Författare: vallterrier

Snart är det dags att börja packa resväskan. I morgon bär det nämligen av till Norge. Tvångskommenderad tjänsteresa. Jag ser INTE fram emot tre norska hotellnätter i en förort till Oslo, 2,5 extremt hektiska arbetsdagar (på norska?!) och 10-12 timmar på tåg. Men det är bara att bita i det sura äpplet, packa ner tempurkudden och några bra böcker och ge sig iväg. I bagaget kommer bl a att finnas Svartbergs ”Med sikte på 10:an” och en av rea-böckerna (Coben). Tillbaks hemma ska jag vara på torsdag kväll. Men den bärbara är med så det är inte helt säkert att ni slipper mig i fyra dagar. Något ”tycka-synd-om-mig-själv-inlägg” ska jag nog kunna prestera. 😉

Jag tog ut den lilla hunden för en foto-sejour i den nedåtgående solen (som faktiskt visade sig framåt eftermiddagen) och några av bilderna blev helt OK. Men det var inga lätta fotoförhållanden. Lite snö, lite barmark, kvällssol och en terrier!!! Men några bilder blev presentabla. 🙂

Pappa frågade mig här om dagen om jag kunde ta ett snack med Ginos (tillika Karlssons) uppfödare och kolla om hon ev. avlat in huggorm? Inte för att han bits ovanligt mycket, utan för att han har en svart sick-sackrand på ryggen och ända ut på svansen. Nu tror jag inte att jag behöver fråga. Det ÄR orm inblandat i dom båda två. 🙂

Här tränar han ställandet på framförgåendet, helt på eget initiativ. Men snyggt är det, rakt och prydligt!

Ja, ja, jag kommer ju!

Om man inte sett det innan så gör man det när man ser närbilder, uppförstorade på datorn. Alltså var (och när) man tröttnade på att trimma igår… Det finns en hel del ogjort har jag upptäckt.

Men jösses matte, är du inte klar med den där tråkiga kameran snart?

Nyss knackade det på dörren. Det hör inte till vanligheterna här, åtminstone inte utan att det kommit en bil först. Därför blev jag genast misstänksam och tanken ”jehovas” flög genom huvudet.

Jag hade rätt!

Det är nog ca 10 år sedan de var här sist. Då mötte jag dom, helt oplanerat, på trappan när jag var på väg ut med den dåvarande hunden. Hon hade vaktinstinkt, och jag också. De försvann fort. Efter det har det varit lugnt så jag misstänkte att vi blivit svartlistade, och inte mig emot. Här om dagen pratade vi om detta på jobbet och en jobbarkompis hade hört att de faktiskt för register över vilka hus de INTE ska besöka.

Antingen har de rensat svarta listan, eller så räknade de med att vakthunden inte längre var i livet efter 10 år? Och där hade de ju rätt. Att hon ersatts av två vakthundar, och att matten bevarat sin vaktinstinkt, kanske kom som en överraskning. De försvann fort den här gången också…

Och förresten… Om det var just Jehovas är jag inte säker på? Det hördes inte… Men något likvärdigt var det hur som helst.

Någon storm blev det inte. Vindarna har varken igår kväll eller i natt ens varit i närheten av kulingstyrka. Nu är det vindstilla.

Tittar på på SMHI ser det ut så här:

Inom den gula ringen befinner jag mig.

Så här ser det ut utanför fönstret.

Vindstilla, minusgrader och – snö! Det har snöat oavbrutet sedan kl 07.00 ca. men nu verkar det lugna ner sig. Gårdagens blötsnö har frusit till rejält och ovanpå det ett lager nysnö. Yeah!

Trots veckans blås-inlägg så vete katten om jag inte hellre tagit en storm (under natten), plusgrader och barmark. Men nu har man ju sällan möjlighet att välja…

Någon hundträning blir det m a o inte. Jag är glad om jag lyckas överleva en promenad med båda vildhundarna utan brutna ben. Husse är nämligen ute och jobbar. Surprise…

Men vad är det med folk?

Varför ska man ha en massa djur som man inte bryr sig om, och gör något med? OK, just i den här artikeln rör det sig förmodligen om en sjuk människa (vilket iofs inte gör det lättare för djuren), men jag kommer osökt att tänka på våra grannar. Dom med 22 hundar, eller hur många dom är nu för tiden. Många är det i alla fall. Och inte nog med alla hundar. De har dessutom sju hästar?! Som bara går i en lerig hage. Enligt en annan granne går hästarna ute dygnet runt, utan vindskydd, i sin leriga hage. Hur det är med mattillförseln är också tveksamt. De ser inte direkt undernärda ut, men ändå? Myndigheterna är tydligen kontaktade.

Men herregud, hästar är inte billiga vare sig i inköp eller att ha. Varför ska man då ha sju hästar, som man inte ”använder”? Jag begriper det bara inte…

Idag fick husse äran att umgås med Iza på tu man hand medan jag och terriern tog en aktivitets- och buspromenad.

Vad det gäller seriösare aktiviteter så körde vi ett uppletande med fyra föremål i en korridor. Utan att han bytte! Första gången kom han iofs in utan föremål, men det berodde på att jag tjoade till för mycket när han hittat första så han släppte och kom in direkt. Men sen plockade han allihop jättefint. Det roliga är att han nu kommer in och lämnar av vid sidan varje gång. Lycka! Nu är det bara tugget och barkätar-pauserna som ska bort också…

Vi tränade också linjetag (som värsta fågelhundsekipaget 🙂 ), och det verkar han greppa nu, åtminstone de flesta gångerna. Vi körde även lite fjärrdirigering sitt-ligg och det gick betydligt bättre än på plan. När vi var i skogen funderade han inte så mycket utan bara gjorde, liksom. Inkallning med ställande och lite korvfångar-övningar hann vi också med. Dessutom fick han rusa runt med sina pipar, och den ena (den orange-rosa flodhästen) kom han faktiskt också in och lämnade av sittande vid sidan när första lyckan lagt sig. 🙂

Om någon undrar varför man vill ha många (och stora) fickor på hundförarjackan så kommer förklaringen här:

Detta var vad jag släpade med mig idag. Fyra uppletandeföremål, två pip-leksaker, en korvpåse, ett tjänstecken, en leksak i snöre, en klicker, ett cerat, en telefon och en extra pip (den vita bubblan till vänster) som alltid ligger i fickan som ”nödbroms”. 🙂 Koppel och halsband hade jag också med mig, helt i ”onödan”.

Det regnade och/eller snöade hela promenaden men det gör liksom inget, det är så mysigt med den här sortens promenader så jag märker det inte. Och inte terriern heller tror jag. 😉
Efter hemkomsten har han fått klorna klippta och just nu sover han så sött. Vet inte vad han tycker om att han snart ska bli trimmad också?

**************

Uppdatering kl 17.50.
Undrar när den utlovad stormen ska göra entré? Än har det inte börjat blåsa utan är nästan, men bara nästan, vindstilla…

Förvisso håller den på att regna bort nu, men ändå. Så onödigt!

Barometern piper och blinkar allt vad den orkar så det utlovad ovädret är definitivt i antågande. Har ännu inte bestämt vilka av dagens aktivitetsalternativ jag ska ägna mig åt men funderar på att gå ut och sopa av snön från bilen och uträtta några nödvändiga ärenden. Sen blir det nog terriertrimning, städning och … ?

Dagens vill ha!

Säljs inte i Sverige än, kommer till våren/sommaren. Men idag har jag fått en live-demo och pillat på en och den var sååå läcker! Och det går att ringa på den också! 😉
Dagens nya bekantskap!

Sååå god, till en bit fläskfilé, klyftpotatis och en sallad.

25% av schäfern, eller åtminstone av schäferpälsen, är numera utlokaliserad till ”bakom lagår’n” där det är fritt fram för småfåglarna att hämta byggmaterial till sina bon. Lite tidigt ännu kanske, men man vet aldrig… Varje gång är jag lika fascinerad över att det inte slutar med en nakenhund när jag är klar. Eller, klar och klar… det blir man nog aldrig?

Smet lite tidigare från jobbet idag igen och tog ut Iza på en härlig promenad på tu man hand. Bara +3° men nästan vindstilla och det var helt ljuvligt, trots att solen gått i moln. Lugnet före stormen kanske? Åtminstone om man ska tro på prognoserna.

Jag undrar om det beror på att Iza passerat åtta-årsdagen, eller om hon med ålderns rätt bara blivit klokare? Numera stressar hon sig inte ens igenom djävuls-rundan, åtminstone inte när det bara är hon och jag. Det verkar som om hon faktiskt insett att varken luktfläckar, kattskit, hästar eller katter ”försvinner” om hon inte skyndar sig. Numera kan hon gå (nästan) hela rundan utan att dra i kopplet. Visst varvar hon fortfarande på vissa ställen men hon börjar varva upp betydligt senare och varvar ner snabbare efter att vi passerat favorit-platserna. Det intressanta är att den rundan tar 10-15 minuter längre tid att gå med båda hundarna för då ”bromsar” jag mig fram i princip hela vägen. När det bara är jag och Iza så kan jag promenera på i ganska rask (och behaglig) takt.

Nu är det en god middag som hägrar, och sedan Let’s dance. 😉

När jag åkte till jobbet hörde jag på radio att av årets hittills passerade 59 dagar har det blåst vindar av minst kulingstyrka i 49!!! Inte undra på att det går hål i huvudet snart…

(OBS! Bilden är manipulerad i Photoshop. 😉 )

…innan lillebror insåg att det faktiskt är möjligt att fånga flygande godisar i luften! Han har liksom bara stått och tittat, sett dom falla till marken och sedan letat reda på (och ätit upp) dem. Men idag…! Han såg mäkta förvånad ut själv när käkarna helt plötsligt öppnade sig på ren reflex och korven landade i svalget. Men han tyckte att det var ett roligt moment, och det kan han nog tänka sig att träna på fler gånger, och han är långt ifrån fullärd. 😉
Förutom detta så tränade vi lydnadsklass-1 apporteringen och vanlig apportering, och förutom en del tugg så är det riktigt bra. Men det är klart, i I:an är det ju inte så mycket annat…? Dessutom tränade vi platsliggning enligt nya strategin, och jo, jag tror vi är på rätt väg. Lite fritt följ blev det också och om jag bara fick skulle jag mycket hellre köra det än linförighet i både I:an och appellen för han går tusan så mycket bättre utan koppel. Men nu får man ju inte välja så det gäller väl att hårdträna med koppel också.

… att skicka mitt jobba hemma-schema till SMHI. På dagens långa lunchrunda sken nämligen solen. Åtminstone fläckvis. Och fläckarna var stundtals ganska stora. Det blåste inte heller kulingvindar utan bara ”friska vindar”.

Man tackar ödmjukast. 🙂

Så här ser det ut i trappan, innan jag släpat mig uppför densamma, på mina jobbardagar.

Sen rusar de in i arbetsrummet. Och somnar! 🙂

Egentligen bär det emot att visa husets orenoverade skamfläck på bild, men so what? När vi köpte huset var trappan det enda som var hyfsat nyrenoverat, men nu är bäst-före-datum för länge sedan passerat…

Man ska visst lära sig av sina misstag. Har jag hört. Men det fungerar bara fläckvis.

Jag gjorde det igen, bara två dagar senare?!

Resultatet blev … likvärdigt.

**************

Dagens rubrik.

Personligen har jag aldrig haft problem att läsa själva kuvertet… Här kom det i brevlådan idag. Jag har inte öppnat det, men konstaterat att kuvertet var lika lättläst som vanligt. 😉

*****************

Dagens sökord.

• Älg en stor pappa älg

• Känguru sex

?!

…och så ett antal ytterligare som faller sig mer ”naturliga”.

*****************

För övrigt så blir det ingen träning ikväll heller. Det här jäkla blåsandet gör hål i huvudet på mig snart! Jag är sååå less på det, och det sänker min träningslust till bottennivåer och då blir det ändå inte bra. Nu har det varit kulingvindar (ca) i en vecka. Och kombinerat med regn blir det inte roligare. Skogen har efter två dagars ihärdigt regnande åter förvandlats till ett träsk från att ha varit ganska OK. Iza har fått en promenad och Karlsson ska nog få lite post-it-kryp på vardagsrumsmattan. 🙂 Han har varit hos dagmatte och blivit underhållen idag så han klarar sig nog.

Mitt mantra angående bokrean funkade inte. 😦

Jag var ”tvungen” att bege mig in på Coop för att stärka upp matförrådet och sprang som hastigast igenom rean. Hade säkert kunnat plocka på mig det tredubbla, så jag tycker jag var ganska duktig ändå.

Jens Lapidus – för att det är en bok man ”måste” läsa (tror jag?)
Mari Jungstedt – kritikerrosad författare som jag inte läst något av tidigare

Harlan Coben – gammal trotjänare som skriver spännande böcker

Michael Connelly – se ovan

***************

Igår kväll (måndag) gjorde jag den sista finputsen och korrekturläsningen av klubbtidningen och idag gick den till tryckeriet. Puh…

Så nu är jag … ledig? Känns lika ovant varje gång man lämnat ifrån sig ett nummer. 4-5 månader om året lever jag trots allt med att jag ”borde” ägna mig åt tidningen. Men just nu har jag alltså inget ”borde” som hänger över mig på den fronten. Vad det gäller hem och hundar finns det väl ”borden” så det räcker, men just ikväll får det vara. Det regnar på tvären ute så någon träning blev det inte ikväll heller. Nya tag imorgon kanske?

(4:e inlägget Agnetha. 😉 )

Vi lever i kontrasternas värld. Från gulle-bilden i förra inlägget till detta, inom loppet av en timme!

När det lackar mot promenad (dvs matte sätter på sig skogsmullekläderna) både låter och ser de ut som om de ska mörda varandra? (Tyvärr kan jag inte erbjuda ljud, men ni kan nog föreställa er?)

Fullständigt okontaktbara!

Och jag förstår inte riktigt vad som framkallar detta beteende, och vad de hoppas uppnå genom det? Eller … dom kanske inte har tänkt så långt? Förmodligen är det väl förväntan som pyser ut. Förväntan på allt roligt som ska hända under promenaden. Och så blir det som idag, då det enda som hände var att vi blev rejält blöta. Inte ens Iza orkade protestera när jag valde den kortare vägen hemåt. Men inte har dom lärt sig nå’t av det, till nästa gång. 🙂

De gånger det bara är en hund hemma är det sååå lugnt och tyst och fint… Som sagt, det finns stunder (även om dom är korta) som man undrar varför man skulle ha två hundar?

(Agnetha; tredje inlägget idag, och klockan är bara 13.30?)