eller – för att citera en rad ur JCS – herren ger och herren tar.
När vi hade vår första hund fanns det en runda vi gick väldigt ofta. Där var ett blött parti som kunde vara svårt att ta sig över när det var surt i markerna (det står t o m Kärret på kartan) men oftast gick det bra Sen tog man ner skog runt omkring och när träden försvann fanns det inget som kunde suga upp vattnet och det blev jätteblött året om…
Då uppfann vi en ny väg som gjorde rundan lite kortare men ändå ok. Efter några år körde man sönder den vägen fullständigt när man tog ut virke. Det blev ett meterdjupt lerdike… 😦
Något år senare så gjorde man i ordning den vägen inklusive den ursprungliga vägen! Vi fick tillbaks våra rundor även om mysfaktorn var rätt låg. Det var inte ens ”grusväg” utan ”stenväg”, anspassad för fler skogsmaskiner och timmerbilar. Ganska svårforcerat, men det gick att ta sig fram.
I höstas, när de tog ner mer skog, blev dock den vägen ganska ok tack vare (eller på grund av) att skogsmaskinerna och timmerbilarna tryckte till den så att ytan blev jämnare.
Men … i samband med den avverkningen körde de sönder den mysiga skogsvägen som ingick i den längre varianten av rundan och den blev ett formidabelt lerdike. Omöjligt att ta sig fram på och på sidan av var det hinderbana av gallrat sly som bara låg kvar.
I förra veckan började det dock hända saker. En grävmaskin fixade till den vägen och dumprar har kört skytteltrafik med sten. Nej, inte grus – sten. Nu ser det ut såhär:
Vår mysiga skogsväg är förvandlad till någon sorts autobahn för skogsmaskiner, nästan omöjlig att gå på eftersom den är belagd med sten upp till 15-20 cm i diameter. 😦 Något mer lättforcerad än lerdiket iofs, men mysfaktor NOLL. Det är bara en kamp för att inte bryta benen av sig.
Och inte nog med det; på den tidigare fixade vägbiten, som blev ok efter timmerbilarnas behandling, har man lagt på ÄNNU mer sten?! Varför kan jag inte begripa för den höll alldeles utmärkt när de avverkade och körde ut virket. Nu ser praktiskt taget hela rundan ut såhär. 😦
Och så pricken över i :
Idag när vi kom snubblande så hade en dumper avslutat med att dumpa ett lass sten tvärs över hela vägen?! Djupa och breda vattenfyllda diken på båda sidor… Vi lyckades ta oss förbi utan att välta i diket men det var med ett nödrop. Man kan undra hur länge den ska ligga där?
”Men gå någon annanstans då istället för att gnälla” tänker säkert någon – eller alla. Men … det finns inget annat! Om vi inte ska gå rundor på 2-3 timmar, vilket vi varken hinner eller orkar under arbetsdagarna, eller utsätta oss för en massa lösa, galna hundar på en annan runda så är det det här vi har. Återstår att ta bilen och åka iväg men det hinns inte heller med på lunchen om man dessutom ska hinna promenera.
Surt sa räven… 😦
Hur som helst måste markägaren, som jag inte vet vem det är, ha på tok för mycket pengar som h*n inte vet var h*n ska göra av. Dumpers har kört skytteltrafik i två veckor och en grävskopa har varit på plats under samma tid. Kostnaden för det, plus allt stenmaterial, måste vida överstiga inkomsterna från sommarens avverkning och så mycket avverkningsbar skog finns det inte inom räckhåll från den här vägen. Ibland undrar man…?
vallterrier.com 