Då var det väl dags då. Efter lite konstgjord andning ska jag försöka sammanfatta lägerveckan. Det känns ju onekligen som om det blir svårare att komma igång med bloggandet ju längre man väntar, so here we go!
För nionde året i rad var jag alltså anmäld till Kindslägret. Detta är på många sätt årets höjdpunkt. Man kan prata hund dygnet runt (om man vill) utan att någon tittar frågande och/eller uttråkat på en. Frukost, lunch och middag serveras och man behöver inte tänka på disk, tvätt och städning (utom en morgon). Hela dagarna (och vissa frivilliga kvällar) ägnas åt hundträning i en eller annan form. I år var jag och Karlsson anmälda till brukslydnad/spår för Anna Lindelöf. Jag trodde att fördelningen skulle vara ca 50% spår (och uppletande), 50% brukslydnad. Det var väl ungefär så lägerkommittén också tänkt sig det hela så vitt jag förstod, men fördelningen blev snarare 70/30 till lydnadens fördel. Visst behöver vi även lydnadsträning men vårt behov av spår- och uppletandeträning är onekligen ännu större.
50/50 var det däremot vad det gällde vädret. Tre regndagar och tre soldagar, om man räknar bort ankomst- och avfärdsdag. De regniga dagarna tillbringade vi till ganska stor del i klubbstugan med att pilla i detaljer så som stegförflyttningar och positioner. Samt koncentration. Nyttig träning naturligtvis, och lyxigt att kunna vara inomhus. Men det gav onekligen lite konstig lägerkänsla?
På hela veckan blev det bara två eftermiddagar med uppletande och två med spår. Uppletandet pajade totalt och det hann vi inte riktigt rätta till. När jag körde på hemmaplan igår gick han dock lika fint som han brukar göra, på hemmaplan… Problemen kommer ju på nya platser…
Spåren vi hann med (tre korta med mycket synretning för att försöka öka motivation/tempo) var väl inte heller några direkta succéer.
Vi var i alla fall en rolig grupp med en bra blandning på hundar (se nedan). Allt från Dunder som är uppflyttad till lägre till Skott som ska tävla SM i spår. Det är ju det som är en av de stora fördelarna med läger; man kan inte bara lära sig av instruktören utan även suga åt sig av de andra deltagarnas tankar och kunskaper.
För övrigt var det ett ovanligt litet och lugnt läger i år. Litenheten berodde på att skyddsgruppen ställdes in pga instruktörsbrist. Det var också betydligt mindre party på kvällarna än brukligt och det var bara de två sista kvällarna jag var uppe längre än till 23. Man börjar kanske bli gammal? Eller nå’t… 😉
Nu är vi åter i vardagen och jag inne på tredje jobbardagen. Ytterligare en veckas semester, gärna på hemmaplan, hade suttit fint, men man kan visst inte få allt? Två träningspass har jag och Karlsson hunnit med efter hemkomsten. I måndags fick vi en tävlingsmässig genomkörning av lydnadsklass III och det kändes rätt OK. Igår kväll blev det uppletande och lydnad på hemmaplan. Har fått lite nya teorier angående såväl rutan som fjärrdirigeringen och vittringsapporteringen och gårdagens experiment utföll väl.
Så där… då var bloggandet tydligen igång igen.
Och den som vill se fler bilder från lägret kan klicka här!
Dunder
Cocos
Asta
Skott
Idde
Jullan
vallterrier.com 
Åh, det låter som ett roligt läger det där *avis*
Läger är alltid roligt. Jag kanske får låna mig en hund och åka till Tåme igen nästa år? 😉
Det tycker jag! Vi hade två Ume-ekipage i vår grupp + att instruktören varit där i sommar, och det låter också som ett kanonläger. Synd att det är så långt bort…
Jag har funderat på att lansera idén om ett klubbläger, men som vanligt så måste man ju vara beredd att göra jobbet själv i så fall och just nu är jag inte riktigt det, så idén ligger i träda. Borde väl kunna masa mig ner till Ystad åtminstone något år men kommer liksom inte riktigt till skott. Å andra sidan har jag ju inte haft så mycket hund att köra med ”på allvar” de senaste åren. Får väl se vad det blir framöver.
Å andra sidan tar du dig till Kind på ett par timmar. Brukar vara många skåningar med där. 🙂