Det har varit lite mycket nu ett tag. Den enda nackdelen med att jag bytte klubb är att jag nu har fyra mil, enkel resa, till klubben. Den här veckan har jag kört runt 35 mil bara för möten, idéella sysslor och egen träning/tävling. I söndags var det vår rallydebut efterföljd av sökträning. I tisdags var det förberedelser för dagens tävling, möte och en liten stunds ganska oinspirerad lydnadsträning. Igår var det sökträning (återkommer till det) och idag har jag varit tävlingssekreterare på skyddstävlingen. Detta i sin tur innebar uppstigning 04.00 och 06.10 ramlade jag in genom dörren till klubbstugan. Vid 15-tiden ramlade jag ut genom samma dörr efter att en hyfsad mängd siffror (betyg) passerat genom hjärnan. Man skulle väl kunna säga att jag är lite … matt i pälsen nu? Dagen har iaf varit trevlig även om den kanske började aningen (för) tidigt.
Därför fattade jag just ett beslut att kommande vecka eventuellt kommer innebära hundträning på hemmaplan men inget som innefattar bilåkande. Det verkar inte ens bli någon sökträning nästa helg och det blir i så fall den första helt lediga (nåja, jag ska nog kunna sysselsätta mig, ingen behöver vara orolig) helgen på jag vet inte när? En liten timeout passar nog fint för både honom och mig faktiskt.
Karlsson har varit hemma med husse idag och denne husse försökte kompensera för sitt eget bristande hundpromenerande sedan Iza ”försvann” genom att gå en runda på dryga milen med lill-tassen så det har inte varit särskilt synd om honom.
Igår tränade vi sök som sagt, och som han gick det lilla djuret! Det var nog utan tvekan hans bästa pass hittills i karriären. Efter ca 50 meter svängde rutan 90° vilket vi aldrig upplevt förut, varken han eller jag. Det innebär ju ett antal fler skick på ”utsidan” av svängen men det löste han galant. Förvisso fick han fig på varje skick, men ändå? På andra sidan fick han några tomslag som han inte var ledsen för. Efter svängen lutade det ganska brant uppåt på ena sidan men ända till sista (och 12:e?) skicket, som gick upp i branten, var det full fart och fokus. Nåja, det var en aning struligt de två första skicken om vi ska vara helt ärliga, men sen gick han som ett litet lokomotiv. Dessutom fick han skälla ända tills jag kom fram på nästan alla figgarna vilket han klarade galant. Han lydde även mig när jag kom ut?! 🙂 Hoppas, hoppas, hoppas att vi kan hålla liv i detta under vintern och komma ut på tävling till våren! Helgen om två veckor har vi ett miniläger på klubben och då blir det förhoppningsvis sökträning för hela slanten. Eller nåja… lägret kostar inget men vi hoppas väl på mer träning än så? 😉
Ytterligare några bilder från förra veckans promenad med finkameran kommer här, just because I can. 🙂
vallterrier.com 