Det frestar på…

Ikväll trappade vi upp frestelserna. Leksaker över hela halva köksgolvet, varav en del ”flång” nya, och det var jetesvårt! Hade det varit tävling så hade vi väl varit diskade med god marginal eftersom han hade svårt att låta bli att nosa, framför allt första vändan, men det tog sig efterhand. De gånger vi kom ut på den del av köksgolvet som var befriad från leksaker pustade han ut, påtagligt. Nu ser det ju tack och lov inte ut så här på tävling men överträning har ju aldrig skadat, har jag hört. 😉

Det gick åt en del små godbitar och belöningar med annan leksak men när han själv råkade trampa på en av pipleksakerna, utan att tappa fokus på mig, kändes det som om vi var på rätt väg. 🙂 Efter ytterligare några rallyövningar däckade han platt på golvet. Det frestar på att vara rallyhund. 🙂

För övrigt vill jag tacka SMHI, yr.no eller vem som nu ska ta åt sig äran över att vi fortfarande har ett ytterst diskret snödjup. Tyvärr är det blankis under en rätt stor del av den snötäckta ytan och idag blev det glasklart att Icebug inte är optimalt för mina höfter. De (höfterna) har mått fantastiskt bra länge nu men ska det här väglaget hålla i sig, eller bli värre, vet jag inte hur det ska gå. Salomonskorna gör sig inte på is, så mycket är helt klart. 😦 Jag blir också mer och mer övertygad om att den dagen jag blir statsanställd (igen) och arbetsbefriad kommer jag inte tillbringa januari och februari så här nära nordpolen. Kanske inte heller mars? November och december kan egentligen också kvitta när jag tänker efter, men det är ju rätt många år kvar tills dess.

Mer snö än så här har vi alltså inte, men en bitande kall nordanvind förtog effekten av solskenet på en stor del av lunchpromenaden idag.

Inte var han särskilt färgmatchad idag heller, det lilla djuret. Rött täcke, reflexgult halsband och … rosa boll? Hur tänkte matten där kan man undra…? Vi får nog ta en röd boll i morgon om det är täcke på.