Ja jösses, det där med bloggandet går väl sådär. Höstens extrema arbetsbelastning har gjort att jag utvecklat en kraftig allergi mot … mitt arbetsrum. Att tillbringa ens en minut mer än nödvändigt (läs: betala räkningar) där på fritiden har inte funnits på kartan. Nu börjar dock arbetstakten återgå till en mer normal och mänsklig sådan och då kanske man skulle försöka sig på en sån där ”uppsamlingsblogg” som jag egentligen inte alls tycker om, men vad gör man.
Sedan sist har det hänt en hel del, IRL, och jag har säkert en 10-15 inlägg i huvudet som troligen aldrig kommer på pränt men någon slags redovisning av de senaste veckorna kanske jag i alla fall kan få till, illustrerad med ajFån-bilder.
Hundarna ömsom busar och är mysiga med varandra. Karlsson är som vanligt alldeles för snäll…
Vi har varit på kelpieträff på Halmstad Brukshundklubb. En trevlig tillställning i strålande novemberväder. Träffen arrangerades av kelpiegallery.com som också har tagit de fina bilderna nedan. Lite syskonträff (Maro och hans bror Yarra på bilden nedan) blev det också eftersom både bror och syster var där, samt en massa andra kelpies.
Kelpietrollet har fyllt sex månader och vägde ett par dagar innan in på nästan 16 kilo. En amatörmässig mätning visade på ungefär 46 cm. Han verkar ha planer på att bli en stor kelpie, eller kanske en schäfer?
Ett par dagar efter hans sexmånadersdag var det dags för Karlssons nioårskalas. Den firades naturligtvis med både tårta och presenter. 🙂
Världens bästa Karlsson och Karlsson Arena har varit i Brukshunden, i en artikel av Jenny Wibäck. Artikeln handlade, naturligtvis, om olika sätt att fixa sin egen träningslokal, i litet eller större format. Vi stod för det lilla… 😉
Karlsson har fått proffsmassage. Det kändes som om det kunde passa bra efter några månader som liten storebror. Han kändes dock fin i muskulaturen enligt V och Karlsson njöt nog av att vara i centrum en stund, utom räckhåll för lillebror.
Maro vädrar ryggpälsen med jämna mellanrum, av mer eller mindre luddig anledningar. 🙂 Det hör väl åldern till, och benägenheten att se ut som en hyena varierar från dag till dag men senaste veckan har det varit rätt lugnt.
Vi har fått möjlighet att träna i en fantastiskt fin, sprillans ny, fotbollshall i Ulricehamn tillsammans med ett härligt gäng människor och hundar. Maro har fått prova på gruppmomenten och det har han fixat jättefint. Naturligtvis med mig på koppellängds avstånd, mycket beröm och täta belöningar.
Igår försökte träningskompisarna störa ut honom ganska rejält när vi körde fritt följ men det var svårt. Han har ett underbart fokus när han är på det humöret, den lilla chokladtomten. 🙂
Träningarna i hallen blir nog ett återkommande inslag, typ en gång i veckan under vintern, och dessa träningstillfällen ska vi verkligen ta vara på. Skönt med långlunch någon gång i veckan också. Jag har ju lite komptimmar att göra åt efter den här hösten…
Förra helgen var vi på klubbläger i Åkulla Bokskogar från lördag till söndag. Lördagen bjöd på stundtals riktigt fint väder men det jämnade ut sig, med råge, när regnet fullkomligen öste ner hela söndagen. Han har i alla fall fått sitt första spår i bokskog och det var väl inget sa Maro. Det är tydligen ingen som har berättat för honom att det ”ska” vara svårt. Vi fick lite bättre snurr på apporterna också. Lydnad och uppletande hanns också med under helgen. Uppletandet gick väl sådär, men från att enbart ha kört det på tu man hand med mig hemma i skogen kan jag förstå att hjärncellen tappade taget en stund när det var andra människor och hundar i bakgrunden och en annan tvåfoting som la ut föremål. Trevlig umgänge med klubbkompisarna hann vi naturligtvis också med.
Nu i veckan kom snön och DET var spännande. Så spännande att den lilla yngligen inte ens hann kissa… Det var ju miljarder kalla, vita och galna flugor som skulle fångas för bövelen! Den snön försvann rätt fort och igår kom det en ny omgång som snart också är försvunnen. Helt onödigt med andra ord… Får jag önska mig något av tomten så är det definitivt en grön vinter med mycket spårträning.
Karlsson tassar på i ullstrumporna och försöker upprätthålla våra traditioner, som t ex att hämta bollar av varierande slag till matte. Nu har Maro kommit på att det är en lönande verksamhet så stundtals har jag två hundar, med varsin boll, som pockar på min uppmärksamhet (och belöning) när jag slår ner rumpan någonstans. 🙂
Förra fredagen såg det helt plötsligt ut så här i hallen. Strax innan jag skulle bege mig på julbord med jobbet. Då blev jag alldeles varm i hjärtat, fick tårar i ögonen och var nästan på väg att stanna hemma från festligheterna bara för att njuta av åsynen. Det har upprepat sig några gånger sedan dess (inte exakt den här posen, men att sova i samma bädd) så det finns hopp om att de ska lära sig att koppla av tillsammans. 🙂
Till sist en bild på blicken! Den blicken han har precis innan han anfaller… 😀
För säkerhets skull upprepar jag min önskan till tomten och hoppas på att han läser min blogg; ett jullov med barmark, uppehåll och gärna lite solsken. Någon minusgrad är ok, och kanske lite frost, men inte mer än så. Är det uppfattat?
vallterrier.com 