Terrier med mallekomplex på söksafari i Blekinge

Som jag tidigare konstaterat så blir det tyvärr inte så mycket bloggat numera men tiden finns inte riktigt och då är det väldigt lätt att hemfalla åt Facebook istället. Fy på mig!

Nåja, nu när våren faktiskt börjar visa sig från sin rätta sida händer det lite mer på hundfronten. Förra helgen körde vi första sökpasset på flera månader med rätt ok resultat och helgen som var bar det iväg till Halen i Blekinge för en hel helg med sök i sällskap med goda vänner och bekanta. Det är verkligen nyttigt att träna med lite nytt folk ibland och bli knuffad ur gamla hjulspår. 🙂

Jag, E och Ki åkte ner i fredags kväll och efter hand droppade de flesta deltagarna in. Helgen kunde dock ha blivit otippat kort för vår del. Redan vid första skicket på första passet på lördag förmiddag kunde det ha varit över men med en stor portion tur och en gnutta änglavakt gick det vägen.

Terrängen i Halen är ju inte precis vad vi är vana vid hemifrån. Det är mestadels bokskog med många, stora klippblock utslängda med ojämna mellanrum.

130501U

Att liten terrier gillar att klättra omkring bland stenar och klippor kom ju inte som någon överraskning direkt, men jag trodde att han utrustats med mer självbevarelsedrift än vad som verkar vara fallet. När det var vår tur att köra på lördag förmiddag skickade jag ut honom i vänstra hörnet och sen gick jag, precis som man ska, framåt på stigen. Helt plötsligt ser jag hur han är uppe på ett stort klippblock, delvis skymt av några träd. Sen försvann han utom synhåll för mig och jag var säker på att han tagit sig ner samma väg som han tog sig upp eller på något annat ”snällt” ställe. Kort därefter kom han tillbaks i raketfart med lösrullen och sen blev det full karriär ut på påvis. När vi kom fram till E, som figgade, satt hon precis nedanför det klippblock där jag sett honom. Och det visade sig att han hoppat rakt ner, nästan i knät på henne! Ett hopp på 2,5-3 meter… Herregud liksom?! Var tog den kloka terriern vägen? Jag blev alldeles iskall när jag tänkte på vad som kunde ha hänt… När jag senare pratade med M som stod i en annan position på stigen så sa han att K hoppat, helt medvetet, och alltså inte halkat. Puh… Vet inte vad som egentligen varit värst? Nåja, han kom helskinnad ur äventyret som tur var. Frågan är om han trodde att han var en malle eller Superman? Borde kanske ge honom lite andra förebilder av mindre odödligt slag?

I övrigt har vi faktiskt utvecklat söket en del den här helgen och inte bara trampat på i samma spår och ”börjat om” som jag tycker vi oftast gjort tidigare eftersom vi haft långa avbrott mellan träningsperioderna. Han har t ex fått sin första heldolda figge (i en grotta) någonsin och det skötte han fint. Han har snappat åt sig lösrullarna direkt och levererat i full fart utan att tramsa hos figgarna. Vi har kört en del kopplade, och ganska långa, påvis utan att han tappat fokus. Han har fått en hel del hittaövningar med megabelöning i form av lek och rå köttfärs, bl a av världens bästa lekfarbror; M, som verkligen går ”all in” och lägger både själ och hjärta i leken! 🙂

130501D

130501Q

130501E

Dessutom har vi introducerat fastrullen, fast i lös form (DEN kändes väl glasklar? 😉 ) dvs losstagen från halsbandet och hos figgen istället för att ha vattenslang som lösrulle. Det köpte han utan problem även om han tappade den några gånger på vägen in i första försöket. Vi har dessutom bytt figgar på de flesta skicken utan att han funderat särskilt mycket på det. :)Ljudretningar har vi bara tagit till när han börjat bli trött. Ett problem är dock farten ut. Han går ut rätt långsamt men ökar sen och hittar ju figgarna så jag vet inte hur mycket man ska bråka egentligen? Det är ju full fart in med rullen och full fart ut på påvis.

Det känns som om vi faktiskt kommit en bra bit på väg den här helgen och fått en nytändning och massor av inspiration. Under helgens femte och sista pass, i måndags förmiddag innan vi åkte hem, gjorde han ett sökslag ”to die for”. Rakt ut i bra tempo, klättrade upp bland en massa klippblock och kom rakt på figuranten. Då fick matte nästan en liten tår i ögat. 🙂

130501L130501N130501M

130501T

Övriga deltagare i vår grupp var Kavu:

130501A

130501S

Fajt:

130501J130501P

Dejta:

130501I

130501R

Clipp:

130501F

…och sist, men bara näst minst, Ki. Även vårt resesällskap.

130501C

130501O

130501B

Det är när man ser bilderna på henne som man inser att livet som fotograf skulle underlättas betydligt om man hade en bc istället för en camouflagefärgad terrier…

Det var i alla fall en toppenhelg även om den slet på både kropp och knopp och vi sov väldigt gott när vi kom hem. 🙂

För övrigt skulle jag kunna tänka mig att leva med en söndag mitt i veckan, varje vecka. Idag har jag fått en hel del gjort som släpat efter. Bl a är husvagnen urstädad och iordningställd för utryckning. När det blir är dock en aning oklart. Jag har även hunnit fylla på pelargonförrådet och fixa några andra ”surdegar”.

Alla bilder ovan är inte tagna av mig, men kameran är iaf min. Den som inte kört hund eller figgat har hållit i kameran och vem som tagit vad är lite oklart. 🙂

2 reaktioner på ”Terrier med mallekomplex på söksafari i Blekinge

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s