Ibland känns det som om Maro har något avtal med Colgate eller Pepsodent. Han har blivit väldigt förtjust i att visa upp sina fina, vita tänder. Egentligen har han nog varit rätt förtjust i det länge men de har inte fastnat på bild. I förrgår sken solen (bara en sån sak, efter veckor och månader av gråväder!) och snön gnistrade så jag gav Fånen en chans och den klarade sig faktiskt rätt bra. Mycket tänder blev det, och det var inte bara Maros. De var dock allra vitast. Jag misstänker att det är åldersrelaterat. 😉

När man ser dessa bilder kan ju inte någon tro att de egentligen är ganska bra vänner. Även om Karlsson tycker att han är jobbig ibland så är han nog rätt rolig också.

Det finns väl några bilder  här ovanför som säkert skulle avskräcka en och annan inbrottstjuv. 😉

En stund efter hemkomsten såg det ut så här… 🙂

Idag bjöd han på ännu ett tandkrämsreklamsleende. 🙂 Tyvärr lyckades Fånen lägga skärpan på tassarna istället för tänderna. Den kanske blev bländad?

Igår hittade jag Karlsson på hans nya favoritplats, igen. Vem kan bli arg på något så sött och svansviftande? Han har lindat sin matte runt lillfingret. Man kanske skulle ställa dit en liten hundsäng så att han inte behöver ligga så hårt? 😉

…föddes det en liten grå schäfertik i Skåne. Hon blev Boråsare vid 8 veckors ålder och sedan hängde vi ihop tills hon var 13,5. Saknaden är stor. Hoppas hon har det bra där hon är nu.

Samtliga bilder är tagna efter att hon fyllde 10. Hon höll sig pigg och fräsch länge.

GAH! Det går segt med bloggandet och jag blir hyfsat irriterad på mig själv. Jag vill, men kommer liksom inte till skott. Nu är det nästan två veckor sedan, igen… 😦

Hur som helst så verkar det som om Maros mage äntligen stabiliserat sig. Med ytterligare en annan sorts dietfoder så har det nu varit lugnt i en dryg vecka och igår vågade vi oss på träning tillsammans med kompisar, inomhus. Lite paradoxalt när solen sken för fulla muggar ute, vilket den inte gjort på flera veckor, men är det bokat så är det.

Den lilla kelpien var minst sagt varvad till att börja med. Han har ju inte sett någon annan hund än Karlsson på en månad och ännu mindre tränat ”offentligt”. När han väl landade skötte han sig riktigt fint. Bl a körde vi fritt följ med hans stora idol Valle och H farandes runt i språng marsch mm på mycket nära håll. Maro for iväg mot Valle ett par gånger men vände när jag ropade och han upptäckte att Valle inte hade tid med honom. 😉 Det var första gången vi vågade oss på sådan rejäl störning och jag får säga att han skötte sig bättre än jag väntade mig.

Vintern har hållit oss i ett järngrepp men i fredags vände det, på gott och ont. Det onda består i att det naturligtvis blir halt, och eftersom temperaturen pendlar mellan plus och minus så blir det skare och rent allmänt ännu bökigare att ta sig fram. Jag brukar försöka undvika att ta ut katastrofer i förskott men just den här sorten är så förutsägbar och bara ett av skälen till att jag avskyr snön. Den ska ju bort förr eller senare och då blir det alltid kaos. Just nu är det så ”förr” så att inte ens jag inbillar mig att det ska bli något bestående, om nu allt skulle försvinna vilket det säkert inte gör.

Vi har kört lite KGT* i Karlsson Arena också. Det har ju känts lite ovant att ha en hund som inte tycker om pip- och oink-leksaker men efter en kortare stund med grisen (och sen även hönan) så lossnade det rejält. Det började med skräckblandad förtjusning för att sedan övergå i odelad förtjusning och högre intensitet i momenten. Det blir nog bra det där när det blir klart.

En (alldeles för) stor del av helgen har gått åt till att göra hundhalsband, precis som om det är något vi behöver?!

Jag har länge varit sugen på att prova att göra något i paracord och efter att ha studerat lite filmer på youtube (när jag dog hotelldöden i Norge förra veckan) gjorde jag slag i saken och beställde diverse paracord, spännen, ringar och annat. Fyra halsband har det blivit under helgen, två var till hundarna. Jag konstaterat att ett ”enkelt” halsband till Karlsson slänger jag ihop på en ”kafferast” medan ett ”dubbelt” till Maro tar typ en halv dag, kostar många svordomar och ”gör om gör rätt”. Det gäller bokstavligen att inte tappa tråden… Jag tror inte jag kommer säga upp mig från jobbet för att försörja mig på detta men lite kul pyssel är det onekligen. 😉

Jag har anmält mig och Karlsson till en kurs i K9 Nosework och det ser vi fram emot. Vi har väl inte direkt tävlingsambitioner men som aktivering är det säkert både roligt och nyttigt. Förhoppningsvis kan jag sedan använda mina förvärvade kunskaper även på kelpietrollet.  I avvaktan på kursstart ligger Karlsson på köksbordet och kräver att få en prenumeration på Illustrerad Vetenskap?!

För den som är sugen på lite mer frekventa, men kortfattade, uppdateringar går det bra att följa oss på Instagram. Kamaroliz heter vi där. 🙂