Födelsedagskalas?

Höll på att glömma; bloggen fyller år! Åtta stycken närmare bestämt. Nästan jämngammal med Karlsson faktiskt. 🙂

OK, just den här bloggen har inte funnits i åtta år. Jag började på ett annat ställe men fr o m mars 2007 har vi ”bott” här. Tyvärr upptäckte jag här om dagen att den gamla bloggen inte längre existerar. Raderad från cyberspace utan någon som helst förvarning. Karlssons första år, drygt, är borta. 😦 Bilderna har jag kvar i datorn, och i början var jag så ambitiös att jag skrev ut en del, men långt ifrån allt. Känns lite trist, och jag blev än en gång påmind om att jag verkligen borde ta tag i projektet ”drifta egen blogg på webb-hotell” men tekniken spelade mig en del spratt när jag vid något tillfälle försökte exportera innehållet. Liknande  problem uppstod när jag försökte exportera den gamla bloggen hit.

Nåja, ambitionen för året är att hålla igång bloggen betydligt mer än under förra året. Ungefär som jag faktiskt lyckats med under november och december. Och får jag inte till det får jag väl köra ”best of Facebook” en gång i veckan…

WordPress har, som vanligt, haft vänligheten att summera statistiken från året.

131231A

131231B

De där jäkla krypen som ligger på andra plats, och som WordPress tycker jag ska skriva mer om (!) undviker jag att nämna vid namn den här gången så kanske google tröttnar och de halkar ner ytterligare en placering till nästa år? 😉

131231C

Jag har verkligen börjat förlika mig med att kommentarer numera är sällsynta (men väldigt uppskattade när de kommer). Jag ser ju att besöksantalet rusar iväg när jag skriver något och inläggen automatiskt länkas till FB. Ibland får man en kommentar på Facebook, eller ett klick på gilla-knappen, men eftersom det är vad folk orkar med får man väl nöja sig med det. Jag är också ganska slö med kommenterandet numera. Som jag tidigare konstaterat; läser man från mobil eller padda är det rätt jobbigt att fylla i vem man är, varje gång. Från datorn går det lättare och jag försöker ändå att kommentera då och då hos dem jag känner. Men … bloggandet är för min egen skull. Det är min (censurerade) dagbok, och därför har jag slutat hänga upp mig på uteblivna kommentarer. 😉

Idag är sista dagen på ”jullovet”. I morgon är det avlönat arbete som gäller. Det har väl inte blivit riktigt så mycket oavlönat arbete som jag planerat under ledigheten men det har varit skönt och välbehövligt att bara vara också…

2014 here we go!

Nytt år, nya möjligheter – eller hur var det? Idag är vi lite ”schletna” i pälsen, både jag och Karlsson. Trevligt nyårsfirande hos goda vänner tar på krafterna även om det var stillsamt. 🙂 Husse körde så han är marginellt piggare.

Det brakade loss med lite fyrverkerier hos någon granne runt midnatt men terriern ”couldn’t have cared less”. 🙂 För säkerhets skull fick han en nyårspresent i form av pipleksak strax före 12-slaget och sen hade han definitivt fokus på annat än smällandet. Inte för att han någonsin har reagerat på dylika ting men jag vill ta det säkra före det osäkra och det var ju ungefär i den här åldern Iza började bry sig efter att tidigare i livet varit helt oberörd…

När det var dags att åka hem hade han tokdäckat på sin fäll mitt på golvet och tänkte inte gå någonstans. Alls. Det var bara att veckla ihop fällen, som en primitiv bår i krigstid, och bära ut allt i hallen. När vi skulle avancera ut till bilen fick jag handgripligen ställa honom på alla fyra tassarna. Är man trött så är man trött sa han. 🙂

140101A

Mål och meningar med det nya året då? Jodå, det har vi. 🙂

För exakt ett år sedan skrev jag så här:
”Men … målen för 2013 då, kanske någon tänker. Nej, vi skiter faktiskt i det. Har en känsla av att mina mål de sista åren varit ungefär desamma och de har inte uppfyllts en enda gång. Så nej, jag tänker inte plita ner några mål den här gången. Naturligtvis finns de, i mitt huvud, men de får stanna där – under sin korkek – så länge…

Ett av målen, som då fanns i mitt huvud, var att ta (minst) ett förstapris i lydnadsklass III och jag trodde faktiskt att vi skulle fixa det, kanske t o m ett LP? Det gjorde vi inte. 😦 Det är tveksamt om vi startar någon mer lydnadslydnad men OM jag får inspiration att träna med någon ordning, och vi hittar någon lämplig tävling på en klubb där vi aldrig varit innan, så kanske…? Han går ju faktiskt bättre på helt nya ställen.

Men i söket ska vi ut och tävla om inget oförutsett inträffar. Förhoppningsvis med en uppflyttning till högre innan året är slut?

Rallylydnad? Jo, vi kommer väl att starta när det finns lämpliga tävlingar inom räckhåll som passar in i kalendern men jag kommer inte åka land och rike runt för att tävla i den grenen, åtminstone inte som det känns just nu. Någon form av resultatmål känns rätt oväsentligt där eftersom det, rent tävlingsmässigt, får bli en bisyssla.

Sen hoppas jag ju, som sagt, att det tassar in en ny liten fyrfoting här under året. Vad, när och om står dock skrivet i stjärnorna än så länge men det ligger en del krokar ute. Jag har dock siktet inställt åt ett bestämt håll och avvaktar utgången där, till att börja med. Med en liten Karlsson i huset har jag ju ingen panik utan väljer att vänta på det som känns helt rätt. Det var ju dessutom exakt därför jag köpte den lilla ”aktiva sällskapshunden” (?!), för att jag inte skulle behöva rusa iväg och göra något panikköp den dagen Iza inte fanns. Han fyller sin funktion mycket väl måste jag säga. 🙂

Avslutningsvis vill bloggen önska sina läsare en god fortsättning på det nya året!