Vi får väl gotta oss åt spårkaramellen så länge

Idag var det alltså dags igen och i morse åkte vi mot Ulricehamn med förhoppningar om en något ”längre” dag än igår. Där brukar man börja med lydnaden och så även den här gången så redan där hade ju dagen blivit längre.

Först av allt: platsliggning. Solen sken men hade inte riktigt lyckats bränna bort frosten i gräset så jag var väl lite skeptisk. Från där vi stod gömda kunde man se vissa hundar genom planket och efter ett par skott fick jag meddelande om att Karlsson hade satt sig upp, och sen lagt sig igen. Trodde att vi då nollat men vi fick faktiskt betyg?! Kollade regelboken och skrivningen där är inte helt glasklar så det är väl lika bra att låta domarna sköta sitt jobb och döma. 😉

Sen rasslade vi på med själva lydnaden och tja… vi kan ju kontatera att strategin att inte träna så mycket innan tävling verkar funka ungefär lika dåligt som strategin att träna mycket…? Otränad (= taggad) hund gör ungefär det han ska, men låter. Ibland låter det till och med väldigt mycket. Vältränad (=tränat ofta) hund låter troligen lite mindre men är å andra sidan inte lika engagerad. Hur gör vi nu då? Ja det får vi nog fundera på en stund… Det hela slutade med att det fattades 15,25 p till uppflyttningsgränsen…

Sen bar det iväg ut till spåren. Ganska tidigt fick jag klart för mig att vi fått samma spår som förra året. Ganska märkligt? Den gången hittade vi inte ens första pinnen innan vi började improvisera så jag kände mig väl inte överdrivet positiv.

Det började bra med utgång åt rätt håll ur rutan och sen bar det ganska snabbt iväg nerför en rejält brant, och ganska lång, backe där han hittade första apporten. Eftersom jag glömde att dopa min onda höft i morse var det lite tufft. Sen kom vi ner i riktigt fin skog och han plockade pinne efter pinne. Femte pinnen låg precis nedanför åsen som vi tidigare gått nerför och jodå, vi skulle upp där igen, via en risig skogsväg med stora stenbumlingar och en hel del gammalt ris. Där var det väl inte så mycket höften som ställde till problem utan snarare lungkapaciteten och den allmänna konditionen. Det är i de lägena man frågar sig själv varför man inte tävlar i Skåne? När vi var nästan uppe stannade Karlsson , vände sig om och tycktes fråga: ”Hur mår du matte? Egentligen? Orkar du en stund till för det fattas två korta pinnar och en lång?” Han såg faktiskt orolig ut, på riktigt, den lilla pälstofflingen. 🙂 Sen skenade vi vidare i lite bättre fart och bärgade de pinnar som saknades! Fullt på spåret, för andra gången i historien! Ett rejält uppsving från gårdagen alltså. 🙂 Dessutom visade det sig att vi hade 10 även på upptaget. En betydligt mer välförtjänt 10:a än igår. Och tiden vi gjort åt var 23 minuter, inte 21 som jag skrev på FB, men med god marginal inom maxtiden. Full pott på spåret alltså, och det var första gången i värdshistorien. Enda gången vi haft med oss alla pinnar i mål tidigare hade vi noll på upptaget.

Härlig känsla och skön syn!

Sen återstod det ett uppletande. Vi har tränat en del i den rutan, för ett par år sedan och den är inte lätt. Jag var alltså inte överdrivet förhoppningsfull. Å andra sidan var ju uppflyttningen ändå körd, så… Men att vi skulle nolla uppletandet var ändå lite överraskande? Ett föremål hittade han ganska snabbt men sen är det något oklart vad han pysslade med för jag såg inte så mycket av honom. Sprang gjorde han i alla fall, och förhoppningsvis letade han också, men utan resultat.

Nåja, vad är väl en bal på slottet? Jag njuter av full pott i spåret.

Lydnadspoängen blev så här (med mina kommentarer inom parentes):
Fritt följ: 6,5/7 (riktigt flummigt…)
Inkallning med ställande: 10/9 (Tackar och tar emot men han kan faktiskt stanna mycket snabbare.)
Framåtsändande: 0/0 (Struligt med mycket intresse mot den intilliggande skogen vilket i sin tur föranledde massor av extra kommandon.)
Kryp: 7,5/8 (Han kröp! Tyvärr var han tvungen att meddela både mig och omgivningen att det var rätt tråkigt, genom att gnälla. Men han kröp!)
Skall: 7/6,5 (Det pyste ut ett litet ”pip” innan det var dags att börja låta på riktigt, annars bra).
Tungapport: 7/6 (Startgnäll samt lite dåligt grepp och tugg.)
Hopp: 7,5/7 (Startgnäll + att domarna tydligen sett/hört ett islag som jag fullständigt missade?)
Plats med skott: 7,5/7,5

Och så dagens höjdpunkt: 🙂


Nu ska jag fundera ut någon form av träningsschema för den kommande veckan. På lördag är det nämligen dags igen…

Efter två dagar med mycket tidig uppgång (tidigare än på vardagarna) är jag nu lagom mör men pälstofflingen verkar förvånansvärt pigg. Å andra sidan har ju han privatchaufför… När jag åkte hem tänkte jag att jag skulle påbörja inflyttningen i husvagnen men … nä. Husse har bytt till sommardäck på min bil, huvudsakligen utan min medverkan, men det var tillräckligt jobbigt. 😉