I lördags var det dags att inleda tävlingssäsongen med en lydnadstävling på Laholms BK. Jag kände mig ganska tveksam till om det verkligen varit en god idé att anmäla dit. Två campingdygn där han dessutom med liv och lust deltagit i kvällsaktiviteterna i vårt förtält och attackhånglat med gästerna (mest med T) hade tagit på krafterna men vi åkte iaf iväg lördagmorgonen. Efter ett par felkörningar (man måste tydligen läsa hela vägbeskrivningen och arrangören bör även skriva ut hela vägbeskrivningen) kom vi fram med en kvart till godo. Vi var tre startande i klassen så det skulle gå snabbt.

Det blev vår bästa klass III någonsin, men ändå räckte det inte hela vägen fram. 1,5 futtiga j*vla poäng från förstapriset?! Jag såg några poäng under tävlingens gång men inte alla. På det stora hela skötte han sig bra och ju längre programmet gick desto mer kändes det som om det faktiskt skulle kunna gå vägen den här gången. Till och med efter sista momentet där det strulade rejält men vi ändå skrapade ihop till en femma kände jag att; kanske…? Men nä, 1,5 poäng fattades det när det var uträknat och klart. 😦

Sitt i grupp: 10

Platsliggande: 10

Fritt följ: 8,5
När det var dags för stegförflyttningar hade tl kommenderat ut oss på en del av planen som mestadels bestod av nytillplattade mullvadshögar. Inte helt enkelt för varken matte eller hund men jag tror faktiskt att domaren tog lite hänsyn till det dåliga underlaget? Sen kan man ju undra varför man inte valde att köra programmet på den del av planen som var slät och fin?

Sättande under march: 9
Tydligen tagit något extra steg.

Inkallning m ställande: 8,5
Lite långt…

Rutan: 7,5
En riktig rysare… När tl sa ”kommendera” var K fokuserad bakåt, åt vänster?! Jag avvaktade ett par sekunder med att säga kommandot i förhoppning om att han skulle rikta blicken framåt men till sista var jag tvungen att klämma i med ett ”RUTAN!”. Då springer han mot rutan men viker åt höger för att inspektera ytterligare några (fd) mullvadshögar. Jag klämmer i med ytterligare ett ”RUTAN!!” och han viker av mot rutans högra kant men rundar sen på utsidan/baksidan. Jag höll andan och väntade några sekunder till och då hade han ”ramlat” in över kantmarkeringen och resten funkade fint.  Skönt dock att känna att jag finner på råd även när det inte alls blir som planerat.

Hopp/apport: 8
Lite strul vid tagandet och en dålig ingång.

Metallapport: 9
Lätt tugg har domaren skrivit

Vittringsapportering: 7
Hittar rätt pinne vid första kontakten men vänder inte in med den direkt utan bollar med den en stund innan han kommer in och lägger den vid mina fötter?! Tror jag klämde i med ett apport-kommando och då grep han och lämnade av. Känns som om den där 7:an var rätt snäll, eller…? Orkar inte läsa regelboken och kolla hur det ska bedömas.

Fjärr: 5
Riktiga bottennappet! Missar ett skifte och kräver extra kommandon på ett par av dem. Det positiva var dock att vinterns liggkrypbakåt-träning har haft god effekt för läggande från stå var riktigt snyggt och den totala framåtförflyttningen efter alla skiften var bara ca 1-1,5 dm.

Helhet: 8

SUMMA: 254,5

Det mest positiva var väl att han var tystare än normalt. Kanske mycket beroende på campinglivet och attackhånglandet? Han var pigg och snabb men inga startskall. Lite pip på fjärren, naturligtvis, men annars ovanligt lugnt.

Han låste inte heller vid min sida på något av momenten där han ska lämna den; dvs rutan, hoppet, metallen eller vittringen.

Funderar på att hyra in T för attackhångel ett par kvällar före varje tävling i fortsättningen om det är det som krävs? 😉

Hur som helst, vi vann klassen (med god marginal) men jag hade definitivt hellre kommit sist med ett förstapris.

Från tävlingen finns varken bilder eller film eftersom hela ”fancluben” softade på campingen i Tylösand. En bild på ”bucklan” vi fick för klassvinsten lyckades jag dock få till på kvällen. Innehållet i ölglaset fick jag dock hålla med själv.