Ibland klagar husse på att Iza går sakta. Det kanske inte är så konstigt i den åldern iofs, men eftersom man vet att hon kan pinna på längst fram i kopplet, som förr i tiden, så börjar man ju undra lite. Bland annat är hon rätt seg om han går ut med henne och jag inte är hemma. Är jag hemma har hon bråttom tillbaks till matte. 🙂
Idag blev det tydligare än någonsin att det är tänkbar kommande underhållning som reglerar farten till stor del.
Som underhållning räknas bl a;
- Chans att se katt(er)
- Chans att se häst(ar)
- Chans att se galna hundar
- Möjlighet att nosa upp kattskit
- Möjlighet att nosa upp hästskit
- Möjlighet att nosa upp älgskit
- Möjlighet att nosa upp rådjusskit
- Möjlighet att nosa reda på koskit/gödsel i snövallar (eller på vägen)
- Inventering av viltspår, och…
- …löslöpande Karlsson. 🙂
Idag på lunchpromenaden sprang vi på jägare efter ca 300 meter. Innan dess hade hon haft bra fart, baserat på främst punkt 1, 4, 6, 9 och 10 här ovanför. Vi vände och gick hemåt igen, och jösses så segt det blev? Hon släpade efter mig i kopplet och såg ut som om hon ”sålt smöret och tappat pengarna” som mamma brukade säga. ”Gå hem efter 300 meter? Så kan man ju inte göööra?”
Men … när vi fortsatte förbi huset blev det fart på tanten och hon gick i täten igen, precis som vanligt, baserat på punkt 1, 2, 3 och 8. 🙂
vallterrier.com 
PRECIS så är det med Lukas!
Ibland glor grannarna och ser på Lukas med en blick som säger ”Stackars hund som blir runtsläpat av din elaka matte, ser hon inte att du är mer död än levande” Tänk om dom såg honom fem meter längre fram?
Detta är kanske ett åldersfenomen?
Det ställer kanske högre krav på underhållningen ju äldre de blir? 😉