Skugghunden

Som jag tidigare har skrivit så var ju ett av mina argument (kanske det enda?) mot att skaffa kelpie att de oftast är väldigt enfärgade och enfärgade, mörka hundar är svåra att fota. Eller… de är naturligtvis inte svårare att fota än andra hundar men det är svårare att få till bra bilder. Kraven på kamerainställningar och väder hamnar liksom i en annan dimension.

Att det skulle vara så här svårt hade jag nog inte riktigt föreställt mig. Det är bra mycket enklare att få snygga bilder på Karlsson som ju, trots allt, är ganska diskret designad och inte heller någon optimal fotomodell. Nåja, nu har jag en mörkbrun, mycket enfärgad kelpie så det är bara att försöka göra det bästa av situationen och funktionen ”Justeringar, skuggor och högdagrar” i photoshop är väl snart utsliten. Den är egentligen till för att jämna ut ljuset i bilder som är tagna i starkt solljus och alltså oftast även innehåller djupa skuggor, men hos mig kan det snart döpas om till kelpiefiltret. 😉

Hela hunden är ju liksom en jäkla skugga!

Att fota actionbilder i snö är inte helt enkelt och kräver en del kunskap av kamerachauffören. Kunskaper som jag inte besitter till fullo men jag fixar och trixar så gott jag kan.

Att fota mörk, enfärgad hund i snö i mulet väder var troligen månadens sämsta idé, men nu vet jag det – inte göra sig till och fota kelpie med finkameran, varken med eller utan snö, om inte solen skiner.

Sisådär 5% av bildskörden lämpar sig (nästan) för publicering efter rätt mycket fix i photoshop. De andra bilderna kanske jag återkommer till en annan dag… 😉