Månad: januari 2017

Idag har vi tränat med gänget, som var ovanligt stort, på klubben. Vi fokuserade på raka sättanden eftersom jag igår, när vi tränade i Karlsson Arena, upptäckte att han satte sig ruskigt snett ibland. Idag hade vi inspektör som gick bakom och klickade när det blev rätt, vilket det blev otippat ofta. Gäller bara att jag inte stannar för snabbt utan gliiider in i halten lite mer, typ.

Lite annat pill hann vi också med, som t ex sättande under marsch (enligt startklass) och apportering. Båda gick väl hyfsat. Det som bekymrar mig är att kelpien helt plötsligt fått för sig att ”ligg” betyder ”stå” vilket ju kan få oanade konsekvenser. Improvisation är sällan av godo när det handlar om tävlingslydnad. Nåja, det ska väl gå att rätta till, jag är inte särskilt orolig utan mest förvånad.

Plats med hakan i backen i grupp var svårt sa kelpien. Det var ju bara andra gången vi tränade det med andra hundar nära så det var nog inte så konstigt. Dessutom var det kanske en smula kallt om hakan, men jag tror inte det var största problemet utan det var nog närvaron av alla spännande bc-brudar och några andra fyrfotingar. 😛

Lyxpyjamasen överlevde dagens experiment. Det var kanske mest tack vare Like som satt i buren bredvid och var tillsagd att hålla koll så att Maro inte skulle får några anfall av produktutvecklingsiver (eller produktavveckling :O ).

Bitvis var det dimmigt på hemvägen, i kombination med några minusgrader. Enda fördelen med dimma är väl att man kan ta rätt läckra bilder. Nu hade jag bara mobilkameran och trött och frusen som jag var orkade jag inte ens kliva ur bilen så bilderna är inte alls några mästerverk, men här kommer de ändå.

 

Börjar känna mig rätt nöjd med den nya bloggdesignen och av bara farten åkte även hemsidan på en uppfräschning. Egentligen bara bestående av att jag bytte ut en del svart mot vitt. När jag gjorde den skulle den ju matcha bloggen var tanken… När jag la länken i högermarginalen här insåg jag hur det ”skar” sig så det vara bara att göra om och göra rätt. 😛

Har även kommit till insikt om att Maro inte har en egen sida på bloggen, och att det nästan bara finns valpbilder av honom  på hemsidan?! Men det tar vi en annan dag. Har lätt att fastna i sådant här när jag väl börjat och lite annat har man ju faktiskt att göra. 😉

Jag har säkert konstaterat det förr, även här i bloggen, men det tål att upprepas; den där kelpien är ”one of a kind” och olik allt, i hundväg, jag tidigare upplevt på nära håll. Man får sig många goda skratt (och en hel del gråa hår).

Man får i alla fall ge honom att han försöker, även om det inte alltid blir rätt när han improviserar. Han bjuder på beteenden hej vilt mellan varven, oavsett om jag har bett honom eller inte. Men, för att göra en lång historia kort, så har vi ju haft vissa problem med ”ägande” av föremål vilket gjort att jag förstärkt alla frivilliga avlämnanden av föremål inomhus (ja självklart utomhus också) vilket han naturligtvis inte varit sen att utnyttja. Korkad är han inte. 🙂 Ofta ligger det någon liten godisbit i fickan och då får han den.

Det har ju också lett till att jag fått något av en servicehund. Tappar jag något på golvet är han väldigt kvick med att plocka upp det, nästan oavsett vad det är. (Tack och lov har han iaf lärt sig att skor inte är ”tappade”, så de får stå kvar.)

Vårt senaste projekt, när det gäller momentträning, är ju platsliggning med hakan i backen och i förrgår kväll kolliderade hjärncellerna en smula innanför pannbenet på chokladtomten. Jag kom in genom ytterdörren och han kom, som vanligt, med en boll för att byta mot något gott. Går det så går det är hans motto.

Det var tomt i min ficka och medan jag fiskade upp en liten gotta ur burken vid ytterdörren råkade han tappa bollen. Jag stod kvar med godisbiten (torr foderkula!) i handen och väntade på att han skulle ta upp bollen igen och lämna den i min hand för sådana är reglerna, typ. Det gjorde han inte. Däremot började han hänga med huvudet, samtidigt som han höll ögonkontakt med mig. Hakan åkte sakta, sakta längre och längre ner och till sist kom han till insikt om att hakan inte skulle nå ner till ”backen” om han inte vecklade ihop benen också. Matte fick sig ett mycket gott skratt och kelpien fick sin foderkula. 😀

Bilderna nedan är nytagna men det är samma boll, samma dörrmatta, samma hall och … samma kelpie. 🙂

Jo, du har kommit rätt. Har ju varit hjärtligt less på den svarta designen ganska länge men inte orkat göra något åt det – mest på grund av beslutsångest. Men igår kväll hade jag en stund över och helt plötsligt hade bloggen en ny design. Tog ett tema i högen och testade och det blev ju … ljust och fräscht tycker jag. 🙂 Känner mig faktiskt rätt nöjd, även om det är lite småpill och justeringar kvar. Vi får väl se om den nya designen får fart på inläggsfrekvensen också? Jag känner mig tyvärr inte helt säker på det…

---

Idag bar det av till My Dog, utan en enda hund. Rätt skönt faktiskt, och jag tror inte någon av hundarna hade varit ledsen om de vetat vad alternativet var till att vara hemma och gå skogspromenad med husse. 😉

Jag var lite lat, klok och klimatsmart (!) och tog bussen ner. Den stannar ju precis utanför dörren till mässan och det var rätt skönt att slippa köra som omväxling. Var på plats redan 08.30 och hann rusa runt och shoppa det mesta som stod på den mentala listan medan det var nästan folktomt bland montrarna. Bland annat blev det ett Back On Track-täcke till Maro. Han har ju haft sina billiga täcken på sig i bilen rätt många gånger nu, och inte en tråd är krökt på dem – till min stora förvåning. Jag har dock inte visat honom kvittot på dagens inköp för om han inser att det är ett lyxtäcke kanske kreativiteten kommer igång. 😛

Lite annat smått och gott blev det naturligtvis också i ryggsäcken och i påsarna innan dagen var över men inte ett enda nytt halsband (även jag höll i flera stycken) så lite stolt känner jag mig. 🙂

Jag hann även träffa nästan alla jag planerat att träffa, och se nästan allt jag planerat. Det enda jag tokmissade var Nose Work-tävlingarna som tagit paus när jag väl kom dit och jag orkade inte vara kvar tills det drog igång igen. Innan jag satte mig på bussen hem blev det även en fika ”på utsidan” med Anne-Lie. En riktigt trevlig dag blev det, även om man är lite slut i rutan nu.

När jag kom hem fick jag en känsla av att jag varit efterlängtad när jag hörde hur det lät inne i huset. Roligt nog hade husse lyckats filma också. 😀

Fixar lite med ny design på bloggen så ser det lite konstigt ut så … gör det. Vi får se hur det slutar. 😛

Höll nästan på att glömma, men bloggen, eller åtminstone bloggandet fyller 11 år idag. I början gick det bra, nu går det … mindre bra.

Några veckor senare dundrade Karlsson in i våra liv men det visste jag inte då. En hund till på gång, men att det skulle gå så fort anade jag inte.

Iza var fortfarande the one and only och myste i sin fåtölj, helt ovetande om vad som väntade. Att döma av bildens namn, i bloggbildsarkivet, bör det ha varit den första bilden men den bloggen är tyvärr försvunnen så jag vet inte säkert.

Nyårsaftons kväll tillbringade vi i lugn och ro på hemmaplan. Strax efter midnatt drog en granne iväg några fyrverkeripjäser men det var allt. Maro blev förbannad men inte mer än vad han kan bli på vilket ovanligt ljud som helst.

Jag bestämde också att vi skulle korka upp den fådda champagneflaskan, av fint märke, som jag en gång i tiden bestämde mig för att spara tills Karlsson blev uppflyttad till elit spår. Vi nådde ju aldrig dit och flaskan glömdes bort. Men nu kom jag ihåg den, och bestämde att uppflyttning till ”elit” i rallylydnad i kombination med nyårsafton var tillräcklig anledning. Lagringen, under alla dessa år, har väl inte varit optimal och så himla gott var det inte – tyvärr. Men varsitt glas sörplade vi i oss, husse och jag.

Idag har hundarna fått köra varsitt pass utomhus på hemmaplan. Karlsson uppfinner ständigt nya moment, som t ex ”bärande av föremål med sidbyte bakom”. Det är inget fel på hans fantasi i alla fall men det är inte alltid matte hänger med i svängarna.

Jag konstaterade också att just ”hemmaplan” är den svåraste planen för Maro. Är man självutnämnd ordningsman och måste hålla koll på allt som händer inom den närmaste kilometern så är det t ex jättesvår att ligga plats med hakan i backen. :O
Tur att man kan vinkla öronen åt olika håll sa han, och ögonen, till viss del. 😛