Säg hej till våra nya träningskompisar! Ett näbbdjur och en … kalkon? Piper gör de i alla fall, och då är de helt OK för Karlsson. Dessa genomgår nu en produkttest av tuffare slag (när vi tränar) eftersom våra favoriter (eller åtminstone mina) inte verkar gå att få tag på längre, men jag återkommer till det lite senare.
Ikväll har vi kört ett inomhuspass i vår egen lokal. +3, regn och blåst inbjöd inte till några utomhusaktiviteter när det fanns alternativ.
Vi har bl a övat på att inte tugga på träapporten. Eller … jag har väl egentligen inga problem att låta bli att tugga på den, men en mig närstående terrier har. Det hela gick till så att när han satt still utan att tugga vid min sida så åkte kalkonen (?) fram ur fickan och så fick han ta den direkt (utan att jag tog apporten först) och så kampade vi allt vad vi orkade. Provade även med godis som släpptes ur handen men det triggade tuggandet så att det blev värre.
Vi började även på nytt med externbelöning. Det här har vi ju försökt oss på förr, utan större framgång. Lille Lennart förstod nog aldrig riktigt systemet den gången. I lördags när vi tränade med vår pt fick jag mig dock en tankeställare, eller … den har väl växt fram i efterhand. Vi ett tillfälle, när vi körde fritt följ, råkade det pipa till i min ficka. Karlsson hade innan det gått rätt uselt, men efter det skärpte han till sig, och sista sträckan gick han riktigt fint. När vi avslutade momentet drog han som en avlöning bort till den änden av planen där vi var när det pep i fickan. Både jag och pt:n kliade oss i huvudet och undrade vad som hände, men i efterhand har jag insett att han nog trodde att jag tappat pipen där. 🙂 Kanske värt ett nytt försök med externbelöning alltså, även om avsikten inte är att lägga den mitt på appellplan i så fall. 😛 Detta har vi också testat ikväll, både med godis och leksak. Utvärderingen funderar jag på, men jag tror han förstod systemet i alla fall. Nu körde vi ju faktiskt inte särskilt långa pass, och belöningen låg ju av förklarliga skäl nära, men…?
Tyvärr är det ju inte bara pipleksakerna som piper i det här sällskapet. Det finns även en liten terrier som gör det. I t ex fjärren liksom bubblar det hela tiden i svalget på honom vilket man hör om man står riktigt nära. Ibland (ganska ofta) pyser det över till ett gnäll, och har man otur tar det sig formen av ett gläfs. Sen har vi ju dessa evinnerliga startskall/-pip/-gnäll… Ja det finns en del att jobba på där, men riktigt hur jag ska gå tillväga är jag inte alls på det klara med. Ser verkligen fram emot föreläsningen jag ska på om ett par veckor. Pip och ljud – svårt att träna bort men inte alls omöjligt.
Allt detta pipande gör ju att det känns lite som om vi nått vägs ände vad det gäller tävlandet, framför allt i lydnadslydnaden. I klass III är det ju en herrans massa moment där hunden ska iväg från förarens sida, och där har vi startskallen. Det är rutan, hopp-apport, metallapport (där kan det komma lite morr vid gripandet också!) och vittringen. Och så har vi ju fjärren också. Suck… I brukset är det ju egentligen bara apporteringen och hoppet det är frågan om, och där är ju inte bedömningen riktigt lika hård som i lydnaden. Avdrag får man naturligtvis, men inte lika mycket.
Efterlysning
Avslutningsvis vill jag göra en efterlysning, gällande mina favoritpipar. För Karlsson del är det, som sagt, inte så noga. Nu har jag letat efter den här modellen, både på nätet och ”live”, rätt länge utan att hitta. Om någon skulle få syn på dem någonstans – meddela mig omedelbums! Lagret börjar tryta nämligen.
De är ca 17 cm långa, och med sitt slimmade format perfekta att ha i fickan när man tränar. De håller rätt länge, om än inte för evigt, även om man ägnar sig åt rätt tuffa kamplekar, och … vi kommer sakna dem den dagen de tar slut.
Så – håll utkik, och rapportera om ni ser dem någonstans!
För övrigt mår jag inte bra i halsen. Inte huvudet och resten av kroppen heller. Husse började känna sig krasslig igår, och nu är det tydligen min tur. Har förvisso inte varit förkyld på ett år, så jag borde väl inte klaga, men … nu? Kunde det inte ha kommit i januari istället. Det här är faktiskt väldigt dålig timing… 😦
vallterrier.com 
Om det inte funkar så bra som du vill nu så kan du ju alltid prova att ändra träningsupplägget/tänket?
…och du tror inte att jag har försökt?
Är de fyllda med stoppning eller är de ihåliga inuti?
De har stoppning. Inte så att de är hårda, men stoppade är de.
Diezel har haft ex antal krokodiler. Ska kolla i affären där jag brukar köpa. Köpte för några månader sen till Viva. Två minuter sen hade hon tagit sönder den. Återkommer!
Tack för FB-tipset Anneli. Nu har jag fyllt på lagret. 🙂
Kanelhunden har för vana att gnälla när hon är överladdad, det lägger sig när värsta energin poppat ur lappkroppen. Men på kursen jag gick i helgen, hävdade Herr Instruktör bestämt att de ljuden kom att krypa in i lydnadsmomenten om jag inte gjorde något åt dem. Alltså är planen att i uppvärmningen (där Kanel får visa alla konster hon kan samtidigt som jag klickar full av beundran över hennes uppfinningsrikedom)att så fort hon ljudar ska jag säga helt neutralt ”Lägg dig!” När hon legat tyst en microstund släpper jag upp henne igen med ett varsågod och då klickar jag rörelsen eftersom det då är aktivitet UTAN ljud, om jag har tur. Utvärdering på detta kommer.
Ska hålla utkik i Skåneutbudet efter dina lekisar, el ja Karlssons lekisar 😉
Eftersom Karlsson ljudar hela tiden (även om det inte hörs, men det finns där i svalget) i t ex fjärren, eller andra situationer där han är laddad, förväntansfull eller frustrerad tror jag tyvärr inte att det knepet är något för oss. Han kan även pipa till när han lägger sig OCH när han reser sig osv. Har han ett rejält spår i kroppen och helst ett uppletande också kan det bli lite mindre, men på lydnadstävlingar har man ju mycket sällan tillgång till det upplägget. 😉 Som sagt; ser fram emot föreläsningen och hoppas på nya tips.
Det där med startskall, upphetsningsskall, kom-igen-och-gör-något-trögmatte-skall, mittimellanskall och lite övriga skall, det känner vi igen. Så om du får några bra tips vore vi dig oändligt tacksamma om du delade med dig till dina kunskapstörstande bloggläsare!
För övrigt har vi haft en av de gröna krokodilerna. Och den höll förbluffande länge!
För övrigt 2; krya på dig!
Jag såg dem (har ju en ”groda” fast den hette något annat då) på Teba för inte så länge sen… Nu är ju deras webbutik inte lika välsorterad som den riktiga butiken, misstänker jag, men kolla där också…
Tack för tipset, men som jag skriver i inlägget ovanför har jag fått tips och hittat på nätet. Beställning är gjord.