Författare: vallterrier

Förra veckan beklagade jag mig över mina fyra dagar i Norge. Det skulle jag kanske inte ha gjort.

Igår skickade jag ett mail till en jobbkontakt. Svaret jag fick var; ”Jag är i Bangladesh till den 25:e och kan tyvärr inte hjälpa dig…” Genast fick jag lite perspektiv på min Norge-resa. Det kanske inte var så tokigt ändå? Allt är relativt.

Snöandet igår höll i sig till natten men nu har det mesta regnat bort igen. Innan snön började lägga sig ordentligt hann jag dock med ett litet spår till Karlsson. Vi körde på motivation/jakt för att få upp glädjen lite för åker-spåren. Jag tror att han tycker det är fruktansvärt tråkigt. I skogen blir han taggad av terrängen som inte alltid är lättforcerad, men på åker…? Hur som helst fick husse och K titta på när jag gick iväg med en pip släpande i ett snöre och det tände honom. Det var ju så vi fick igång honom på lägret i somras. Jag fick även rekommendationen att upprepa det lite då och då. Något säger mig att instruktören menade oftare än var nionde månad? Men eftersom spårandet i skogen gått bra har det glömts bort.

Hur som helst var han rejält motiverad att komma iväg när spåret legat till sig i 45 minuter. Han struntade i första pinnen men det kan jag köpa när han hade minnesbilden av pipen. Pipen missade han naturligtvis inte och slutapporten tog han som han skulle.

Senare på kvällen råkade jag få på SVT:s nya humorprogram, ”Morgonsoffan”. Hade inte haft en tanke på att titta på det men blev sittande och det var, överraskande nog, riktigt roligt. En ganska stillsam parodi på morgonprogrammen i TV, som jag iofs aldrig ser, men jag tror att dom lyckades riktigt bra. Får nog försöka komma ihåg att titta nästa vecka också, onsdag 21.30.

För tillfället har jag tre karlar som springer in i, ut ur och, framför allt, in under huset. De håller på att installera krypgrundsavfuktaren. Hade kunnat tänka mig massor av betydligt roligare saker att lägga de pengarna på…

Säger dom (läs: SMHI) att det ska snöa i södra Sverige så snöar det här. Inte så konstigt.

Säger dom att det ska snöa i sydvästra Sverige så snöar det här. Inte så konstigt det heller.

Säger dom att det ska snöa på västkusten så snöar det här. Inte alls konstigt.

Säger dom att det ska snöa på ostkusten så snöar det här. Jättekonstigt! Vi bor ca 8 mil från västkusten och 30 från ostkusten!

Säger dom  (vilket dom gjorde igår) att nederbörden eventuellt, kanske, möjligen  kan komma som snö på sydsvenska höglandet så snöar det här.

Och nog f*n snöar det!

Det har inte börjat lägga sig.

Än…

Har just hämtat posten. Där fanns inte en enda groda. Karlsson förstår ingenting…?

Igår kväll åkte vi till grannklubben, jag och Karlsson. Iza fick stanna hemma och promenera med husse och tur var nog det med tanke på vädret. Att träna en hund i ösregnet räckte liksom.

När vi åkte var det uppehåll, på vägen dit började det regna, mer och mer och när vi kom fram vräkte det ner. Men när vi var på plats var det ju lika bra att köra, och som sagt, man måste träna även i dåligt väder. Körde linförighet med vänsterhandskoppel och idag var det inte så ”hoppigt”, det går åt rätt håll alltså. Fick även till en budföring, hopp, framförgående och slutligen (när regnet upphört) en platsliggning. Även den här gången i megaformat, dvs 20-25 hundar, precis som förra gången vi var där. Karlsson låg, i fyra minuter. Dock gnisslar han ganska rejält. Inte högt, men ihållande. Undrar om det skulle hjälpa med lite 5-56? Det värsta den här gången var dock en rottis, stor maffig hane, som låg en hund ifrån och som sneglade extremt intresserat åt K:s håll. När den satte sig upp höll jag på att gå upp i atomer men husse var snabbt där och korrigerade så allt avlöpte väl.

Därefter kördes det platsliggning med skott också. Jag kände dock att K:s platsliggningskvot var fylld för kvällen. Så vi höll oss på annan plats. Han reagerade dock inte det minsta på skotten, den här gången heller. Det hade jag inte väntat mig men det kändes dumt att chansa när hans tålamod började tryta.

Grodan var självklart med och tränade vilket uppskattades mycket av den lilla terriern. Det var även en flat (tillhörande en SM-förare) som var gruvligt sugen på grodan och försökte smyga till oss bakom ryggen på husse. Jag skrattade gott, för han smög verkligen med ena ögat riktat mot husse för att se om han skulle upptäcka något. Husse var dock inte lika imponerad. 😉

Om inte den förra filmen gav tillräckligt med inspiration. 😉

När jag vittjade brevlådan fick jag mig ett riktigt gott skratt. Faktiskt så gott att jag stod för mig själv på altanen och skrattade högt, och DET händer inte ofta.

I brevlådan låg detta;

Karlsson låter hälsa att han tycker han har en mycket väl fungerande ordförande i sin fan-club. En ordförande som föregår med gott exempel och han uppmanar övriga medlemmar i fan-cluben att följa denna mycket goda förebild. 😀

Naturligtvis blev han mycket förtjust när han fick sin nya pip och hoppade omedelbart upp i Izas (något slitna) fåtölj för att äta grodlår.

Efter en liten stund ändrade jag dock på besittningsförhållandena och nu är den i min vård ett tag. Annars hade den nog inte varit alls. Den här ska vi ha när vi leker tillsammans. Inget för små terrierpojkar att rumstera om med på egen hand (eller i gott samarbete med stora schäferflickor).

Tack för dagens skratt (och dagens groda) Ingrid, det behövde jag!

(Och så undrar vissa (läs: husse) varför man bloggar? Detta hade ALDRIG hänt om jag inte haft en blogg för då hade jag förmodligen aldrig lärt känna Ingrid. 🙂 )

Efter gårdagskvällens medlemsmöte på klubben känns det där klubbytet allt mer aktuellt… Det enda som avhåller mig i nuläget är att den andra klubben har betydligt mindre planer där det är svårt att träna med Iza eftersom hon ”stirrar upp” sig så när det händer mycket runt omkring. Dessutom har de ingen agility och det vill jag gärna fortsätta köra med Iza ibland. Skriver inte mer än så om detta just nu och just här, men … det känns inte roligt längre!

Träningen igår gick väl ”sådär”. Med Iza lattjade jag mest. Hon var djupt upptagen av att rensa marken från har-pluttar och hade svårt att koncentrera sig på mig. Men lite skall och kryp körde vi iaf, med mycket blandat resultat. Jag misstänker att hon faktiskt hade ont av den där cystan i juvret för hon har inte alls samma motstånd mot krypet nu som hon hade i höstas, även om det igår blev ganska snett så var själva kryprörelserna bra. Hon stretchar även betydligt bättre/längre nu (på egen hand) än vad hon gjorde före operationen så det är skönt att den är borta.

Karlsson var duktig. Började med en budföring enligt den nya strategin och det fungerade bra. Körde också några platsliggningar med ”bryt”, även med annan hund (farbror Max-On) bredvid, och det gick också bra. Fick även till lite kommendering av linförigheten. Jag tränar alldeles för lite med koppel. Det är så roligt att ha en hund som inte behöver koppel (för första gången i mitt liv) så jag glömmer att jag måste träna det också. Men igår blev det av som sagt. Fick också konstaterat att han har betydligt bättre position om jag håller kopplet i vänster hand, istf. höger. När jag har det i vänster studsar han lite mot handen men det tror jag går att få bort ganska snabbt. I reglerna står det inget om att kopplet ska vara i höger hand utan det står ”hunden föres i fritt hängande koppel” och det kan man ju ha även med kopplet i vänster hand, eller? Lite baklängeskedjning (heter det så?) av momenten hann vi också med, men då var han så laddad så jag vet inte om han förstod så mycket.

Kvällens märkligaste/lustigaste var dock när jag haft Karlsson i famnen för ett litet belönings-pusskalas och sen såg en kompis som var på väg från planen, som jag skulle prata med. Då glömde jag att släppa ner K och travade iväg över hela planen med honom under armen. 🙂 Han misstyckte inte men det såg nog lite roligt ut, och jag fick några kommentarer. Det är dock ytterligare ett bevis på vilket smidigt format det är på den brukshunden. En schäfer ”glömmer” man liksom inte om man har den hängande under armen.

Idag (och troligen även onsdag och torsdag) är det jobba hemma som gäller. Och det regnar inte? Än. Underbart skönt att vara hemma iaf, i motsats till förra veckan.

Om man lider av idétorka eller brist på inspiration om vad man ska träna med sin hund kanske man kan få några tips av detta!

Mycket imponerande. Och roligt verkar dom ha.

Om ni inte har något annat för er alltså. 😉

(Titta på hela filmen, det blir bättre och bättre.)

Det blev ingen föreläsning, åtminstone inte för mig. Istället blev det, ja just det, film, fleecepläd och en stor kopp te. Mitt på blanka eftermiddagen! Inte riktigt likt mig, men so what? Ibland måste man få vara lat, eller…?

Hela helgen har f ö gått i lathetens tecken. Förutom enstaka höjningar av aktivitetsnivån (läs träning med Karlsson) så har jag inte presterat mycket. Igår lekte jag med tanken att jag skulle låtsas att det var besök inplanerat på lördagkvällen, och få husse att låtsas samma sak. Allt för att få huset storstädat. Det blev inget med det.

Jag har även lekt med tanken att plantera om de övervintrade pelargonerna som jag klippte ner förra helgen. Jag köpte faktiskt blomjord igår men så stöp projektet på att jag glömde köpa leca-kulor som jag behöver ha i botten av lådorna.

Lekte också med tanken att göra något åt mina sticklingar. Men det stupade på att jag inte visste vad jag skulle göra. Klippa ner först, plantera om sen, eller plantera om först, klippa ner sen. Ingrid; hjälp!!! Hittade inget konkret om detta i din blogg.

Jag har även lekt med tankar om att städa förråd, garderober, lådor, skåp, you name it… Men inte blev det något med det heller. Det är bara att konstatera att förutom hundaktiviteter har jag inte presterat mycket av värde den här helgen. Är man värdelös då? Eller är det bara Luther som gör sig påmind?

Och just nu är lillebror ganska härdad. 🙂

I ösregn och blåst har vi i tur och ordning:

1. Gått ett appellspår

2. Gått en skogspromenad med pip-race

3. Tränat lydnad inkl. platsliggning

Spåret gick inget vidare idag heller. Spårarbetet var dock bättre än igår, trots sämre väderförhållanden, men i gengäld missade han två av fem föremål? Inte bra. *kliar mig i huvudet*

Skogspromenaden gick väl som det brukar. Dvs bra, även om den var i blötaste laget. När vi varit ute en stund insåg jag att jag glömt både koppel och halsband, en något ovan känsla när man är van vid en Iza som ALLTID har koppel i skogen om det inte handlar om uppletande. Det enda som hände nu var att vi fick gå samma väg hem istället för den tänkta rundan som går en bit på bilvägen och passerar en del katter. Där tror jag inte det är lyckat att ha K lös. 😮

När vi kom hem började jag med mitt nya projekt; att baklängeskedja appellklasslydnaden. Idag körde vi apport och hopp med jackpot-belöning efter hoppet. Tanken är att han ska hålla hela programmet utan belöning för att han vet att det blir jackpot när allt är klart. Ska nog köra dessa två moment några gånger till innan jag lägger på det tredje momentet från slutet, vilket det nu är? Får väl gå och läsa regelboken.

Vi körde även några platsliggningar i regnet där jag varierade avsluten ganska rejält. Han ligger bra nu, även om det inte är några jättelånga tidsrymder det handlar om.

När vi var klara med dessa projekt stod det kloklippning på schemat och det momentet uppskattas som bekant INTE. Så jag tror att även träsktrollet anser sig ganska härdad nu.

Själv funderar jag som bäst på om jag ska åka till klubben och lyssna på föreläsning om friskvård (av hund) med Annika Falkenberg. Säkert en jättenyttig föreläsning men jag gruvar mig verkligen för att åka till klubben efter det tjafs som har varit. En ganska konstig (och tråkig) känsla…

Och så dagens ljuspunkt;

Jag är så fascinerad av dessa ”konserverade” påskliljor som man köper i torra trista buntar på ICA för nästan inga pengar alls. Man snittar dom, sätter dom i vatten och efter ett dygn ser de ut så här?!

Idag fick husse ta hand om Iza medan jag och Karlsson tog ett rejält träningspass. Vi började med ett appellspår på åkern. Det gick ”sådär”. Början av spåret låg i ganska kraftig motvind och då får han problem. Slår och snurrar en hel del. Han missade en av tre pinnar också… Det är helt klart att det får bli mycket mer åkerspår nu! Det var ju ett tag sedan så det kanske inte var så konstigt att det strulade lite? Övning ger färdighet, har jag hört. 😉

Sen körde vi lydnad på tomten. Hopp, apportering, platsliggning och lite annat. Vi körde även långa framförgåenden på åkern och det var väl det enda som kändes riktig bra. Resten var lite sådär. Ja platsliggningen var väl också OK, frånsett lite pip.

Efter viss övertalning fick jag även husse att agera mottagare på några budföringar. Han tjuvstartade från husse några gånger men det problemet tror jag inte uppstår på tävling när han inte får något godis av mottagaren. Då blir det nog snarast tvärt om, att han inte vill gå därifrån, hm… För att få bort tjuvstarterna från mig kör jag nu med lite fritt följ och vändningar innan han får springa till mottagaren. Allt för att sänka förväntan. Det ska hända något annat först… Vi får väl se om det har avsedd effekt?

Här kommer några bilder som jag tog efter att den seriösa delen av träningen var avslutad. Att vara seriös, och fotografera sin egen hund, samtidigt, funkar inte så bra.

Så kan det bli när man kör sekvensfotografering. Jag HAR faktiskt inte klistrat fast den vid tungan. Han har tröttnat och är på väg att spotta ut den… 😉

Puh. Skönt. Trött. Och hundarna var glada att se mig. Kanske husse också? Han är dock lite mer … återhållsam. 😉

Dagens trista inslag var att inbjudan till Kindlägret kommit. Ja inte att den kommit, men vad det stod i den.

Min favoritinstruktör ska bara ha elitklassekipage i år, så jag och K är diskade på förhand… 😦

Nu är det exakt 23 timmar kvar tills jag angör hemkommunen igen. Om 23 timmar och 15 minuter kan jag förhoppningsvis pussa både Iza och Karlsson igen (och husse också om andan faller på 😉 ),

Det är nog tur att det är hemresa imorgon för jag märker att jag har börjat tänka på norska, och det är bara en tidsfråga innan det börjar hoppa norska grodor ur min mun. Ett bra språköra är inte bara av godo utan kan bli direkt pinsamt ibland…

Dagens middag består av tapas (nåja) inköpta på den lokala matbutiken och inmundigade på rummet. Än en gång säger jag; tack gode gud för datorn och internet. Om jag skulle läsa hela kvällen skulle jag förmodligen somna kl 19 och vakna vid 03 ca. Inget drömscenario precis…

Jag får börja med att bekänna att jag fegade ur igår. Jag gick ned i restaurangen. Tittad på menyn. Och gick därifrån. Det billigaste på menyn var en hamburgertallrik. För ca 175 SEK!!! (En pizza kostade ca 220 SEK!) Att betala 175:- för mat som jag inte ens vill ha… och äta den under omständigheter jag inte står ut med? Nä tack! Upptäckte att de hade ”konserverade” club-sandwichar i receptionen för ”endast” 78 SEK. Så en sådan fick det bli. Intog denna i sällskap av den här och den här. Inte så tokigt, åtminstone inte i jämförelse med att sitta ensam i restaurangen. 😉

Dagen har bestått av jobb och ikväll har jag fått en liten sightseeing-tur (via bil) i Oslo och en mycket god tapas-tallrik, i trevligt sällskap, så nu är jag ganska mätt och nöjd. Även om jag inte såg så mycket i mörkret så har jag åtminstone passerat allt från Bislett och Karl Johann till Oslo-fjorden, Aker Brygge och slottet. 🙂

Lite shopping hanns också med. Tre 0,5-liters flaskor mineralvatten på 7-eleven är inte fy skam… 🙂 Dom kostade bara 87 SEK… *host-host* Nä, shopping är väl inte det första man tänker på i det här landet.

Jag har dock börjat förbereda för att kanske ta med Iza hit nästa gång, i september. Det finns hundallergiker på kontoret men dom trodde nog att det skulle gå att ordna ändå. Antingen att ha henne i ett rum på kontoret, eller i bilen, under tak, med uppsikt från kontoret. Nåja, vi får väl se vad som händer, det är ju ett tag kvar till dess.

Efter urusel sömn natten som var så ska jag snart krypa i säng. Sen är det ”bara” en kväll kvar innan jag är hemma igen. 🙂

Så är jag då i Norge. I Kolbotn, som är precis lika tråkigt som det låter. En bit söder om Oslo och det är verkligen en håla. Och i den absoluta utkanten av hålan ligger hotellet… Det ÄR synd om mig! *suck*

Detta innebär att om jag vill ha något annat att äta till ”kvällsmat” än cashewnötter och mörk choklad (som finns i packningen) så MÅSTE jag uppsöka hotellrestaurangen. Jag HATAR att sätta mig ensam i en restaurang på kvällstid. En snabb lunch går an, det gjorde jag på Göteborgs central idag, men inte på kvällen… Hate it! *sänder en elak tanke till kollegan som vägrade följa med*

Den enda svenska kanal som finns på TV:n är 1:an, så det får bli Kungamordet 20.30. Ingen Anna Pihl ikväll alltså. *suck igen*

Tack och lov för den bärbara datorn och trådlöst nätverk, för vad skulle jag annars göra? Mer än försöka kyla ner rummet till en lagom sovtemperatur, dvs jättekallt.;-)

Ett litet uppiggande fenomen är dock de norska hissarna. Här räcker det liksom inte med en pil uppåt och en pil nedåt för att folk ska förstå vilken knapp de ska trycka på utanför hissen. Man har för säkerhets skull kompletterat med ”Jeg vil upp” och ”Jeg vil ned”… 🙂

Dagen började dock bra. Strax efter 07.00 tog jag med Iza på en timslång promenad i den uppåtgående solen. Hon trodde inte sina ögon, men följde glatt med. Dock såg hon ganska bekymrad ut under hela promenaden. Hon funderade nog över mattes psykiska hälsa, för längre promenader vid den tiden på dygnet är extremt sällsynta. Även om jag oftast är vaken tidigt så brukar promenaderna förläggas till en senare tidpunkt. Men skönt var det, och det är nog något jag kan göra om. Kanske?

Karlsson är förmodligen utarrenderad till svärmor på heltid tills jag kommer hem igen. Husse tyckte det räckte med en hund att underhålla.

Nä, nu ska jag samla lite mod och harva mig ned till restaurangen. *suckar jättedjupt*