Mer vänstersvängar åt folket!

Idag skulle jag och C träna lydnad i Kind. Den (för några dagar sedan) utlovade vårvärmen uteblev dock och när vi åkte hemifrån visade termometern +-0° och det snöade. På Kinds BK var det aningen bättre, dvs det snöade i alla fall inte.

Vi fick hjälp med kommendering av de flesta momenten i klass III. Har inte kört med kommendering sen… jag vet inte när? I höstas? Det drar dock ihop sig så smått till tävling så det är dags att börja finslipa lite, typ.

Han skötte sig hyfsat det lilla djuret. Rutan klippte han kanonfint på första försöket, och även på andra. Fjärren var pipig, som vanligt, men med åtskilligt mindre framåtförflyttning i skiftena. Vinterns inlärning av bakåtkryp efter varje ligg har haft avsedd effekt och han lägger sig numera bakåt och när jag står på tävlingsmässigt avstånd kryper han inte om jag inte kommenderar det. En något udda metod kanske, men so what – det funkar ju. 🙂 Dessutom hade han ganska rejäl störning av TL (C) med nyfiken bäcä-valp 1-2 meter bakom sig men det verkade han inte bry sig om nämnvärt.

På vittringsapporteringen fick han en slamkrypare. C och bäcän la ut pinnarna, strax intill rutan! Först drog han iväg mot rutan men gjorde sen en snygg båge, nosade av pinnarna från höger till vänster (från mig sett) och tog rätt direkt när han träffade på den istället för att kolla av alla minst en gång. Bingo!

I fria följet konstaterade C att han har väldigt fina vänstersvängar med mycket bra bakdelskontroll. Det hör till saken att han inte har en aning om att han har en bakdel! Vinterns övningar, med att att kliva i med båda bakbenen i en låda, har gått spårlöst förbi och han är fortfrande lyckligt ovetande om att sitt bakparti. C tyckte jag skulle filma någon gång, och varför vänta; med iPhonen i fickan fanns det ju ingen anledning. När jag ser filmen kan jag konstatera att om fria följet bestod enbart av korta sträckor och vänstersvängar skulle vi nog kunna skrapa ihop hyfsade poäng. Nu ingår det ju tyvärr en del annat i det momentet men jag kan ju gotta mig åt detta i alla fall. 😉

Med tanke på att han gjorde så bra ifrån sig idag blir man ju även lite skeptisk till om man ska träna så mycket mer inför tävlingarna? Har ju konstaterat förr att han är rätt bra på att vila sig i form. Mattes nerver är dock inte lika förtjusta i den taktiken så lite mer träning får det nog bli.

På tal om att vila sig i form; igår kväll hittade jag honom för ovanlighetens skull på rätt ställe – i den lilla hundsängen! Han måste ha drabbats av tillfällig sinnesförvirring? De stora bia-bäddarna var inte upptagna av Iza och samtliga soffor och fåtöljer var också lediga. Funderade på om jag skulle ta tempen på honom men han insåg sitt misstag efter en stund och allt blev som vanligt. 🙂

I morse såg det ut så här i den ena av biabäddarna. Har man inte haft en hund som min första schäfer, som inte kunde umgås med andra hundar alls utan helst ville slåss med allt på fyra tassar, kan man nog inte förstå hur stort det här är, fortfarande efter alla dessa år. Mattehjärtat blir alldeles varmt! 🙂