…innan lillebror insåg att det faktiskt är möjligt att fånga flygande godisar i luften! Han har liksom bara stått och tittat, sett dom falla till marken och sedan letat reda på (och ätit upp) dem. Men idag…! Han såg mäkta förvånad ut själv när käkarna helt plötsligt öppnade sig på ren reflex och korven landade i svalget. Men han tyckte att det var ett roligt moment, och det kan han nog tänka sig att träna på fler gånger, och han är långt ifrån fullärd. 😉
Förutom detta så tränade vi lydnadsklass-1 apporteringen och vanlig apportering, och förutom en del tugg så är det riktigt bra. Men det är klart, i I:an är det ju inte så mycket annat…? Dessutom tränade vi platsliggning enligt nya strategin, och jo, jag tror vi är på rätt väg. Lite fritt följ blev det också och om jag bara fick skulle jag mycket hellre köra det än linförighet i både I:an och appellen för han går tusan så mycket bättre utan koppel. Men nu får man ju inte välja så det gäller väl att hårdträna med koppel också.
Drago fattade det rätt så snabbt… Men så gapar han på allt/plockar allt som kanske möjligtvis är ätbart… 😉
Drago ja, men han är ju kelpie. 😉 Hur var det med Roy? Det är ju DET som är intressant med tanke på deras övriga släkt-drag. 😀
Haha…finns inte en briard som kan fånga korv i luften, ett allmänt skämt inom raskåren.
Dom glor fånigt rakt framåt och korvbitarna smattrar i pannan på dom 😀
Ja det var väl tur att K bevisade att han inte är en briard i pyjamas. 😉
Här är det Akki som är rena blixten vad gäller fånga flygand godbitar, har nog aldrig sett en snabbare hund:-)) Är det dax för tävling snart måne? Tänkte på det målmedvetna tränandet.
….eller otur 😉
Asta; kanske… om bara platsen känns OK så.
hahaha….Lukas kullbror Rex tror att korvar växer som svampar ur marken.
Go for it!!! Men som sagt: om platsen känns bra…Kanske men bara kanske att jag åker till Borås på måndag…Lägger gärna med K då, om det är ok?!