Schäfertantslogik i den högre skolan

Iza ligger inte i sofforna (eller sängarna). End of story.

Så skulle det kunna ha varit och så har det varit i närmare 13 år.

Vi hade säkert en och annan diskussion om detta i hennes yngre dagar men sen har vi aldrig behövt ta upp det. Ibland kom vi på henne med att ”tjuvligga” i en av fåtöljerna men vi såg det aldrig. Hon var noga med att hoppa ner när vi kom hem…Däremot var det varmt och gott när man kände efter. Numera är det stängt till vardagsrummet när vi inte är hemma. Mest för att de inte ska flänga runt i fönstren och spana efter katter och andra vilda djur.

När vi köpte nya soffor fick hon fåtöljen och hon var mycket skeptisk när vi berättade att hon faktiskt fick ligga i den och det tog ett tag innan det föll sig naturligt (när vi var hemma). 🙂

(I husvagnen råder undantagstillstånd och någon sorts High Chaparral-stämning – alla ligger överallt utan några som helst hämningar, typ.)

Innan vi renoverade vardagsrummet ställde vi in en bia-bädd bredvid fåtöljen och oftast valde hon biabädden så vi hade inte särskilt dåligt samvete när fåtöljen flyttade till ett hundpensionat. Bia-bädden med fluffig ”dyna” har varit mycket populär, hos båda hundarna. Ganska ofta har jag möblerat om Karlsson när han somnat där på kvällen och Iza stått och trånat en stund. Han får/vill ju vara i soffan så jag har helt enkelt flyttat honom dit och Iza har varit nöjd.

Igår kväll däremot hängde jag inte riktigt med i svängarna. Karlsson låg draperad på biabäddens kant och tuggade på ett ben. Iza tittade på honom och jag tittade på TV.

Helt plötsligt hoppade hon upp i soffan, som den naturligaste sak i världen, och la sig tillrätta på Karlssons fleecepläd. Dessutom såg hon helt oberörd ut när jag började skratta åt henne.

Min första tanke var ”nu är hon senil på riktigt” men efter ett tag insåg även jag schäfertantslogiken: ”ligger du i min säng så ligger jag i din!”. Den kör hon ju med i hallen där hon lägger sig i Karlssons lilla bädd (där hon inte får plats men det låtsas hon inte om) när han ockuperat hennes. 🙂

Så plättlätt var det nog.

När Karlsson lämnade biabädden efter en stund, och la sig i den andra soffan, hoppade hon ner och la sig tillrätta på sin riktiga plats, men man undrar ju onekligen hur länge det dröjer innan vi vaknar med henne i sängen?