Vi har varit fascinerade den här veckan, både jag och Maro. Det började i måndags eftermiddag när jag lyxade till det med lite ledig från jobbet och en timmes privatträning. Maro var så fascinerad när fröken gled in på parkeringen att han fick giraffhals. Det ser onekligen ut som om antalet halskotor helt plötsligt fördubblats.
Vi tränade på klassisk mark; ganska exakt där både invigning och prisutdelning ägde rum på bruks-SM förra året. Dock hade vi mer tur med vädret än avslutningen på SM. 😛
Vi la huvuddelen av passet på att försöka få ordning på det eviga ”noppandet” i mina kläder (eller mig?!) under fria följet. Jag fick några nya, innovativa tips och efter gårdagens träning på klubben känner jag mig försiktigt optimistisk. 🙂
Vi la även en del tid på fladdertassarna i fjärren men där kom vi väl mest fram till att; ja, han gör det fantastiskt fint när han har en target att hålla sig i. Tar man bort targeten; not so much. 😦
Vi testade även med godis på tassen (den vänstra som fladdrar mest). Att lägga sig från sitt gick bra utan att röra tassen och då fick man äta upp godisbiten. Han la sig väldigt försiktigt för att godisen inte skulle försvinna så han verkade ändå ha en viss förståelse för konceptet. Att sätta sig från ligg var dock stört omöjligt. Då blev han så låst på, och fascinerad av, godisbiten att han inte kom ur fläcken. 😀
Vi testade med godis på klubben igår också och då tyckte han mest att det var pinsamt. Åtminstone ser det ut så på bilden. 😀
Han skötte sig riktigt fint igår. Vi hittade ett lugn, även mellan de fartiga momenten, som vi inte är riktigt vana vid och det var skönt.
Något som fascinerade mig var hur mycket han kom ihåg av saktagåendet som vi inte har tränat på flera månader. Det blev lite vingligt ibland, framför allt när vi körde i riktning mot rutan och rundakonen, och det var väl inte så konstigt. Det är ju långt ifrån perfekt men känns som om jag ändå har grundat det ganska bra och har ett fint utgångsläge för fortsättningen. 🙂
Hans val av liggplatser fortsätter att fascinera. Några bilder från igår och idag. När man hatar att tvåfotingar kliver över en; varför lägger man sig då mitt i dörröppningen? Logik är inte alltid hans mest framträdande karaktärsdrag. 😛 Och den där varianten med nacken intryckt i trimbordsbenet ser ju inte direkt bekväm ut…
Idag har det varit dimmigt och duggregnat. Det är fascinerande hur vacker en vanlig, simpel zonalpelargon (eller bondpelargon som jag kallar dem) kan bli av lite duggregn.
Fascinerande är även Karlssons taktik när han tycker det är dags för promenad. Då lägger han sig helt enkelt på mattes arbetsstol så att hon inte kan jobba mer just då. Smart! 😛
Ikväll har Maro fascinerats av våran lilla belöningsmaskin. Vi har inte använt den så mycket än och han har fortfarande inte förstått hur det gått till. Om jag belönar när han varit duktig, framför allt om han befinner sig i fotposition, krävs det ett ”varsågod” för att han ska springa dit, trots att den piper och rasslar ganska rejält. I fjärren, med maskinen 50 cm bakom honom, kopplar han lite snabbare. Sen står han gärna kvar och testar olika nosduttar och vinklar på huvudet för att se om det går att få igång den. 😀
vallterrier.com 