Jag håller alla tummar jag har för att det gamla talesättet ”Dåligt genrep – bra premiär” inte bara gäller kulturevenemang utan även är applicerbart på hundträning och -tävling. I så fall lär det gå attans bra i (säsongs)premiären som är tänkt att äga rum inom kort. 😉 Gårdagens genrep var nämligen ingen större succé…

Största orosmomentet var inkallning med ställande enligt högre klass – dvs på 50 meters avstånd. Ett moment där vi t o m åstadkommit 10 på tävling. Första gången la han sig, andra gången satte han sig, tredje gången … la han sig?! I fjärde försöket, på betydligt kortare avstånd och med mildare tonfall från matte funkade det och till sist funkade det även på 50 meter. Vet inte vad som hände i den lilla terrierhjärnan? Det momentet brukar vara klockrent, åtminstone i det avseendet att han stannar i rätt position, dvs stående, även om bromssträckan inte alltid är 10-mässigt. Nåja, vi får hoppas att det var ett tillfälligt hjärnsläpp. Framåtsändandet var heller ingen hit. Förvisso körde vi helt utan grupp eller andra markeringar men han brukar ändå hålla riktningen rätt bra. Jag vet inte om han var full för igår vinglade han iväg å det grövsta i sidled? Kryp och hopp var åtminstone alldeles lysande, typ.

Hade nu tänkt att han skulle få vila sig i form men jag får nog köra några inkallningar till för att friska upp det lilla minnet hos det lilla djuret. Tur att det snart är påsklov, med några extra lediga dagar…

I brist på aktuella bilder får det bli en bild på krypet (momentet alltså, inte djuret 😉 ) från förra våren när snön nästan försvunnit i trädgården.