Tortyr-arena?

Ikväll blev det ett pass i Karlsson Arena. Vi har ju lite nytt att pilla med, inför framtida tävlingar, så vi får försöka ligga i. 🙂

Det allra viktigaste momentet är ju platsen, där vi jobbar vidare med hakan i backen. Jag är dock i desperat behov av att träna detta med andra hundar och att få till det den här årstiden är ju inte helt enkelt. Det faktum att jag inte under några omständigheter lägger honom med ”vem som helst” gör det inte enklare. När vi är ensamma funkar det kanon, men…? Jag jobbar dock på med egna störningar och prövningar efter bästa förmåga, se nedan.Vissa av dem kvalade in under rubriken ”tortyr” enligt Maro. Idag körde jag dessutom både höger och vänster galopp i volter runt det lilla djuret. Jag måste dock träna på galoppombytena för de sitter inte riktigt längre. 😛

Testade krypet idag igen och av någon märklig anledning är han fasligt kvick att trycka ner hakan när jag säger ”kryp”. Det är något oklart hur kelpiehjärnan har kopplat där?! Vi fick alltså backa i utvecklingen och krypa med godis framför näsan, i lagom höjd. Undrar hur länge vi ska behöva hålla på med det innan han har fått ordning på begreppen.

En annan sak som är märklig är att han gör fjärren ligg-sitt-ligg bättre om jag helt enkelt håller käften?! Tidigare har jag ju märkt att han flyttar sig mindre om jag bara ger muntliga kommandon och inte ”viftar”. Nu har jag kommit fram till att det blir ännu bättre om jag bara viftar (någorlunda konsekvent = handtecken) och håller igen truten… Kelpien är inte som de andra barnen i hagen! Det är tur att han är söt. 😀

Igår var det dags för lill-Nisse (bilen) att genomgå den årliga kontrollen och i samband med det var jag tvungen att tömma ur innehållet i baksätet, och sen fylla baksätet igen på kvällen. Jag lyckades minska lite på antalet hundprylar och hittade även en del bortglömda leksaker. Ikväll körde vi med en grej jag köpte på SM i somras och den var mycket uppskattad. Lite mjuk men ändå med bra ”tuggmotstånd”. 🙂

I söndags stod det spår på schemat, och där har vi (läs: jag) en del att klura på. Vi fick ett fältspår som C hade lagt och det var täta växlingar mellan total förvirring och superfokus. Ibland spårade han som en liten gud och ibland spårade han inte alls? På något mirakulöst sätt fick vi ändå med oss alla pinnar (fem stycken) och alla godisburkar. Spåret började i motvind och det är svårt, tydligen. Dock verkar det inte som om han försöker vinda in spåret utan han gör helt enkelt annat. Jag vet inte om det liksom slår lite slint när han får så mycket vittring i näsan eller vad som egentligen händer. När spåret äntligen ”vände”, och vi fick vinden i ryggen gick det betydligt bättre.

På önskelistan står nu alltså fältspår med andra spårläggare än mig och platsliggning med andra hundar. Hej tomten, kan man få sådant i julklapp, i förskott?

170131a

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s