Paradoxalt min käre Karlsson

Det är inte lätt att lära gamla hundar att inte sitta, tydligen… Här har vi ägnat nio terrierår åt att lära terriern snabba sättanden i halter etc. OK, de sista åtta åren, typ, har de varit snabba så vi har väl inte lagt jättemycket krut just på inlärning utan mer på underhåll och uppmuntran. Nu visade det sig att denna talang kostade oss 20 poäng, av 100, i gårdagens rallytävling… Det räckte förvisso ändå till ett godkänt resultat men det hade ju sett snyggare ut med 96 poäng istället för 76. Det blev en lång kväll på tu man tass med Karlsson i fotbollshallen i Ulricehamn. Vi var i och för sig inte ensamma, det var ca 150 hundar och 2-300 människor där också, men det var ändå han och jag, utan någon kelpievalp hängande i öronen och det tyckte vi var mysigt båda två. (Han deklarerade klart och tydligt att han kunde tänka sig att byta kelpien mot en random, mogen schäfertik, eller möjligen en bc-tik… 🙂 ) Det var high life i hallen. Lydnadstävling, alla klasser (även om bara 1:an och 2:an gick samtidigt som rallyn), och dubbla nybörjarklasser i rallyn. Tack och lov hade vi ett tidigt startnummer och Karlsson var pigg och taggad under uppvärmningen. När vi kom i mål så kändes det bra. Inga direkta missar som jag var medveten om. Därför blev jag lite snopen när jag på resultattavlan såg att det stod 76 poäng. Vafalls…? Men med höstens KM i minnet, där vi tappade 20 poäng på sådant jag inte ens var medveten om hade hänt, så anade jag ju ett liknande scenario. Medan vi funderade på det, den ena av oss förmodligen mer än den andra 😉 , satt vi på läktaren och väntade på prisutdelningen och snackade med kompisar. Med tanke på att det heter ”rallylydnad” tar det förvånansvärt lång tid. 😉 När vi fick vårt protokoll visade det sig att den lilla strävhåriga saken lyckats sitta/sätta sig vid två tillfällen när det inte ingick i momentbeskrivningen. Det var dessa två skyltar som blev vårt fall. Vi den första skylten kände jag att jag var någon sekund sen i starten. Man ska alltså gå framåt direkt, utan att hunden hinner sätta sig, men har man snabba sättanden (och en långsam matte) så har man. Det är inte lätt när det är svårt. 😉 Vid den andra skylten har han förmodligen snurrat runt sittande på rumpan men det hade varit roligt (?) att ha det på film för att se vad som egentligen hände. Nåja, det blir till att levla upp matte ett snäpp så att hon startar i tid när hon ska och att träna in handtecken/muntligt kommando så att han går med i 360° vänster utan att nudda marken med den söta lilla rumpan. Man får även gå i en snäv cirkel och det kan ju vara ett alternativ till på stället-snurren som jag brukar göra. Ytterligare ett alternativ är ju att helt enkelt ge honom de utskrivna momentbeskrivningarna så att han kan läsa på. 🙂 Med tanke på att jag halvt stressat ihjäl mig (rally?!) i våra två tidigare starter (en officiell samt klubbmästerskapet) var det i alla fall lite kul att se detta på protokollet. ”Lugnt o fint” liksom? Det kunde man inte tro. 😀 Nåväl, med den här takten – en officiell tävling vartannat år – kommer Karlsson vara runt 29 år när han blir rallylydnadschampinjon, under förutsättning att det inte krävs mer än tre starter i någon klass. Kanske dags att öka tempot en smula, eller…? Jag anar att min motivation kanske ökar lite när jag får koppla loss honom i fortsättningsklassen, och då kanske jag kan utöka den tänkbara kör-radien till sju mil, istället för fem?

Idag var tanken att vi skulle inviga Maros nya spårsele som kom här om dagen men … NU SNÖAR DET IGEN! GAH! Han går fortfarande på diet men fisk och kyckling är väl inte fy skam som belöning i spåret. Vi får väl se vad det blir av dagens snöfall. Snöstorm i torsdags, barmark igår, och nu snö igen. Ingen kan anklaga vädret för att vara enformigt i alla fall. 😦 Hur som helst mår Maros mage mycket bättre och om ett par dagar vågar vi nog börja smyga in lite vanlig hundmat bland fiskarna och kycklingarna.