2010 då?

Tiden går inte, som det ibland sägs. Den glider. Ljudlöst och bakslugt i bakgrunden.

Ur boken Jenny av Jonas Gardell.

***

Tja, en liten sammanfattning är ju bruklig, så här under årets sista timmar. 2010 går väl inte till historien som ett av de bättre och roligare, men jag försöker trots allt.

Året började chockartat med att min pappa gick bort i sviterna efter en planerade operation, i slutet av januari. Det var naturligtvis oerhört tungt, och svårgreppat. Jag är ändå tacksam att jag hann dit ”i tid”, även om han var nedsövd och troligen inte medveten om att jag var där. Begravning, och allt annat som hör till följde naturligtvis. Saknaden har varit stor, och det kommer ta tid innan man ”vänjer” sig, om man någonsin gör det? Men det kanske inte är meningen, å andra sidan?

Vintern var ju vädermässigt ”vintern från helvetet”, och något jag hoppades slippa uppleva igen, men vi slapp inte, det vet vi nu. Den upprepades snabbare än vad någon kunde ana…

Jobbmässigt har det rullat på precis som vanligt, med bl a två norgeresor, den ena med Iza som ressällskap. Det var så långt utanför landets gränser jag kom i år.

Semestern spenderades med husvagnen, i stort sett enligt samma rutiner som vanligt. Ett antal dagar vid Siljan med support av mamma, ett par dagar i Falun (som kändes konstigt utan pappa) och några dagar i Roslagen. Mestadels varmt och soligt väder.

Semestern avslutades som vanligt med Kindslägret och en veckas intensiv hundträning. Dock för lite spårträning enligt mitt tycke…

I augusti inföll den traumatiska halvsekeldagen, och den tillbringades på Österlen med husse, hundar och (på själva födelsedagen) Karlssons uppfödare. En trevlig dag blev det i alla fall, trots (eller tack vare?) det opretentiösa firandet. Vädret visade sig väl inte från sin allra bästa sida, men det var fina dagar ändå.

I övrigt har väl året mest handlat om hundträning och -tävling. Under året har Karlsson startat på fler tävlingar än vad Iza har gjort under hela sitt liv. Tyvärr har de önskvärda resultaten uteblivit, även om vi varit nära (eller t o m mycket nära) några gånger, framför allt i brukset. Vi har gjort flera tävlingar med riktigt bra poäng på lydnadsdelen, men sämre på specialen (spår+uppletande). Och den dagen när vi äntligen fick till specialen så hade vi showat till lydnaden så då räckte det inte ändå. Men… det känns att ”det” finns där, så vi fortsätter förhoppningsvis att kämpa även under 2011. Det SKA gå! Vi har även debuterat i lydnadsklass III utan imponerande resultat. Två tredjepris är allt vi fixat, men det ska vi också få rätsida på nästa år hoppas jag. I maj var vi på Årets Border där vi tävlade KM i lydnad (utan framskjuten placering) och ställde ut (utan större framgång). Trevliga dagar bland trevliga människor var det dock, och det är det som är det viktigaste. I juni lyckades Karlsson med att bli Sjuhäradsmästare i lydnadsklass II, för andra året i rad, och i oktober kom vi tvåa på KM i bruks. Alltid något att glädjas lite åt, i brist på officiella framgångar.

När tävlingssäsongen avslutats, och jag hoppades på en grön vinter med mycket spårträning, så kom vintern. Igen?! En månad tidigare än förra året… Hur vi ska kunna förbereda oss för vårens tävlingssäsong, åtminstone vad det gäller skogsarbetet, är en gåta.

Iza tuffar på, och att hon snart fyller elva år märker man inte mycket av. Pigg och fräsch i kroppen, och lika vild och galen (och jobbig) som hon alltid har varit. Simningen fick göra uppehåll under värsta tävlingssäsongen, men nu är vi igång igen. I övrigt är hon till stor del promenadsällskap till husse, och det funkar bra.

Som avslutning på året så började jag styrketräna! Något jag borde ha gjort för länge sedan, men nu är jag igång. Förhoppningsvis kan jag få tiden att räcka till även när hundträningssäsongen är igång på allvar igen, för det känns att det gör nytta.

Jag har säkert missat massor som borde funnits med här, men detta fick bli en mycket summarisk sammanfattning.

Som sagt… inget toppår för min del. Mycket har naturligtvis överskuggats av pappas bortgång, och en mamma som är långt ifrån fräsch. Att hon dessutom bor 50 mil bort underlättar inte direkt. Just nu kan jag bara hålla tummarna för att 2011 blir ett bättre år, på alla plan.

Nyårshälsningen återkommer jag med lite senare. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s