Man skulle nästan kunna tro att mina båda hundar kan klockan. De kan de väl också, på sätt och vis, även om de använder sig av den inbyggda varianten. När jag jobbar hemma brukar de börja röra sig strax före 12, för då är det dags för lunchpromenad. Men idag överraskade jag dem!

Jag väntade ett viktigt telefonsamtal kl 13 så för att hinna med både promenad och att mata mig själv reste jag mig från kontorsstolen redan 11.30. När jag tillbringat en liten stund i ”pannrummet” (som inte längre är ett pannrum, därav citationstecknen”) med att byta om kommer den lilla terriern sakta gående, gäspande och nyvaken. Till saken hör att han då inte varit ute sedan 05.30 på morgonen. Efter frukosten somnade han som vanligt in i vardagsrummet där han sov lugnt och stilla i sex timmar. Uppenbarligen har han inte hört talas om Jordbruksverkets fem-timmarsregel? Inte Iza heller för den delen som legat hos mig i arbetsrummet hela förmiddagen.

När Iza hörde terrierklor på golvet var hon ju tvungen att kolla vad vi gjorde. Hon kunde ju missa något!

Det som normalt brukar vara ett högljutt kaos där båda hundarna vrålar av lycka/förväntan/whatever inför promenaden, och Iza ligger still på (kraftigt) kommando, blev en ovanligt lugn tillställning. Det verkade liksom inte som om de förstod vad som hände: att matte satte på sig hundkläder, EN HALVTIMME FÖR TIDIGT?! Det rådde dock inga tveksamheter om att de ville följa med ut, men hela processen var bra mycket lugnare än normalt.

Och om en halvtimme ringer matklockan. Den inbyggda. 🙂

(Bilden är tagen med Fånen. Nästan det enda skälet till att jag funderar på en iPhone 4S inom en inte alltför avlägsen framtid är – kameran. Redan 4:an har väl en ganska mycket bättre kamera än det är i min 3GS, och 4S borde ju rimligen ha snäppt upp sig lite till?)