Mycket skrik för lite ull…

…sa han som klippte grisen.

Eftersom vårt sökgäng för tillfället verkar vara ur funktion kände jag mig lätt desperat i förra veckan. Nu när det äntligen lossnat (i och med att vi gick över till skallmarkering) känns det ju inte som om det är så jättemycket kvar innan tävling men … då krävs det träningsmöjligheter.

Det är väl egentligen det jag har mest emot söket – att man inte kan träna på egen tass utan är beroende av inte bara en utan flera träningskamrater. Man måste vara minst fyra men fem eller sex är väl optimalt. Under sommarhalvåret när folk ska tävla, döma och ha allehanda hyss för sig, så även jag, har vi problem att få ihop tillräckligt många på ”hemmaplan”.

Desperation är uppfinningarnas moder, eller hur var det? 😉 Jag kollade med instruktören från lägret om de skulle träna i helgen som gick och om jag kunde hänga på. Det skulle det och det kunde jag. 🙂

Detta innebar 20 mil i bilen, tur och retur, och en heldag hemifrån och vi tränade i … ca 20 minuter. Det är när man börjar räkna ihop det på det viset man börjar undra om man är korrekt ihopskruvad?! Å andra sidan; det finns ju rätt många som kör betydligt fler mil, är borta längre tid hemifrån och betalar en massa pengar för att springa vänstervarv – utan större framgång. Ställt i relation till det känns ju sådana här träningsresor supersunda. 😉

Nåja, vi hade en supertrevlig dag, träningen gick bra och det där med skallmarkeringarna känns klockrent. Nu gick vi vidare till att testa (delvis) dolda figuranter, liggande på mage, under kamouflageskynken, för att se hur han reagerade när han inte fick ögonkontakt med figgen. Vid första ”träffen” försökte han slita skynket av figuranten och när inte det gick gjorde han ett försök att krypa innanför hennes kläder men sen – kom han igång att skälla. Vid andra försöket var det inget tjafs utan han gick i skall direkt. 🙂 Nu hoppas vi på att få till regelbundna träningstillfällen under hösten och vintern så kanske det kan bli tävling till våren?

Jag har dock insett att det finns en nackdel med skallhund… Det blir ju sämre med fototillfällen när man inte har en hund som ska komma in med rullen… 😉 Fotot är från hans sista pass som ”rullhund”, på lägret i somras.