Platt fall och katastrof…

…men vi hade i alla fall tur med vädret. Men låt oss ta det från början, typ.

Rent jobbmässigt har jag just genomlidit ”hell week” vilket lett till ett minimum av hundaktiviteter sedan förra helgens tävling. Inget jag var särskilt orolig för egentligen. Han brukar ju kunna vila sig i form det lilla livet. Igår var det dags för Hundens Dag på klubben. Dagen började bra med lite syrénfotografering på hemmaplan. Den första bilden är tagen i tisdags, och i ärlighetens namn mest med fokus på spindelnätet, men det syns ändå att det har hänt mycket på bara några dagar. 🙂

130519D 130519E 130519F 130519G 130519H

Jag hade lovat att Karlsson skulle vara ”lydnadshund” tillsammans med några andra hundar och deras förare. Det pågick aktiviteter överallt på plan men vi skulle alltså hålla oss till lydnadslydnaden och svara på frågor från intresserade ev. åskådare. Det var dock inte så många som hittade bort till vårt hörn. För att dämpa effekten av värmen (25° i skuggan och vi befann oss mitt i brännande sol) en aning fick Karlsson ta sig några bad i bäcken som flyter förbi planen. Först ville han inte bada alls utan klamrades sig envist kvar på kanten med bakänden.

130519A

Sen ”välte” hans elaka matte i honom och då kom han på att det faktiskt var rätt skönt med lite vattentrask. 🙂

130519B

Simma var han dock inte så pigg på så när det blev för djupt ändrade han riktning till något ställe där han bottnade. 🙂 För att uppmuntra simmandet en aning slängde jag i hans pip men det slutade med att snälla farbror Buttrix (malle!!!) fick hämta den, till Karlssons stora (och mycket hörbara) förtvivlan. 🙂

Nåväl, inte vet jag om det var värmen som fick hjärnan att koka på den lilla terriern men det blev en hel del strul med några lydnadsmoment vilket ledde till att jag försökte säga ”gör om, gör rätt” men det borde jag aldrig ha gjort. Han ÄR ju ruskigt känslig när man börjar peta i lydnadsmomenten, åtminstone vissa av dem. Då är det bättre att bara göra om och förstärka när det blir rätt.

Efter arrangemanget på klubben var vi några som begav oss ut i skogen för att röja undan ”lite” gammalt staket i en blivande sökruta och sen träna sök. Det var mer och krångligare staket än vi väntat oss så när vi klarat av ungefär hälften la vi ner projektet och åkte hem. Vi får återuppta det en annan dag…

Igår kväll såg det ut så här i soffan och jag funderade väl en aning på om han skulle hämta sig till idag men jag var egentligen inte särskilt orolig. Dock önskade jag mig en aning svalare tävlingsväder idag och den önskan gick åtminstone i uppfyllelse (ca 16° och mulet men inget regn förrän tävlingen var över).

130519C

Vi kan ju säga som så att om det bitvis kändes riktigt, riktigt bra förra helgen, trots att förstapriset missades mycket snöpligt, så känns det väldigt dåligt nu, men vi tar det från början. Och jag kan inte skylla på att han var trött, för det var han inte…

Sitt i grupp: 10
Mycket huvudvridningar bakåt men tassarna i backen

Platsliggning: 10
Precis när jag kopplade loss honom såg både jag och han en padda en meter framför som hoppade iväg en liten bit. Han höll sig dock i skinnet och låg kvar. 🙂

Fritt följ: 7
Bitvis var han väldigt flummig… På vändningar på stället, vänster om, gick han runt mig ett varv åt höger och satte sig? WTF? Han brukar ha fina vänstervändningar och så har han aldrig gjort förr?

Sättande under marsch: 0
Det lilla djuret satte sig inte alls? Det brukar vara minst en 9:a på tävling…

Inkallande med ställande: 9
Dagens höjdpunkt. Bra tempo både första och andra sträckan men en aning långt stopp.

Rutan: 0
Här började strulet som vi grundade igår, och som vi brottades med i stort sett hela förra säsongen. Det krävdes extrakommando för att få iväg honom och jag klämde nog i med ett kropps-dk också. När han väl kom iväg sprang han fint till rutan men innan han stannade hann han halka ut över vänstra kanten och blev stående med rumpan mot kanten och blicken riktad från mig, ett par decimeter utanför. Vad gör man med en hund i den positionen, utan någon som helst ögonkontakt? Jag klämde i med ett ”back”. Om han hade backat hade han kommit in i rutan men nu la han sig istället? Inte helt otippat iofs… Resten var snyggt så hade han bara varit på rätt sida det förb* plastbandet så…

Hopp/apport: 0
Åter låsning vid min sida. *suck* Eftersom loppet liksom var kört redan vid nollan på sättandet så tog jag i för allt jag var värd och till sist kom han iväg men då var poängen, naturligtvis, gone by west.

Metallapport: 7
Här fick jag också lägga ner lite själ, hjärta och smärta för att få iväg honom men inte mer än att det räckte till en annan siffra än 0 i protokollet iaf.

Vittringsapportering: 5
Spännande upplägg… Pinnarnan som enligt regelboken ska ligga utspridda på en sträcka av två meter (eller i en cirkel med 1 m diamter) låg på max 75 cm från första till sista?! Det blev naturligtvis plockepinn av det hela. Tugg och tapp var liksom bara bonus…

Fjärrdirigering: 0
Han var inte med alls så jag bröt på ett tidigt stadium.

Summa: 136 poäng och ett 0-pris. Kan ju jämföras med förra helgens 254,5 så får man en liten aning om skillnaden även om man inte är lydnadsnörd (och har orkat läsa ända hit).

Eftersom vi har tre tävlingar framför oss, på lika många helger, har jag nu en viss panik. Vad göra för att komma över låsningarna? Han vill ju springa men ”vågar” inte. Han ser ut som jag slagit honom med gummiklubba när han gjort fel och det är jag helt säker på att jag inte gjort men han är (uppenbarligen) väldigt känslig för tillrättavisningar, hur milda och muntliga de än är. Naturligtvis skulle jag ha stannat kvar och tränat efter tävlingen men det gjorde jag inte. Istället tog vi tag i det när vi kom hem. Då blev det High Chaparall-lydnad med fokus på att få fram lite tjuvstarter. 😉 Han fick hoppa en massa gånger över hindret med klick precis när han var över. Jag tjoade, tjimmade och var frikostig med belöningarna och försökte till och med tävla med honom fram till apporten några gånger. Det här upplägget kan sluta hur som helst men jag tror ändå inte det kan bli värre än idag så vi har inte så mycket att förlora. Vi får köra ett par sådana pass till i veckan och hoppas att det hjälper…

4 reaktioner på ”Platt fall och katastrof…

  1. Men sluta tillrättavisa så då…?
    Går det att plocka isär momenten mer och träna separat själva ”spring iväg-delen”
    Hejja hejja!! Ni fixar det!

    • Lättare sagt än gjort eftersom det är lite oklart vad han tar som tillrättavisning? Dessutom slinker det ju ut något ord helt spontant ibland och i vissa moment funkar det utmärkt, där tar han det på rätt sätt och i andra funkar det inte.

      Det var väl ”plocka isär”-grejen jag började med här hemma på eftermiddagen.

  2. Alltså jag förstår mer än väl din frustration över tävlingsresultatet (jag är innerligt glad över att jag för länge sedan bestämde att Huliganen är för gammal för att tävla… och om inte han är det, så är hans matte det!), men jag måste bara säga; vilka fantastiska bilder du tagit på syrenerna!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s