Märkliga sammanträffanden

Detta inlägg är förmodligen ruskigt ointressant för alla utom mig, men jag vill ha ner det på pränt för min egen skull. Läs eller låt bli, det är helt valfritt.

Förra våren fick jag, via FB, kontakt med min ridlärare från ungdomens dagar. Hon hade startat en ridsportbutik, med lite hundgrejor, utanför Rättvik där mamma bodde. Vid en av alla röjningsresor åkte vi dit och hälsade på. Då visade det sig att hon även hade en loppis. Och en syster. Båda dessa skulle visa sig vara oerhört värdefulla. Loppisen eftersom hon glatt tog hand om massor av saker som vi inte visste var vi skulle göra av när alla välgörenhetsorganisationer behagade ha semesterstängt. Systern… läs nedan.

Bland mammas alla saker fanns det diverse delar till Rättviksdräkten. En del sytt av henne, till mig, och en del köpt begagnat. Bor man i Rättvik så har man nämligen en Rättviksdräkt. Basta! Den används vid skolavslutningar, konfirmationer, bröllop, begravning whatever. Ingen av oss hade dock använt denna utstyrsel på många år och hon var helt införstådd med att vi skulle försöka sälja delarna. Vid den tidpunkten var hon ju fortfarande klar i huvudet. Exakt hur detta skulle gå till var dock, milt uttryckt, oklart.

När vi hälsade på hos ridläraren (och shoppade hundhalsband) råkade jag fråga L om hon hade något tips på hur/var/när man kunde sälja spridda delar av Rättviksdräkter. Då visade det sig att hennes syster var expert på Rättviksdräkter, och hade jobbat på hemslöjden. Systern fanns till och med på plats just då och lovade att försöka kränga iväg delarna på dräktbytardagen (jodå, det är stort det där med Rättviksdräkter) som arrangeras varje år i maj.

Rättviksdräktsdelar lämnades över till systern och jag glömde i stort sett bort det hela. Så för någon dryg vecka sedan ringde hon och talade om att hon sålt det mesta, för ett helt ok antal pengar. 🙂 Jag har iofs ingen aning om vad delarna kan ha varit värda, men jag är säker på att hon gjort ett bra jobb.

Ikväll pratade vi igen och började fundera på hur pengarna (minus en viss provision) skulle överföras till mig. Då visar det sig – håll i er nu – att hon och f d ridläraren L ska till kyrkan här i byn i morgon, på begravning?! Kyrkan som ligger 10 minuters bilresa härifrån och vars kyrkklockor vi hör när vinden ligger åt rätt håll. Snacka om att världen är liten ibland, och full av märkliga sammanträffanden…

Pengarna kommer också väl till pass eftersom jag helt plötsligt impulsköpte en ny systemkamera idag, när Cyberphoto hade ”an offer I couldn’t resist”. Men det är en helt annan historia. 🙂