Månad: mars 2014

Det har nog aldrig varit så passande med omställning till sommartid som just den här gången. 🙂

Vädret har varit fullständigt underbart hela helgen. Soligt, varmt och skönt på ett sätt som man inte är van vid i slutet på mars men som varit mycket uppskattat.

Vårtecknen, mer eller mindre ”made by mankind”, har stått som spön i backen.

1. I fredags kom husvagnen hem (med viss hjälp av husse), nybesiktigad och i stort sett redo.

2. Idag kom den nya torkvindan äntligen på plats och ikväll lägger vi oss i soltorkade lakan.

3. Det grönbleka skinnet har minsann fått sig lite färg!

4. Fönster har tvättats.

5. Bilen har fått (nya) sommarskor.

6. Årets första Corona har avnjutits på altanen. Funkar utmärkt som vätskeersättning men ”öl” vill jag nog inte kalla det. 😉

7. Jag har powernappat i solstolen, barfota i uppkavlade jeans och T-shirt.

8. Årets första pelargoner har shoppats.

Förutom att frossa i värme och vårtecken har vi hunnit med lite lydnad (inkl. en lugn platsliggning) och ett sökpass igår. Söket var ett motivationspass, dvs med träff på varje skick (fem stycken). Det fanns väl en del att övrigt att önska av systematiken men han hittade sina figgar och hade roligt. Det var målet.

Idag har hundverksamheten gått på sparlåga. Det lilla djuret har uppenbarligen ont i magen (fis på tvären?) – igen – men den här gången har jag lyckats hålla mig i skinnet och inte flänga iväg till akutveterinär – för att där plocka ut en i stort sett frisk hund ur bilen?! Det verkar som om det var ett smart drag för nu börjar han pigga på sig.

Har jag nämnt att jag gillar omställningen till sommartid? Jo det har jag nog, typ varje år sen jag började blogga. Nu är klockan snart 20.00 och det är fortfarande ljust! Lika fascinerande och underbart varje gång. Jo, det lär svida lite i morgon bitti när klockan ringer men ge det en vecka så är allt som vanligt igen. 🙂

Jag är tämligen kass på att känna igen fågelarter. OK, duva, svan, skata och trana fixar jag, och några till. Att urskilja olika fågelläten är jag om möjligt ännu sämre på.

Men hackspett – I know when I hear one. 😉

När jag borstade tänderna i morse hörde jag ett märkligt ljud utifrån. Det var den här filuren som tydligen var understimulerad och bestämt sig för att hacka hål i metallplattan i toppen på vår f d elstolpe, numera lyktstolpe. Har man inte att göra så skaffar man sig…

Att fota relativt liten fågel med 70-300-objektivet (på full zoom) på frihand är väl inte optimalt men med tanke på att jag inte ens vågade chansa på att ställa in kameran, om fågelrackar’n skulle få för sig att försvinna, utan körde på befintliga inställningar så känner jag mig rätt nöjd.

När jag ändå lyckats logga in här kan jag ju lika gärna bjuda på veckans papegojtulpaner. Limegrön! Hur läckert är inte det? De andra är inte heller fy skam.

För övrigt går det … sådär med bloggandet. Tiden finns inte. Men för att göra en kort sammanfattning så blev det ingen sökträning förra helgen. Däremot lyckades vi få till en platsliggning med skott tillsammans med malle-sektionen av PRO. Insåg att vi inte tränat med skott på ca 1,5 år, och det kanske kunde vara på sin plats inför tävlingen. Det gick finfint. 🙂

I tisdags la vi en plats utan skott och det blev otippat rabalderartat. Jag har förvisso en viss förståelse för att den lilla hunden reste sig med tanke på vad som utspelade sig i hans omedelbara närhet men det var ingen optimal uppladdning inför tävling. Ska försöka få till några till övningar, utan rabalder, under den dryga veckan som är kvar.

Idag har det varit ett fantastiskt, underbart, ljuvligt vårväder. Vi övergav off road-temat (i skuggan) och ägnade oss åt on road i solen istället. Årets första promenad med endast fleecetröja (nåja, byxor, skor och lite annat krafs hade jag ju faktiskt på mig) är alltid lika fascinerande. 🙂

När jag går så här med Karlsson reflekterar jag ofta över det faktum att min första schäfer jagade allt från bilar till vilt, och dessutom var en slagskämpe, och således alltid var kopplad. Min andra schäfer (Iza) var ju också en jakthund av stort format. Men den lilla jakthunden kan gå lös praktiskt taget överallt (även om han inte gör det) och är mycket sällan mer än några få meter ifrån mig?!

Nu ser vi fram emot en helg med fortsatt skönt väder. I morgon blir det lite lydnadsträning och sen sökträning. På söndag är det inget planerat men jag tvivlar inte en sekund på att jag ska kunna hålla mig sysselsatt. 🙂

I onsdags snubblade jag (nästan bokstavligen) på papegojtulpaner, i en hink utanför en blomsteraffär. De är bara sååå läckra, men smakar det så kostar det … lite mer än de man köper på ICA. Å andra sidan har ”ICA-tulpanerna” varit fruktansvärt tråkiga den här vintern/våren så det här blev ett lyft. 🙂

Dagens fråga (av retorisk art, jag tror mig veta svaret) är varför det lilla djuret, som inte tränat lydnadslydnad men någon struktur sen typ … september (?), gjorde en klockren fjärrdirigering värd ca 9,5 p i skogen idag. Han lullade fram ca 10 meter framför mig på stigen när jag fick ett infall och sa ”ligg”. Han snodde runt, la sig blixtfort och utförde sedan ett gäng klockrena skiften ligg-stå-sitt (i olika varianter) utan så mycket som ett pip och med minimal framåtförflyttning. Tänk om det kunde se ut så på tävling också…?

Nu är det iaf fredag kväll och det känns lite lyxigt. Vi får försöka ta vara på den lediga tiden efter bästa förmåga men tyvärr blir det ingen sökträning.

Hej, hopp bloggen! Just nu är det varken kvalitet eller kvantitet här, men det får man väl leva med antar jag? Lite för mycket annat som kräver mitt engagemang känns det som…

I lördags var det årsmöte i distriktet (SBK, västra). Inte något jag direkt såg fram emot som årets höjdpunkt men kände väl att det, med mitt nya ”ämbete”, kunde vara bra att vara där.

Några, framför allt i den äldre generationen, hade sjungit upp sig rejält och hade synpunkter på det mesta, bara för att… Mötesordförande hade inte sjungit upp sig (pga tillfälligt trasslande stämband) och var svår att höra i den stora lokalen vilket en del av de som hade sjungit upp sig hade synpunkter på. Hå hå, ja ja…  Både jag och min medpassagerare drog en lättnadens suck när det var över och önskade av hela vårt hjärta att den nya styrelsen kan få en smula arbetsro. Den som lever får se…

Söndagen var betydligt mer i min smak. Sökträning i solsken! Det är grejor det. 🙂 Karlsson var en duktig sökhund, på det sättet att han använde sin näsa på ett förträffligt sätt. Tyvärr är det kanske inte alltid det sättet som ger 10-poängare på tävling? Åtminstone inte när det är synonymt med att inte vilja gå ut mer än 20 meter på motvindssidan när det inte finns någon figge där? På slutet lyckades vi dock lura honom. Ut med en figge på djupet på högersidan och när jag var ute på påvis lades det ut en figge på djupet även på vänster sida. När vi kom tillbaks till stigen skickade jag ut honom på motsatta sidan. Han tvärnitade efter två meter och frågade (nåja) ”varför, det finns ju ändå ingen där?”. I samma sekund fick han figuranten i vind och försvann som en avlöning. 🙂 Vi fortsätter väl att be böner om vinden i ryggen på stigen på tävlingsdagen.

Nästa pass, som kanske blir det sista innan tävlingsdebuten, kommer vi enbart bygga på motivation med ”kort” ruta och fig på varje skick. Känns bra att ha en plan i alla fall, men eftersom jag är kvinna kan jag ju alltid ändra mig. 😉

Innan vi körde igång vårt pass i söndags var han naturligtvis tvungen att sjunga upp sig. Är man skallhund så är man. 🙂 (Och ibland överraska iPhonen med att ta helt ok bilder?!)

*host*… Två veckor sedan förra uppdateringen? Inte ok. Inte ok alls faktiskt. Uppslagen till blogginlägg har funnits i alldeles tillräcklig grad men tyvärr inte tiden.

För att vara riktigt säker på att få tillbringa alldeles för mycket tid framför datorn har jag, förutom mina ideella uppdrag och mitt avlönade arbete, påbörjat en omgörning av vår hemsida. Det går inte jättefort, det gör det inte. Jag har väl undrat mer än en gång varför vi ska ha en egen hemsida, egentligen. Men nu råkade jag ju impulsköpa mig en domän för ett antal år sedan och i paketet ingick webbhotell. Där ligger min hemsida, sorgligt ouppdaterad, sedan några år eftersom datorbyten och uppdateringar av operativsystem gjort programvaran oanvändbar. Den här gången blir det wordpress-baserat. Mycket enklare. Och det blir nog bra när det blir klart, framåt hösten…?

Sedan sist har vi hunnit med två sökpass. Duktig hund förra helgen och ganska duktig hund igår men, precis som de stora pojkarna och flickorna kunde han inte för sitt liv begripa varför han skulle ut på motvindssidan när han ändå var helt på det klara med att det inte fanns någon figurant där. Detta ledde till ett par diskussioner men frågan är om han lät sig övertygas eller om det bara var ett spel för galleriet när han faktiskt travade ut där och vände? Gårdagens ruta har också en betydligt stökigare terräng vilket leder till att skicken inte blir så raka för den lilla kortbeningen… Nåja, när det är tävlingsdags får vi hoppas på medgörlig vind iaf, dvs en trevlig medvind på stigen för då brukar han ta sig ut på djupet. Terrängen lär nog kunna motsvaras av gårdagens ruta eftersom det var en av klubbens tävlingsrutor men enligt säker källa inte den som ska användas på årets tävling. Solen sken på oss för första gången på tre månader och att ligga figurant var ett rent nöje som omväxling efter alla blöta, kalla legor under vintern. 🙂

Terriern passade också på att sola näsan när vi väntade på vår tur i rutan.

Våra offroadpromenader fortsätter och ter sig emellanåt kanske en aning överambitiösa?

När vi brottade oss fram i detta fick jag en känsla av att vi när som helst skulle snubbla på en lomhörd älg som låg och sov? Att vi dessutom, på grund av en smärre felnavigering, fick gå i den täta granplanteringen ungefär tre gånger så länge som vi egentligen hade behövt har vi försökt förtränga. Här var det jättefin gammal skog under mina första år som hundägare och jag och dåvarande schäfern trampade upp en alldeles egen stig. Jag blev onekligen lite sentimental när jag under förra veckan hittade den stigen igen, efter 15 år?!

Den är inte jättetydlig men den … är! Vi hann inte gå där så himla länge innan det mesta av skogen togs ned och vi valde andra vägar. Skogen ersattes med granplanteringen vi nu har pressat oss igenom ett par gånger.

Våren har som sagt stormat in med rekordfart. I tisdags, 4 mars, fick vi närkontakt av tredje graden med … tussilago. Här uppe på fjället måste det vara rekord! Karlsson förstod nog inte riktigt varför jag blev halvt hysterisk när han höll på att trampa ihjäl den innan jag hunnit ta kort? 🙂

Idag hittade jag, en smula otippat, årets första snödroppar på tomten. I rabarberlandet? Nåja, söta var de i alla fall. 🙂

Terriern blev för övrigt mycket nöjd när han upptäckte att betessäsongen redan har startat. Grönt gräs i mars liksom? Nomnomnom… 🙂

Idag på eftermiddagen visade termometern helt plötsligt drygt 10°. Att kunna träna i tunn fleccetröja och väst under första halvan av mars, trots att det blåser rätt rejält, är man inte bortskämd med men det var sååå härligt.

Så, det var någon slags summering av de sista 14 dagarna. Kan väl vara bra att ha, om inte annat när jag om tre år funderar på när våren egentligen kom 2014? 😉

Och förresten; bokrean genererade ”bara” fyra ny böcker till samligen. Två via nätet och två ”live”. Känns som om jag klarade mig ganska helskinnad trots allt? Inköpsstoppet på hundleksaker funkar bra, trots att jag var och handlade färskfoder på djuraffären som hade flyttrea. DET var duktigt tycker jag. 🙂