycke av hemslöjdstyp
• 2 ridborgarmärken
• 1 anteckningsblock med schäfermotiv
• En glasögonputsare
• En spik och en bult
• Div papper…

…samt div annat smått och gott, inkl. ett antal bajspåsar. Som sagt; duktig korg, typ…

När det var klart gick jag loss på handväskan. Den rensas ju betydligt mer frekvent än korgen, men ändå inte tillräckligt ofta, uppenbarligen…

• Plånbok fet som en hästhandlardito, dock mest kvitton, tyvärr
• 8 cigarettändare
• 2 flaskor nässpray och en förp antiontihalsen-tabletter (jag är inte förkyld…)
• 2 USB-minnen
• 2 tuber handkräm
• 1 ficklampa
• 5 pennor
• 1 anteckningsbok
• 5 nagelfilar (!)
• 2 cerat
• Måttband i microformat
• Påsklämma
• Mobilladdare till bilen
• Mobilladdare ”vanlig”
• CD-skiva
• Compeed skavsårsplåster
• Treo, Alvedon, Ipren…

…och diverse annat smått och gott. Puh! Och då ska man veta att väskan är av ett ganska diskret format och dessutom praktiskt taget bara används till och från jobbet. Men man vet aldrig vad man kan behöva. 😉

När dessa projekt var avklarade skottade jag fram bilen och sen bar det iväg in till stan för diverse ärenden och inköp av de absolut sista julklapparna så nu är allt klart på den fronten. En blöt hundpromenad fick det bli när jag kom hem och innan mörkret föll slaktade jag trädgårdsslangen så att vi nu har lösrullar till morgondagens sökträning, OM vi nu kommer så långt. Dock trotsade jag coachen och tog inte mittenbiten på slangen utan nöjde mig med ena änden.  Men skulle det inte funka så vet jag ju åtminstone vad felet är. 😉

Avslutningsvis kan jag konstatera att det faktiskt går att samsas i den nya bädden också, om bara Iza hinner dit först. 🙂

…och nej, det är inte mina utställningsnoteringar – de är förtryckta. 🙂

Här går man och köper en ny mullig och gullig bädd som schäfertanten ska ha och mysa i, och vad händer?

Det tog max fem minuter… 🙂

Idag har det varit fullt upp, men hundträning har inte stått på schemat tyvärr. Karlsson började dock dagen med att vara väldigt uppspelt och förväntansfull. Det är inte utrett om det var för att det var hans födelsedag och att han såg fram emot kalaset, eller om han helt enkelt förväntade sig ännu en dag i sökskogen?

I förmiddags kom vår multipurpose-hantverkare (snickeri/plattsättning/el/rörmokeri) för att fixa lite i köket. Sätta kakel, byta bänkskiva och byta diskbänk var tanken och så blev det. Nu återstår endast fogning och det ska ske i morgon när fixet härdat. Det blir nog bra när det blir klart men just nu är vårt lilla hus rätt rörigt.

Karlsson har passat på att fylla år också, hela sex stycken! Det är inte klokt vad fort åren går när man har roligt? Det har han och Iza firat mestadels genom att vara instängda i vardagsrummet eftersom de inte är riktigt kompatibla med hantverkare och verktyg. De trivs alldeles utmärkt i den miljön men det är frågan hur mycket som blir gjort när det står 1,5 hund i vägen, konstant. På eftermiddagen blev det dock kalas med tårta och presentutdelning. Tårtan slank ner snabbt (så snabbt att Izas tårtätande inte ens hann fastna på bild!) och tigerpresenten lever faktiskt än. Den låter (än så länge) olika beroende på var fullbetten hamnar och han var djupt fascinerad när han provade sig fram. Eftersom jag inte hade uppsikt över dem fick jag, tillfälligt, ta den roliga tigern i beslag men han ska få fortsätta döda den om en stund. 🙂

Som en bonuspresent passade hans chaufför på att köpa en ny bil åt honom också. Han har inte provåkt än men jag hoppas han blir nöjd. 🙂 Det är en samma, lika (till och med samma färg!) som den gamla men betydligt yngre och med ungefär hälften så många mil på mätaren. Nu ska bara chauffören försöka bli av med den gamla pärlan också och grav separationsångest råder. Om någon känner för att ge bort en fyrhjulsdriven Passat med pärlstatus i julklapp så kan ni ju höra av er. 😉

Som sagt; vädergudarna verkar ha tagit det där med kombinationen vind/sökträning på fullaste allvar. Idag bjöds det inte på stormvindar, men väl någon sorts kuling. Och regn. Naturligtvis. Vindarna var dock mer konsekventa idag än förra helgen och blåste från ungefär samma håll hela tiden.  Det är ju bra, typ. 🙂

Karlsson fick börja även idag och redan när jag tog ut honom ur bilen visade han en helt annan attityd än förra lördagen. Inte så att det då på något sätt var en dålig attityd då men möjligen, av förklarliga skäl, något förvirrat, lätt oförstående och ganska mycket näsan i backen. Redan under uppvärmningen idag, när vi larvade fram och tillbaks på vägen och ägnade oss åt en stunds longering, var nosen mestadels hög och ivrigt sniffande. 🙂 När han sen fick på sig ”arbetskläderna” (rulle och tjänstetecken) och vi gick utmed stigen var han fokuserad på ett helt annat sätt och verkade ganska klar över vad som väntade. Första skicket blev lite otippat ett tomskick, pga klantig matte, men han blev inte ledsen för det. Nästa skick fick han tag på figgen och lekte järnet med piparna. 🙂 Sen körde vi några repriser på det och det kändes bättre och bättre för varje gång. 🙂

När vi sedan kört igenom de andra hundarna i ösregnet var det vår tur igen. Den här gången med två vindmarkeringar i motvinden och två dykupper (inga förmaningar om dykuppernas vara eller inte vara nu, jag lyder coachen – basta!) i medvinden. Första dykuppen uppfattade han nog inte riktigt men hittade figgen rätt snabbt ändå och den andra gick bättre.

Han uppskattar leken med piparna mycket högt och har verkligen sug ut till figgarna. Vem som hänger i andra änden på pipen verkar inte spela någon som helst roll. Å andra sidan har han ju aldrig visat någon reservation mot någon människa, över huvud taget, så det är väl inte så förvånande.

Idag framfördes det dock vissa klagomål från en av figgarna som helt plötsligt upptäckte att han stod i hennes knä (!) utan att hon märkt att han var på väg. 😀 Det dundrar ju inte direkt i marken när han kommer, som det gör när de stora pojkarna är på ingång. 😉

Det var ju synd att det skulle ta mig fyra och ett halvt år att ge honom den här chansen. Redan på Kindslägret, när han var ett och ett halvt, sa vår instruktör att han förmodligen skulle bli en bra sökhund med tanke på att han gärna gick med hög näsa i spåret och försökte vinda… Nåja, bättre sent än aldrig. Man kan också tycka att det är synd att vi, när jag väl bestämde mig, kom igång så sent på säsongen. Nu vill jag ju bara fortsätta, och fortsätta och … Men det är väl bara en tidsfråga innan snön sätter stopp för det hela.

Sen undrar jag ju onekligen hur detta kommer påverka spåret men det märker vi väl så småningom.

Eftersom tomten fortfarande inte varit här med en vattentät kamera så finns det inga bilder från dagens övningar heller. Förr eller senare ska vi väl lyckas pricka någon dag med uppehåll men då glömmer jag väl kameran hemma?

När jag körde upp på vårt fjäll så övergick förresten ösregnet i össnö. Det vräkte ner rejält ett tag och fastnade till och med på marken men så vände termometern uppåt igen och snart är det nog borta, hoppas jag.

Resten av dagen har ägnats åt kakelrivning i köket. H*n som satte upp kaklet en gång i tiden (jag nämner inga namn) hade lyckats mindre bra i början och jättebra i slutet. De första plattorna plockade man bara loss med fingrarna och de sista satt som berg. Men eftersom hussen i huset älskar att gå loss med kofoten fick vi bort även dem till slut. I morgon kommer snickaren/plattsättaren så får vi se hur långt han hinner.

Vi är lite periodare när det gäller val av sovplats. Eller… jag sover oftast i sängen men undantagsvis och ofrivilligt även i fåtöljen. Karlsson däremot väljer sovplats i perioder. Ibland är det min fåtölj (om jag inte ska sitta där för då blir han deporterad), ibland är det soffhörnet och ibland är det fotpallen. Och ibland rent av någon hundsäng! Just nu är det tydligen en randigakuddenisoffan-period. 🙂

Iza sover där jag är, helst inte längre bort än två meter. Golv, fåtölj, bia-bädd, annan bädd – who cares? Bara hon har mig inom synhåll när hon vaknar. 🙂

Och jo, husse sover också. I perioder. Kortare eller längre. I sängen eller soffan. 😉 Natten till igår var det en kort period på ca en timme eller två eftersom saltbilen krävde hans närvaro. Det tog han igen i natt genom en 12-timmarsperiod! Det kanske jämnar ut sig i längden?

Helgen har jag firat in genom att åka och hyra ett släp, försöka koppla på det lätt defekta släpet (som tur var kom det en liten gube och lagade det) i det sporadiska skenet av de förbipasserande bilarnas halvljus. Jag kan nog erkänna att tårarna var nära där en stund… Därefter tog jag mig till byggvaruhuset för att införskaffa kakellist, gipsskiva och hämta de beställda bänkskivorna. Vi kan väl helt enkelt uttrycka det som så att byggvaruhuset inte direkt var överbemannat en fredagkväll vid 17-tiden men till sist fick jag tag på det jag skulle ha och kunde ta mig hemåt. Släpet? Det får husse köra tillbaks i morgon för då ska vi träna sök. 🙂 Tyvärr verkar det ju bli oväder igen. Just nu är det någon minusgrad, vindstilla och stjärnklart men det ska tydligen ändra sig under natten?

Igår kväll kände jag en stor samhörighet med de barn som är i det (för omgivningen) olidliga varför det?-stadiet. Eller varför inte med rumpnissarna i Ronja Rövardotter?

Efter söket i söndags uppstod det ju ett antal frågor men av väderskäl var det inte direkt läge att stanna kvar i skogen och få svar på dem. Alla slängde sig in i sina bilar och försvann från platsen så fort vi var klara.

Men, igår var det alltså dags för den nya frågesporten: 20 frågor om sök!

Vår coach svarade tålmodigt på den ena frågan dummare än den andra. Samtliga började med Varför, Hur eller När… Det är än så länge något oklart vad hon vann, men jag utgår naturligtvis ifrån att hon svarade rätt på alla frågor. 😉

Nu kan man ju fråga sig varför kärringen (undertcknad) inte helt enkelt läser en bok om sök? Frågan är berättigad, och jag har ett bra svar.

Det finns ju ett antal olika ”metoder” inom söket och eftersom jag vet att jag har rätt lätt att bli förvirrad och börja prova allt möjligt så tänkte jag den här gången försöka hålla mig till det coachen säger, BASTA! Hon känner oss ju rätt väl också vid det här laget, både från spårskogen, uppletanderutan och lydnadsplan, så jag litar på att hon ser vad som krävs/behövs. 🙂

Det roligaste är att jag känner mig supertaggad! Att prova något nytt är kanske det som krävs för att få fart på min hundträningslust igen. Vi fortsätter alltså hålla tummarna för en mild och grön vinter!

Under tiden vi pratade såg Karlsson ut så här. Inget överdrivet engagemang kan man tycka, men jag litar stenhårt på att han förstod allt. Han har ju åtminstone ena ögat öppet även om han täckt över öronen rejält. 🙂

Idag skulle vi göra premiär i sökskogen, jag & Lennart Å. Karlsson. Mina erfarenheter av sök är extremt begränsade. Jag har aldrig tränat med egen hund, men vid några få tillfällen tittat på träning, och även figgat. Något jag har förstått är dock att vind är bra. Vind är jättebra, men kanske inte riktigt i den omfattningen som dagen bjöd på? Storm (kombinerat med regn), och klass I-varning kanske inte är optimalt?

Nåja, vi gav oss iväg i alla fall och området där vi skulle vara visade sig vara rätt skyddat från de värsta stormbyarna och dessutom var det förhållandevis ung och klen skog. Man riskerade inte direkt att få gammalgranen i huvudet alltså, tack och lov. 🙂

För Karlssons del innehöll dagen två pass med vindmarkeringar. Plättlätt trodde man kanske, med den vinden. Men nej, vinden slog och snurrade rätt rejält så det var inte alltid det blev som vår coach hade tänkt sig. Den lilla fyrfotingen hittade dock samtliga figgar och kampade/lekte allt vad han orkade med tanterna som låg och skräpade under granarna. 🙂 På dagens sista figge blev det kanonbra och det verkade faktiskt som om en polett ramlade ner där.

Jag tolkade det hela som att mina kamrater verkar tro att det kanske ryms en liten sökhund innanför det raggiga skalet? Den som lever får se. Nu fortsätter vi att hålla tummarna för en snöfri vinter så att vi kan utveckla det här. Förvisso kan man väl träna sök även i snö, men kanske bara till ett visst djup när man har (knappt) nio kilo relativt kortbent hund.

Det finns tyvärr inga foton från dagens bravader. Jag har ju några olika kameror, men ingen vattentät… Vi får väl hoppas på bättre väder nästa gång.

Ute fortsätter det att storma, och det tilltar. Ett strömavbrott har vi haft hittills. Tillräckligt långt för att husse skulle hinna ge sig iväg och köpa gasolflaska till gasolkaminen, men under tiden han var iväg kom strömmen tillbaka. Vi får väl se hur länge det varar?

Igår inledde vi förresten julfirandet, ovanligt tidigt. Det traditionella ”julklappsracet”/glöggfesten gick av stapeln. Som vanligt jättetrevligt. Jag sopade hem segern i banangolf (nej, inte bangolf, BANANgolf!) samt fick med mig några fina klappar hem, bland annat den charmiga grisskålen (minus tomaterna). Det är rätt mysigt att de som var barn när vi inledde den här traditionen nu själva har barn som är så pass stora att de både är med och tävlar, om än i specialanpassade grenar, och spelar om julklapparna. Det är väl bara frågan hur länge vi gamlingar får vara med innan vi faller för ålderstrecket? 😉

Han är vaken.

Vi har provat sökrullen.

Jag har ingen aning om ifall den är korrekt tillpassad men den går att trä över huvudet och det är fysiskt möjligt för honom att både greppa den och släppa den. Duger det inte får våra kamrater (?!) fixa till det på söndag. 😉

Alla kan väl se hur hans ögon lyser av förväntan inför att prova på den nya grenen? Eller så har det något med blixten att göra? 😀

Det kan också vara så att det mest är mattes ögon som lyser av förväntan, men det syns inte på bilden.

Och just det; han är fortfarande otrimmad, men det är en tanke bakom det. 😉

/förväntansfulleventuellblivandesökhundsförare_60

Trött terrier provar sitt livs första norskrulle!

Då var besöket på Blå Stjärnan avklarat. Tonsillerna var fina men det fladdriga, sladdriga svalget fanns naturligtvis kvar. Det går tydligen också att operera men jag ställer mig tveksam till om det behövs? Som det är nu har han ju oerhört lite besvär jämfört med när tonsillerna var svullna och besvären består endast av lite harklingar/lite ”kraxande” om han äter för fort eller om han drar till så att halsbandet smiter åt runt halsen. Vi avvaktar och ser. Skulle han få nya tonsillproblem känns det ju mer logiskt att ta bort dem i så fall, eller att göra allt samtidigt.

Hur som helst har jag en trött hund nu. På väg ut från veterinären höll han på att välta när han tappade styrfarten vid kassan. 🙂 Han har ännu inte protesterat mot den uteblivna frukostbuffén så han får nog vila i lugn och ro tills det är dags för kvällsmaten.

Idag kom sökrullarna med posten och åtminstone en utav dem passar, tror jag. Har ju inte ägnat mig åt dylika tingestar förut, men efter diverse reglerande av spännen (känns som om det är mååånga spännen?!) kunde jag ju inte hålla mig utan var tvungen att prova. Han verkar dock tycka att det där med sök och norskrullar är överreklamerat, åtminstone just idag. 😉