Det tog två år…

…innan lillebror insåg att det faktiskt är möjligt att fånga flygande godisar i luften! Han har liksom bara stått och tittat, sett dom falla till marken och sedan letat reda på (och ätit upp) dem. Men idag…! Han såg mäkta förvånad ut själv när käkarna helt plötsligt öppnade sig på ren reflex och korven landade i svalget. Men han tyckte att det var ett roligt moment, och det kan han nog tänka sig att träna på fler gånger, och han är långt ifrån fullärd. 😉
Förutom detta så tränade vi lydnadsklass-1 apporteringen och vanlig apportering, och förutom en del tugg så är det riktigt bra. Men det är klart, i I:an är det ju inte så mycket annat…? Dessutom tränade vi platsliggning enligt nya strategin, och jo, jag tror vi är på rätt väg. Lite fritt följ blev det också och om jag bara fick skulle jag mycket hellre köra det än linförighet i både I:an och appellen för han går tusan så mycket bättre utan koppel. Men nu får man ju inte välja så det gäller väl att hårdträna med koppel också.

9 reaktioner på ”Det tog två år…

  1. Haha…finns inte en briard som kan fånga korv i luften, ett allmänt skämt inom raskåren.
    Dom glor fånigt rakt framåt och korvbitarna smattrar i pannan på dom 😀

  2. Här är det Akki som är rena blixten vad gäller fånga flygand godbitar, har nog aldrig sett en snabbare hund:-)) Är det dax för tävling snart måne? Tänkte på det målmedvetna tränandet.

  3. Go for it!!! Men som sagt: om platsen känns bra…Kanske men bara kanske att jag åker till Borås på måndag…Lägger gärna med K då, om det är ok?!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s