Visst är det väl så att den med snyggast uppletandegarderob vinner, eller…? 😉

Tittar man på utrustningen kan man förledas att tro att det är SM nästa som gäller men vi är långt, mycket långt, därifrån.

Uppletande är verkligen inte vår bästa gren. Det tog några år innan jag fick Maro att öht lämna mig med mer än 10-15 meter men det tar sig. Det senaste året har vi gjort stora framsteg även om 10:an på tävling känns oerhört långt borta. Jag är fortfarande i chock över 7:an han (tydligen) gjorde sig förtjänt av på högre-tävlingen i höstas och det är faktiskt enda gången han har använt tjänstetecken i officiella sammanhang. Då använde vi å andra sidan två.

Förklaringen till vårt förråd är dock lite komplicerad.

Inför Maros första Kindsläger (2015) insåg jag att han inte hade något tjänstetecken och införskaffade, i panik, det neongula (standard, utan brodyr, den kom först i höstas). Året efter vann jag ett presentkort på ett tjänstetecken på samma läger. Dock gick leveransen så oerhört segt att jag gav upp hoppet. Ett par år senare vann jag ytterligare ett presentkort på lägret, från en annan tillverkare, och det resulterade i det orangea.

I vintras gick plötsligt proppen ur och jag fick utdelning på presentkortet från 2016. Bättre sent än aldrig, typ. 😉 För några veckor sedan landade det i brevlådan och attans så snyggt det blev!

De matchande halsbanden har jag själv ”tråcklat” ihop efter hand. Matcha bör man, annars dör man. 😉

Nu har han lite att leva upp till, den chokladbruna lilla hunden – guld och stjärnor! OK, det kanske var att förhäva sig en smula, eller så är det ”fake it ‘til you make it” som funkar? 😀

• 

•