Nog för att Maro är född på en måndag men att det skulle få de här konsekvenserna hade jag inte riktigt väntat mig…?
Idag var det dags för akutbesök hos veterinären – igen. En gång i veckan är ingen bra trend så vi hoppas verkligen att det inte är en trend.
Igår på dagen fick han diarré och det tilltog under kvällen. Till sist kom det i princip bara vatten. Märkligt nog var det sedan lugnt under natten men när jag gick upp, tidigare än vanligt, i morse och tog ut honom var det inte kul. Det kom ytterligare lite ”vatten” och sen for han omkring och skrek rakt ut när han försökte klämma ut något, gud vet vad. Ev. fick han också ut något, typ gräs/tyg, men i ficklampans sken och med en hund som for runt vilt ylande i galopp var det inte lätt att se vad som hände. Eftersom han varit lite irriterad på sin bakdel i någon vecka (analsäckarna kollades, u. a. förra veckan hos veterinären) kände jag att nu var inte ”avvakta” en bra strategi längre.
Husse var tack och lov ledig idag så det blev blixtutryckning till Göteborg och Västra Djursjukhuset. De öppnar inte förrän 07.00 men 06.45 landade vi utanför och blev insläppta och mycket väl mottagna kl 06.50 trots vår oannonserade ankomst.
Eftersom han är mycket skeptisk till hantering av de bakre regionerna efter två analsäckskontroller inom loppet av tre veckor så fick det bli lugnande. Mest för att jag inte vill att han ska lägga på sig ännu fler negativa minnesbilder av veterinärer och den sortens kontroller för han uppskattar det inte.
Inget hittades i rumpan men för säkerhets skull togs även några plåtar på mage och tarm. Inget konstigt syntes där heller så han fick åka med hem igen, mycket trött och mosig.
Trött och mosig har han varit även efter hemkomsten, trots att han bara fick lugnande för 10 av sina 16 kilo och trots piggelinspruta.
Nu börjar han piggna till men matbristen gör väl att han fortfarande är ganska skeptisk till livet som helhet. Nu är det dietmat som gäller så hokifilén är kokt, liksom riset, och hittills har han fått två pyttesmå portioner som han girigt slickat i sig. Lika girigt slickade han i sig en dos Pro-kolin som vi fick med oss från veterinären.
Nu håller vi alla tummar vi har för att vi snart har en frisk och pigg liten chokladtomte igen för fy vad jobbigt det är när djuren inte mår bra. 😦
Men jag måste säga att jag är imponerad av Västra Djursjukhuset. Jag har ju varit där två gånger med Karlsson, mer eller mindre akut, och båda gångerna fått komma med kort varsel och blivit väl mottagen. Nu försökte jag förbereda mig på att vi kanske inte skulle få hjälp där utan tvingas söka oss vidare men det var inget snack, trots att jag alltså inte ens ringt innan utan bara ramlade in över tröskeln 10 minuter innan öppning. I bilen på vägen ner ringde jag Blå Stjärnan i Göteborg för de har ju trots allt dygnet runt-öppet och ligger lite närmare. Växelnumret hänvisade till journumret och på journumret hänvisades jag till ett betalnummer, där kostnaden skulle vara 20,- i minuten! Veterinärtaxorna är väl nog saftiga ändå, utan att de ska behöva använda sig av betalnummer, eller…?
vallterrier.com 