Premiärväder?

Idag skulle vi göra premiär i sökskogen, jag & Lennart Å. Karlsson. Mina erfarenheter av sök är extremt begränsade. Jag har aldrig tränat med egen hund, men vid några få tillfällen tittat på träning, och även figgat. Något jag har förstått är dock att vind är bra. Vind är jättebra, men kanske inte riktigt i den omfattningen som dagen bjöd på? Storm (kombinerat med regn), och klass I-varning kanske inte är optimalt?

Nåja, vi gav oss iväg i alla fall och området där vi skulle vara visade sig vara rätt skyddat från de värsta stormbyarna och dessutom var det förhållandevis ung och klen skog. Man riskerade inte direkt att få gammalgranen i huvudet alltså, tack och lov. 🙂

För Karlssons del innehöll dagen två pass med vindmarkeringar. Plättlätt trodde man kanske, med den vinden. Men nej, vinden slog och snurrade rätt rejält så det var inte alltid det blev som vår coach hade tänkt sig. Den lilla fyrfotingen hittade dock samtliga figgar och kampade/lekte allt vad han orkade med tanterna som låg och skräpade under granarna. 🙂 På dagens sista figge blev det kanonbra och det verkade faktiskt som om en polett ramlade ner där.

Jag tolkade det hela som att mina kamrater verkar tro att det kanske ryms en liten sökhund innanför det raggiga skalet? Den som lever får se. Nu fortsätter vi att hålla tummarna för en snöfri vinter så att vi kan utveckla det här. Förvisso kan man väl träna sök även i snö, men kanske bara till ett visst djup när man har (knappt) nio kilo relativt kortbent hund.

Det finns tyvärr inga foton från dagens bravader. Jag har ju några olika kameror, men ingen vattentät… Vi får väl hoppas på bättre väder nästa gång.

Ute fortsätter det att storma, och det tilltar. Ett strömavbrott har vi haft hittills. Tillräckligt långt för att husse skulle hinna ge sig iväg och köpa gasolflaska till gasolkaminen, men under tiden han var iväg kom strömmen tillbaka. Vi får väl se hur länge det varar?

Igår inledde vi förresten julfirandet, ovanligt tidigt. Det traditionella ”julklappsracet”/glöggfesten gick av stapeln. Som vanligt jättetrevligt. Jag sopade hem segern i banangolf (nej, inte bangolf, BANANgolf!) samt fick med mig några fina klappar hem, bland annat den charmiga grisskålen (minus tomaterna). Det är rätt mysigt att de som var barn när vi inledde den här traditionen nu själva har barn som är så pass stora att de både är med och tävlar, om än i specialanpassade grenar, och spelar om julklapparna. Det är väl bara frågan hur länge vi gamlingar får vara med innan vi faller för ålderstrecket? 😉