Projekt rensa-och-släng-som-om-jag-skulle-flytta-till-två-rum-och-kök fortgår, om än med något förminskad kraft. Oväntade fynd gör jag ju titt som tätt, men alldeles precis just nu gjorde jag nog det mest otippade.
Jag har ett svagt minne från min barndom om att min mamma släpade med mig på någon form av audition för Pippi Långstrump när filmerna skulle börja spelas in. Det är dock så svagt att jag inte riktigt litat på att det varit på riktigt. Nu vet jag! 🙂
Årtal saknas i brevet, men med tanke på att första filmen spelades in -69 bör det väl ha varit -68 ungefär. Uppenbarligen fick jag inte rollen. 🙂
vallterrier.com 
Man undrar ju…. OM du hade fått rollen som Pippi, hade du då också blivit rättsläkare på Gotland många år senare, och hade du i så fall inte varit en mera trovärdig sådan än den som blev?
Och hade du tränat en silkesapa istället för Karlsson nu?
Jo, man undrar ju… 😉
Var glad för det du – att du inte fick rollen, alltså.
För hur kul hade det varit att bli kallad Lotta ”Pippi Långstrum” hela livet; så blev det ju för den stackarn som fick rollen.
Men ett verkligt fynd är det ju i alla fall!
Jag ÄR glad. 🙂
Men herregud, jag känner en kändis! Eller är i alla fall bloggbekant med en nästan-Pippi!
…Fast allra häftigast är nog ändå att du är Karlsson-matte när jag tänker efter. Lika bra att det inte blev något med Pippi tror jag faktiskt. Och vem vill ha en apa när man kan ha en hund?
Vill bara påpeka att Pippi hade häst också, och DET stod högt i kurs på den tiden. 😉
Hihihi 🙂
Otroligt gulligt minne du hittade där!
Ha ha ha!
Jag undrar om jag har kvar brevet där man mycket vänligt förklarade för mig att jag inte kunde få någon roll i ”Alla vi barn i Bullerbyn” eftersom jag var för gammal? Att ett par av barnen som fick rollerna bara var ett år yngre än mig spelade mindre roll, för JAG visste ju att det var åldern som var orsaken till att jag inte blev filmstjärna!