Nu är jag rätt less på hundar som inte är helt ok. Den sista dryga veckan har det varit någon slags sjukstuga här. Efter förra veckans akutbesök med Maro på Västra Djursjukhuset så var det ju strikt fisk- och risdiet som gällde. Magen lugnade ner sig, nästan oroväckande mycket, men till sist började det lossna ”lite lagom”. Vi andades ut en smula…
I lördags natt vaknade jag av att Karlsson spydde i sängen?! Han kräktes några gånger till och på söndag förmiddag bröt det ut diarré?! Vafalls? Han är ju ALDRIG dålig i magen, åtminstone inte på det sättet. Att han har haft magknip ibland, även om det är länge sedan nu, vet vi ju, men hans problem har oftast varit raka motsatsen till lös i magen.
Bara att koka ännu mer fisk och ris…
På måndag kväll började jag försiktigt blanda i några kulor av det vanliga fodret till Maro, eftersom han verkade stabil, och fortsatte med det under tisdagen. Natten mot onsdagen väcktes jag av en liten kelpie som hade MYCKET bråttom ut… *suck*
Det känns ärligt talat inte som om jag gjort så mycket annat på min fritid den senaste dryga veckan än att koka fisk, ris och kyckling.
I onsdags kände jag dock att det fick räcka med hemmagjord diet, även om den var rekommenderad av veterinär, och investerade i en stor säck Hills I/D, mer Fortiflora och Canikur.
Maros mage lugnade ner sig rätt fort och jag var nu fast besluten att köra på dietmat i några veckor. Men, idag verkar det vara kört igen? Inte panikkört, men inte ok heller… Vad är det som händer? Nästa steg, om det inte lugnar sig igen, får väl bli någon form av parasitprov om inte veterinären har någon bättre idé för så här kan vi inte hålla på. Karlsson mage verkar dock ha återgått till normal status men han får också hålla sig till dietmaten ett tag till.
Som tur är så är de i alla fall pigga båda två och jag har vågat mig på ett par små träningspass med Maro, naturligtvis med dietmat som belöning. Igår tränade vi uppletande i Karlsson Arena, eller åtminstone vissa delar av uppletandet. T ex att hämta föremål och lämna dem i mattes hand och att hålla fast utan att tugga.
Att snön har ramlat ner oavbrutet under hela veckan har ju inte gjort det hela roligare direkt… I förrgår och igår uppträdde ett märkligt ljusfenomen på himlen men det blev inte mer än så. Efter en liten stund var det lika grått som vanligt.
I morse såg det lite hoppfullt ut…
…men det gick över. Dock kom det en liten glimt av blå himmel senare under dagen men det gick också över fort. 😦
Karlsson bjöd i alla fall på sitt snow-face på promenaden. 🙂
Honom hittade jag förresten, helt ogenerad, så här i onsdags. Han bara tittade på mig när jag kom in och skämdes inte det minsta. 🙂
Maro fortsätter att träna på vallnings-poser på promenaderna och har man inga får att öva på så funkar det med en borderterrier 😛 . Och nej, han är inte alls så mager som han ser ut på bilden utan faktiskt i förvånansvärt bra hull trots krånglande mage.
Ibland orkar man tydligen inte riktigt med morgongympan utan somnar liksom mitt i alltihop.
Det var en sammanfattning av den sista veckan. Inte så rolig sådan, mest en sjukjournal, men det är så det är just nu.
Usch det där med känslig hundmage känner vi igen här i Huliganhemmet – likaså det ihärdiga ris-kycklig-lax-kokandet. Hoppas det lugnat ner sig nu!
Här har vi kört med hoki- eller torskfilé. Vit fisk är nog generellt skonsammare för magen än lax efter vad jag har förstått. Nu verkar det dock lugnare och vi hoppas det håller den här gången.