Igår tillbringade jag och Maro några timmar på klubben. Ca en timmes träning blev det och ca 2,5 timmes avancerat pc-strul inför mitt uppdrag som tävlingssekreterare på elitspåret på lördag. Trots en rejäl och pedagogisk pc-lektion med klubbens it-guru för ett par veckor sen funkade det inte, för att någon annan använt datorn och ändrat en massa inställningar. Är man mac-människa av födsel (nåja) och ohejdad vana så blir frustrationen total när saker inte ens funkar som de ska på en normalkonstig pc. Med fjärrsupport löste det sig till sist… *puh*
Det var den störiga biten.
Den ostöriga biten bestod i att vi, när vi tränade, fokuserade på rutan och apporteringen (framför allt ingångarna), som de ska se ut i klass 1. Utan dirigeringar och konstiga skick förbi störande apportbockar etc. Överträning i all ära men det får inte bli för mycket och alltid så att det blir konstigt för det stackars djuret när det är ”som vanligt”. Krypet och fria följet (never ending story) körde vi också.
Maken till hund att vara svårfotad och växla färg har jag väl aldrig varit med om?! Bilderna är tagna med telefonen på cirka samma gräsplätt med ett par minuter emellan. Ibland känns det som om det t o m hade varit enklare med en svart jycke när det kommer till själva fotograferandet. Lilla anspråkslösa (rent utseendemässigt alltså) Karlsson är en dröm att fota i jämförelse, både med telefon och systemkamera. 😛
För övrigt har Maro lite problem med att Karlsson tar så extremt stor plats i soffan att han själv måste klamra sig fast på armstödet. 😀
När Karlsson tröttnade på klamrande kelpie bytte han soffa och blev prinsen på ärten.
vallterrier.com 