Månad: december 2011

Idag var det dags för tredje passet i vår (förhoppningsvis) nya gren. Märkligt nog var det varken regn eller stormvindar? Teorin, som uttalats av coachen, att busvädret skulle vara relaterat till vårt inträde i gruppen kom därmed på skam. 🙂

Eftersom vi kör korta pass får vi köra två gånger istället vilket innebär att vi börjar – och slutar. Medan jag värmde upp Karlsson riggade coachen och de övriga dagens första vindmarkeringsövningar. Lite extra klurigt blev det av att vindarna idag var extremt diskreta och det är vi ju inte riktigt vana vid. Jag fick order om att gå med kopplad hund i en viss riktning och invänta vindmarkering. Det gick … sådär. Ja själva gåendet gick väl ganska bra, men vindmarkeringarna lyste med sin frånvaro. Till sist fick vi till något som var åt rätt håll och efter en del jobb hittade Karlsson tanten (och piparna) som var väl gömda under några rejäla granruskor (nygallrad skog). Efter ett par till sådana övningar började poletten ramla ner lite sakta, men han tyckte det var konstigt? Hur kunde det växa granar på tanterna, typ? 🙂

När vi kört övriga tre hundar, som är betydligt mer rutinerade, var det dags för oss igen. Nu var det dags för markeringsövningar. Jag var ju något skeptisk till hur kul Karlsson skulle tycka det var med slaktad trädgårdsslang (lösrulle) när det fanns pipar i närheten, men det var onödig skepticism. Slaktad trädgårdsslang var – jättekul! Han kampade som f… med coachen och hängde fast monterad i slangen. När hon förflyttade sig en bit ut och släppte den på marken sprang han rakt ut och tog den och kom in med den och sen tillbaks till figgen för att leka järnet med piparna. Tredje gången hängde han så fast i slangen att vi inte höll på att få loss det lilla träsktrollet över huvud taget? 🙂

Nu har jag fått i uppgift att tänka själv till nästa gång, hur vi ska lägga upp det, och nu blev det jobbigt på riktigt. 😉

För övrigt har gruppen ett digert jobb med att uppfostra mig. Gå framåt – gå utåt – gå hitåt – gå ditåt – rikta – rikta inte – ropa – ropa inte… Ja herregud… det är inte lätt att lära gamla mattar en ny gren. Tror definitivt det är ett värre jobb än att omskola Karlsson. 🙂 Sen ska man ju göra rätt när man figgar också. Dagens största upptäckt på det området var att ”lite” är ett ord som kan tolkas väldigt olika. 🙂

Idag hade jag två kameror med, både dvärgkamera och finkamera, men några kort blev det likt förb… inte tagna. Hade fullt upp ändå liksom. Men medan jag funderar på nästa veckas upplägg kan ju ni fundera på hur ofta jag får låna min fotpall? Bild från igår kväll. 🙂

I morse kom husse hem efter några dygns intensivt jobbande, i stort behov av sömn. Jag fick alltså ägna mig åt julstädning i någon sorts microformat som t ex inte innefattade dammsugare.

Jag började med att rensa i kylskåpet – en inte helt igenom jätterolig historia. Man kan väl enkelt uttrycka det som så att … skär man ner på hundträningen bör man även skära ned på inköpen av färskt träningsgodis…

Sen gick jag vidare till min lilla ”allkorg” på hallbyrån. Den där ni vet där allt (?) som inte har en given plats hamnar när man tömmer jackfickorna – typ. Där snackar vi mer arkeologisk utgrävning…

Korgen är inte stor. Inte stor alls faktiskt som man kan se på bilden, men den har uppenbarligen en helt fantastisk förvaringskapacitet.
(Uschäkta det gräsliga ljuset men kombinationen halogen, glödljus och blixt fixar åtminstone inte jag att rätta till i photoshop…)

• 7 nyckelband (Vem behöver 7 nyckelband? Till mitt försvar – jag har inte köpt något av dem.)
• 7 klicker varav 1 i den modellen som jag använder
• 4 SBK-utmärkelser för lång och trogen tjänst. Mycket märkligt med tanke på att de bara finns i tre valörer…?
• 2 förtjänsttecken (SBK) för lång och trogen tjänst…
• Spridda visitkort
• 1 spårapport
• Okänt antal nyckelringar
• Pass, giltigt
• Tändsticksask
• Klädnypa
• Div. reflexer och en blinkande lampa
• 1 utställningsrosett (BTS)
• Div dekaler, broderade märken och broscher (!) med schäfer, borderterrier och en katt (!).
• Isskrapa
• 2 lathundar för bruks och lydnad (varav en från 2002!)
• Brodyrmärken med SBK Handledare och SBK Instruktör
• Ett smycke av hemslöjdstyp
• 2 ridborgarmärken
• 1 anteckningsblock med schäfermotiv
• En glasögonputsare
• En spik och en bult
• Div papper…

…samt div annat smått och gott, inkl. ett antal bajspåsar. Som sagt; duktig korg, typ…

När det var klart gick jag loss på handväskan. Den rensas ju betydligt mer frekvent än korgen, men ändå inte tillräckligt ofta, uppenbarligen…

• Plånbok fet som en hästhandlardito, dock mest kvitton, tyvärr
• 8 cigarettändare
• 2 flaskor nässpray och en förp antiontihalsen-tabletter (jag är inte förkyld…)
• 2 USB-minnen
• 2 tuber handkräm
• 1 ficklampa
• 5 pennor
• 1 anteckningsbok
• 5 nagelfilar (!)
• 2 cerat
• Måttband i microformat
• Påsklämma
• Mobilladdare till bilen
• Mobilladdare ”vanlig”
• CD-skiva
• Compeed skavsårsplåster
• Treo, Alvedon, Ipren…

…och diverse annat smått och gott. Puh! Och då ska man veta att väskan är av ett ganska diskret format och dessutom praktiskt taget bara används till och från jobbet. Men man vet aldrig vad man kan behöva. 😉

När dessa projekt var avklarade skottade jag fram bilen och sen bar det iväg in till stan för diverse ärenden och inköp av de absolut sista julklapparna så nu är allt klart på den fronten. En blöt hundpromenad fick det bli när jag kom hem och innan mörkret föll slaktade jag trädgårdsslangen så att vi nu har lösrullar till morgondagens sökträning, OM vi nu kommer så långt. Dock trotsade jag coachen och tog inte mittenbiten på slangen utan nöjde mig med ena änden.  Men skulle det inte funka så vet jag ju åtminstone vad felet är. 😉

Avslutningsvis kan jag konstatera att det faktiskt går att samsas i den nya bädden också, om bara Iza hinner dit först. 🙂

…och nej, det är inte mina utställningsnoteringar – de är förtryckta. 🙂

Här går man och köper en ny mullig och gullig bädd som schäfertanten ska ha och mysa i, och vad händer?

Det tog max fem minuter… 🙂

Idag har det varit fullt upp, men hundträning har inte stått på schemat tyvärr. Karlsson började dock dagen med att vara väldigt uppspelt och förväntansfull. Det är inte utrett om det var för att det var hans födelsedag och att han såg fram emot kalaset, eller om han helt enkelt förväntade sig ännu en dag i sökskogen?

I förmiddags kom vår multipurpose-hantverkare (snickeri/plattsättning/el/rörmokeri) för att fixa lite i köket. Sätta kakel, byta bänkskiva och byta diskbänk var tanken och så blev det. Nu återstår endast fogning och det ska ske i morgon när fixet härdat. Det blir nog bra när det blir klart men just nu är vårt lilla hus rätt rörigt.

Karlsson har passat på att fylla år också, hela sex stycken! Det är inte klokt vad fort åren går när man har roligt? Det har han och Iza firat mestadels genom att vara instängda i vardagsrummet eftersom de inte är riktigt kompatibla med hantverkare och verktyg. De trivs alldeles utmärkt i den miljön men det är frågan hur mycket som blir gjort när det står 1,5 hund i vägen, konstant. På eftermiddagen blev det dock kalas med tårta och presentutdelning. Tårtan slank ner snabbt (så snabbt att Izas tårtätande inte ens hann fastna på bild!) och tigerpresenten lever faktiskt än. Den låter (än så länge) olika beroende på var fullbetten hamnar och han var djupt fascinerad när han provade sig fram. Eftersom jag inte hade uppsikt över dem fick jag, tillfälligt, ta den roliga tigern i beslag men han ska få fortsätta döda den om en stund. 🙂

Som en bonuspresent passade hans chaufför på att köpa en ny bil åt honom också. Han har inte provåkt än men jag hoppas han blir nöjd. 🙂 Det är en samma, lika (till och med samma färg!) som den gamla men betydligt yngre och med ungefär hälften så många mil på mätaren. Nu ska bara chauffören försöka bli av med den gamla pärlan också och grav separationsångest råder. Om någon känner för att ge bort en fyrhjulsdriven Passat med pärlstatus i julklapp så kan ni ju höra av er. 😉

Som sagt; vädergudarna verkar ha tagit det där med kombinationen vind/sökträning på fullaste allvar. Idag bjöds det inte på stormvindar, men väl någon sorts kuling. Och regn. Naturligtvis. Vindarna var dock mer konsekventa idag än förra helgen och blåste från ungefär samma håll hela tiden.  Det är ju bra, typ. 🙂

Karlsson fick börja även idag och redan när jag tog ut honom ur bilen visade han en helt annan attityd än förra lördagen. Inte så att det då på något sätt var en dålig attityd då men möjligen, av förklarliga skäl, något förvirrat, lätt oförstående och ganska mycket näsan i backen. Redan under uppvärmningen idag, när vi larvade fram och tillbaks på vägen och ägnade oss åt en stunds longering, var nosen mestadels hög och ivrigt sniffande. 🙂 När han sen fick på sig ”arbetskläderna” (rulle och tjänstetecken) och vi gick utmed stigen var han fokuserad på ett helt annat sätt och verkade ganska klar över vad som väntade. Första skicket blev lite otippat ett tomskick, pga klantig matte, men han blev inte ledsen för det. Nästa skick fick han tag på figgen och lekte järnet med piparna. 🙂 Sen körde vi några repriser på det och det kändes bättre och bättre för varje gång. 🙂

När vi sedan kört igenom de andra hundarna i ösregnet var det vår tur igen. Den här gången med två vindmarkeringar i motvinden och två dykupper (inga förmaningar om dykuppernas vara eller inte vara nu, jag lyder coachen – basta!) i medvinden. Första dykuppen uppfattade han nog inte riktigt men hittade figgen rätt snabbt ändå och den andra gick bättre.

Han uppskattar leken med piparna mycket högt och har verkligen sug ut till figgarna. Vem som hänger i andra änden på pipen verkar inte spela någon som helst roll. Å andra sidan har han ju aldrig visat någon reservation mot någon människa, över huvud taget, så det är väl inte så förvånande.

Idag framfördes det dock vissa klagomål från en av figgarna som helt plötsligt upptäckte att han stod i hennes knä (!) utan att hon märkt att han var på väg. 😀 Det dundrar ju inte direkt i marken när han kommer, som det gör när de stora pojkarna är på ingång. 😉

Det var ju synd att det skulle ta mig fyra och ett halvt år att ge honom den här chansen. Redan på Kindslägret, när han var ett och ett halvt, sa vår instruktör att han förmodligen skulle bli en bra sökhund med tanke på att han gärna gick med hög näsa i spåret och försökte vinda… Nåja, bättre sent än aldrig. Man kan också tycka att det är synd att vi, när jag väl bestämde mig, kom igång så sent på säsongen. Nu vill jag ju bara fortsätta, och fortsätta och … Men det är väl bara en tidsfråga innan snön sätter stopp för det hela.

Sen undrar jag ju onekligen hur detta kommer påverka spåret men det märker vi väl så småningom.

Eftersom tomten fortfarande inte varit här med en vattentät kamera så finns det inga bilder från dagens övningar heller. Förr eller senare ska vi väl lyckas pricka någon dag med uppehåll men då glömmer jag väl kameran hemma?

När jag körde upp på vårt fjäll så övergick förresten ösregnet i össnö. Det vräkte ner rejält ett tag och fastnade till och med på marken men så vände termometern uppåt igen och snart är det nog borta, hoppas jag.

Resten av dagen har ägnats åt kakelrivning i köket. H*n som satte upp kaklet en gång i tiden (jag nämner inga namn) hade lyckats mindre bra i början och jättebra i slutet. De första plattorna plockade man bara loss med fingrarna och de sista satt som berg. Men eftersom hussen i huset älskar att gå loss med kofoten fick vi bort även dem till slut. I morgon kommer snickaren/plattsättaren så får vi se hur långt han hinner.

Vi är lite periodare när det gäller val av sovplats. Eller… jag sover oftast i sängen men undantagsvis och ofrivilligt även i fåtöljen. Karlsson däremot väljer sovplats i perioder. Ibland är det min fåtölj (om jag inte ska sitta där för då blir han deporterad), ibland är det soffhörnet och ibland är det fotpallen. Och ibland rent av någon hundsäng! Just nu är det tydligen en randigakuddenisoffan-period. 🙂

Iza sover där jag är, helst inte längre bort än två meter. Golv, fåtölj, bia-bädd, annan bädd – who cares? Bara hon har mig inom synhåll när hon vaknar. 🙂

Och jo, husse sover också. I perioder. Kortare eller längre. I sängen eller soffan. 😉 Natten till igår var det en kort period på ca en timme eller två eftersom saltbilen krävde hans närvaro. Det tog han igen i natt genom en 12-timmarsperiod! Det kanske jämnar ut sig i längden?

Helgen har jag firat in genom att åka och hyra ett släp, försöka koppla på det lätt defekta släpet (som tur var kom det en liten gube och lagade det) i det sporadiska skenet av de förbipasserande bilarnas halvljus. Jag kan nog erkänna att tårarna var nära där en stund… Därefter tog jag mig till byggvaruhuset för att införskaffa kakellist, gipsskiva och hämta de beställda bänkskivorna. Vi kan väl helt enkelt uttrycka det som så att byggvaruhuset inte direkt var överbemannat en fredagkväll vid 17-tiden men till sist fick jag tag på det jag skulle ha och kunde ta mig hemåt. Släpet? Det får husse köra tillbaks i morgon för då ska vi träna sök. 🙂 Tyvärr verkar det ju bli oväder igen. Just nu är det någon minusgrad, vindstilla och stjärnklart men det ska tydligen ändra sig under natten?