Igår kväll satt jag framför TV:n. I soffan låg Karlsson, djupt sovande. Helt plötsligt är det någon som börjar gråta på TV:n och presterade ett ganska högljutt snyftande. I soffan sätter sig den lilla terriern käpprakt upp, stirrar intensivt på mig i ca 30 sekunder. När han konstaterat att det inte är jag som gråter och att det inte finns några tårar han måste ”torka” välter han och fortsätter sova… Visst blir man lite varm i hjärtat?
(Det är de här korta inläggen som hamnar på FB numera, tyvärr, och som jag kommer sakna i min egen blogg när jag går tillbaks någon gång i framtiden… Det kommer förhoppningsvis bli mer dubbleringar i fortsättningen. Ni som hänger med både här och på FB får helt enkelt tugga i er. 😉 )
vallterrier.com 