Det är inte det att det inte finns något att skriva om, för det gör det, men tiden saknas. Nu ska jag dock försöka mig på att redogöra för dramat som utspelade sig i måndags.

Till att börja med kan jag konstatera att jag nog i framtiden inte ska försöka ha någon framförhållning när det gäller att skaffa ny hund för det blir aldrig som jag har tänkt mig, men det kan ju bli bra ändå vilket Karlsson är ett bevis för. Nästa gång satsar jag nog på en befintlig byracka på Blocket för min planering när det gäller hundköp funkar ALDRIG hela vägen. En kort summering av mina hundköp så här långt, och hur det egentligen gick till.

Hund 1 – schäfer
”Bokades” i ganska god tid hos uppfödaren som även var kollega. Schäfer. Skulle vara en hane. Jag var nr två i kön på hanarna. Det blev … en hane. Jag tog en tik. Inget lyckat köp men hade kanske inte varit någon större skillnad om jag fått hanen. Dåliga hundar helt enkelt.

Hund 2 – schäfer
Efter noggranna efterforskningar ”bokade” jag en hane hos en uppfödare med goda referenser. Jag var nr tre i kön på hanarna. Det blev … två hanar. Jag tog en tik. Det blev Iza. Snäll, go och glad och resten är historia. Tävlings- och träningsmässigt var vi dock ingen ”match made in heaven” även om vi älskade varandra.

Hund 3 – cairnterriertik
Ca ett halvår innan planerad valpning bokade jag en cairnterriertik. Tiken gick tom och jag tänkte om till…

Hund 4 – borderterriertik
Anmälde intresse hos en uppfödare angående en kull som skulle födas ganska snart. Jag var nr tre på tikarna. Behöver jag ens nämna hur många tikar det blev? Två… Tänkte om till borderterrierhane men det fanns ingen sådan ”över” i den kullen.

Hund 5 (Karlsson)
Befintlig, existerande valp på sex veckor. Han blev min!

Hund 6
Efter noggranna efterforskningar ställde jag mig, för nästan 1,5 år sedan, i kö för kelpievalp (hane!) hos två uppfödare, för att vara ute i god tid och ha en hyfsad plats i kön när Iza inte fanns längre. Den ena erbjöd mig en hane (på ett återbud) i somras men då var Iza fortfarande i livet och jag tackade nej. Tiden gick, jag funderade och velade, även på andra raser (båda börjar på border…) men till sist blev jag hjärtligt trött på min egen obeslutsamhet och tänkte att nej, nu får jag bestämma mig, avvakta kullen hos uppfödaren som kändes bäst och blir det inget åt mig får jag gå vidare därifrån.

Det gick segt, tiken sköt på löpet, men runt påsk var det äntligen dags. Veckorna har gått saaakta men i måndags morse började det ploppa ut valpar. Tik tik, tik, tik, tik och … en tik. Besvikelsen var ganska stor, milt uttryckt. Den här gången var det inte förhandlingsbart med könet på hunden så det var bara att bita ihop, svälja en liten tår, och konstatera att nej – det blev ingen hund åt mig. Uppfödaren beklagade men tipsade mig om en kull hon kände till och trodde på. Hon hade för sig att det möjligen var en tik över men det var värt att kolla.

Jag började dock titta på ett par andra, befintliga kullar och fick en del tips på Facebook. Den ena kullen, som var klart intressant, var fullbokad. En annan kull kändes inte alls rätt när jag tittade på tikens MH och korning. Till sist ringde jag den jag fått tips om av uppfödaren och där någonstans vände turen. 🙂

Jo, det fanns en hane kvar – kanske. Det fanns en intressent men denne hade inte fått något löfte. Denna uppfödare bad att få återkomma på kvällen  och ägnade (uppenbarligen) en del av dagen åt att kolla mina referenser via gemensamma bekanta. Referenskollen verkar ha fallit väl ut för på eftermiddagen ringde min telefon, och … jo, jag skulle få köpa valpen!

LYCKA!

Nu visade det sig att ödet verkar ha ett finger med i spelet också, liksom troligen både mamma och pappa från sin himmel.

Uppfödaren, och valparna, finns i … Rättvik?! Av alla tänkbara orter i Sverige?

När vi lämnade Rättvik efter några dagar på semestern förra året trodde jag det skulle dröja länge till nästa besök. Det var några dagar jag behövde, som ett avslut. Jag har ju inte längre något som knyter mig till Rättvik. Inte ens en grav eftersom mamma var mycket tydlig med att det var minneslunden som gällde.

Men om allt går som det ska verkar det som om jag får anknytning till Rättvik igen. Känns mycket märkligt att det skulle bli på det här viset? Det var väl ungefär det sista jag väntade mig? 🙂

När man sen tittar i stamtavlan så visar det sig att valpens morfar heter [kennelnamn] Öjje. Izas pappa hette [Kennelnamn] Öjje?! Hur stora är oddsen för det? 🙂

Nästa helg bär det iväg dit för valptitt och för att bli ”godkänd” även live av uppfödaren. Så helt säker på att jag får köpa valp är jag inte än. Det gäller att jag kan uppföra mig. 😉

Spänningen är stor nu och om allt går som det ska (peppar, peppar…) så får vi med oss en valp hem från årets semester. Perfekt timing!

I avvaktan på skräckinjagande valpbilder blir det några iPhone-bilder på Världens Bästa Karlsson. Det har förresten varit en spontan (ej initierad av mig) namnförslagstävling på FB angående vad valpen ska heta. Någon föreslog ”Klister”för att det skulle passa ihop med Karlsson men själv röstar jag på ”Påtaket”. 😉

Jag har ”provkört” bordercollie ett par gånger sista veckan också. En inte alls oangenäm upplevelse men kelpie är ju lite ”same, same but different” liksom. 😉

Lilla söta Ki!

Nej, nu ska vi fira midsommar och hoppas på att vädret håller sig någorlunda i skinnet. 🙂