Voffor då då?

Igår kväll kände jag en stor samhörighet med de barn som är i det (för omgivningen) olidliga varför det?-stadiet. Eller varför inte med rumpnissarna i Ronja Rövardotter?

Efter söket i söndags uppstod det ju ett antal frågor men av väderskäl var det inte direkt läge att stanna kvar i skogen och få svar på dem. Alla slängde sig in i sina bilar och försvann från platsen så fort vi var klara.

Men, igår var det alltså dags för den nya frågesporten: 20 frågor om sök!

Vår coach svarade tålmodigt på den ena frågan dummare än den andra. Samtliga började med Varför, Hur eller När… Det är än så länge något oklart vad hon vann, men jag utgår naturligtvis ifrån att hon svarade rätt på alla frågor. 😉

Nu kan man ju fråga sig varför kärringen (undertcknad) inte helt enkelt läser en bok om sök? Frågan är berättigad, och jag har ett bra svar.

Det finns ju ett antal olika ”metoder” inom söket och eftersom jag vet att jag har rätt lätt att bli förvirrad och börja prova allt möjligt så tänkte jag den här gången försöka hålla mig till det coachen säger, BASTA! Hon känner oss ju rätt väl också vid det här laget, både från spårskogen, uppletanderutan och lydnadsplan, så jag litar på att hon ser vad som krävs/behövs. 🙂

Det roligaste är att jag känner mig supertaggad! Att prova något nytt är kanske det som krävs för att få fart på min hundträningslust igen. Vi fortsätter alltså hålla tummarna för en mild och grön vinter!

Under tiden vi pratade såg Karlsson ut så här. Inget överdrivet engagemang kan man tycka, men jag litar stenhårt på att han förstod allt. Han har ju åtminstone ena ögat öppet även om han täckt över öronen rejält. 🙂