Hur går det ihop då? Vi kommer till det. Vi börjar med den mörkrädda biten… 😦 Och jag börjar med att citera mitt eget FB-inlägg från igår kväll.
”Blir mörkrädd efter att ha sett bedömningen av kvällens elitklass?! Regerande svenska mästarinnan i spår gjorde ett FANTASTISKT fint fritt följ som hon själv var supernöjd med och fick en … 7:a?! En f d klubbkompis gjorde ett ff med lite vp, sneda sättanden o dyl men genomförde alltihop utan större missar och fick … 0 (som i noll)!! Är det så det ska vara vill jag nog inte tävla elit, om vi nu kommer dit någon gång… Det var en bedrift att öht gå in och köra för samma domare efter att ha sett det. Han hade förvisso satt på sig lite snällare glasögon till klass III men det var fortfarande rätt snålt med poängen.”

Var ska det sluta? Med att alla, utom en liten exklusiv och absolut felfri skara, kör rallylydnad? Det kanske tål att fundera på hur det ska vara om vi vill ha kvar lydnadslydnaden? Dessutom bör man fundera på förslaget jag hört talas om från Skaraborgsdistriktet som går ut på (på ett ungefär) att införa ytterligare en klass efter elit där bedömningen är ”internationell” och där uttagningar till landslag etc sker. Jag kan tänka mig att en nybörjare som såg gårdagens bedömning, framför allt nollan som min f d klubbkompis fick, lägger ner ALLA tävlingsambitioner omgående. Har man inte sett någon elittävling innan så är det nog lätt att tro att bedömningen alltid är lika stenhård, i alla klasser, och då är det inte många som har på en tävlingsplan att göra.

Nåja, det har väl möjligen framgått av ovanstående att vi tävlade igår kväll. Efter söndagens bottennapp har ju veckan gått ut på att ”lösgöra” terriern igen genom ganska ”vildsint” träning. I onsdags fick vi dessutom vara vildsinta under kommendering. Mycket tjo och tjim, bollkastning och godis har det varit. Experimentet lyckades. Kanske lite för bra till och med? 😉

Herrljunga var arrangör och där brukar det vara trevligt att tävla. Brukar… Det var väl inte direkt otrevligt igår heller men som sagt, lite … udda. Vi var fyra ekipage i klass III men på prisutdelningen var vi bara två kvar. En bröt efter att han nollat gruppmomenten och den andra blev diskad för att ha tagit hunden i halsbandet och frågat den vad den höll på med. Tror nog jag ska läsa på regelboken lite… Jag missade själva händelsen för att jag råkade vända blicken åt ett annat håll just då. Kraftigare än så var det alltså inte.

Vi tar momenten ett i taget, precis som vi brukar. Domarkommentarerna lämnar jag därhän eftersom jag inte ens förstår vissa av dem

Sitt i grupp: 10
Platsliggning: 10

Fritt följ: 6
Det var rätt flummigt men kändes ändå bättre än i söndags, och då fick vi en sjua.

Sättande under marsch: 8
Transport och något långsamt sättande står det på protokollet. Jag upplevde att han var med mig i transporten men vad vet jag?

Inkallande med ställande: 7
Supertempo på båda sträckorna så kanske inte så konstigt att det tog en stund att stanna? Hellre det än en hund som springer avvaktande och långsamt fram till ställandet.

Rutan: 0
Det krävdes ett extra kommando kombinerat med en (ett?) knävift för att få iväg honom men sen… jösses vilket tempo?! Det var helt klart bordercollietempo fast i borderterrierformat, typ. 🙂 Spikrakt ut till rutan men pga ett lite för sent kommando från mig stannade han inte förrän på bortre markeringen och damp ner på densamma = utanför. Jag lastar inte terriern för det. Han gjorde hela momentet kanonsnyggt och hade rutan varit markerad med något annat än luddigt sågspån som sjunkit ner i gräset hade jag kanske haft en chans att styra upp det? Är det någon som ser markeringen? Jag SKA skriva den där motionen till nästa regelrevidering, jag lovar!

Hopp-apport: 0
Klantig matte kastade lite för långt och lite för snett. Klantig matte har även varit dålig på att träna sneda återhopp. Detta resulterade naturligtvis i att han sprang förbi hindret på vägen tillbaka. Startade dock på första kommandot = bingo!

Metallapport: 9
Lite gnäll i starten men kom iväg på första kommandot = bingo!

Vittringsapport: 6
Tugg + att han dumpade pinnen vid mina fötter men kom på sig själv och tog upp den och levererade. Gnällig start + att det står dk men jag kan inte minnas att han inte gick på mitt första kommando så det måste ha varit något annat.

Fjärrdirigering: 5
Pipigt, som vanligt men … han var koncentrerad och gjorde något på alla mina kommandon. Han missade inget skifte vilket jag inte kan minnas har hänt tidigare på tävling? På ett skifte (stå/sitt) la han sig istället så jag fick sätta upp honom. Men koncentrationen! 🙂 Den har jag aldrig upplevt tidigare på tävling och detta trots att det stod fem personer ganska tätt bakom honom. Momentet ägde dessutom rum precis vid hindret där det stod en jätterolig back med apportbockar som han varit väldigt nyfiken på innan. Större framåtförflyttning än på de två sista tävlingarna men efter veckans bollkastande, för att få upp koncentrationen och farten, är det inte alls konstigt. Det ”roligaste” i domarprotokollet är att det står ”vp” (=växlar position). Trodde liksom att det var det som var hela grejen med fjärrdirigeringen – att hunden skulle växla position ? 😉 (Antar dock att domaren avser skiftet där det blev fel och jag fick sätta upp honom).

Helhet: 7,5
Flummigt mellan momenten. Det är ett problem vi måste ta tag i.

Så här mysigt kan man f ö ha det efter avslutad vittringsapportering. Och när man som matte ser den bilden inser man att det är dags för trimbordet igen. Kolla ”gardinen” under magen. Och lockarna på ryggen. 🙂

Nåja. Slutsumman blev bara 178,5 p och ett noll-pris, nu igen. Men ett attans så mycket trevligare noll-pris än i söndags. Jag vidhåller min tes ”hellre fort och fel än…”. 🙂 Igår kväll hade vi roligt på plan. Han gjorde sitt bästa och att det blev fel på några moment var definitivt inte hans fel. Det enda jag är missnöjd med är fria följet. Vi hade dock båda två (tror jag) en go’ känsla när vi sprang av plan och den känslan har vi med oss till nästa tävling, hoppas jag. Nu har vi en vecka på oss att försöka hitta någon sorts mellanläge mellan förra söndagen och igår.

Avslutningsvis några bilder från veckan. Även regn kan vara vackert på bild. Förutsätter dock att man kan stå under tak och fota, vilket jag kan. Man vill ju inte gärna gå ut med finkameran i regnväder. ;-)Antalet tillgängliga ”fotomodeller” är dock begränsat och består i princip av en syren och en schersmin. Den här gången fick inte syrenen vara med på bild.

Körsbärsblom i uppehållsväder är inte heller fel. 😉