Litet gryn gör så gott han kan!

Helg, ensiffrigt på termometern (åtminstone i morse) och regn. Tja… vad  kunde man vänta sig? Ett par timmar har det dock varit uppehåll, och de ägnades åt  hundträning.

Förmiddagen gick åt till diverse ”nyttor”, så helt bortkastad har inte dagen varit hittills. Iza tog hand om husse (eller var det tvärt om?) så att jag och Karlsson kunde träna lite. Vi började med tennisbollsrace i skogen. Idag var det lite segt i utgångarna, dvs han ville inte lämna mig. ”Klibbar” hade man kallat det om det varit uppletande… Inte bra! Men när han väl kommit ut till bollhögen så var det full fart tillbaka. Ungefär 2,5 km blev det, men mer fart på utvägen hade varit önskvärt.

När vi kom hem körde vi lydnad. Här om dagen fick jag tips om hur jag skulle få ordning på läggandet ur stå, på fjärren. Tipset gick ut på att rygga honom framför mig och ur ryggandet kommendera ligg. Rygga/backa kan han ju, även om han gärna gör det halvsittande. Läggandena blev rätt bra, med bakåtgung, men det hela slutade med att den lilla pussgurkan gjorde kanonfina kryp baklänges, ut från mig. Kan man göra annat än le (eller skratta högt)? Han försöker i alla fall. Att matte har kommunikationsproblem är ju inte hans fel. 😛

Även vittringen gjorde ett rejält kliv framåt, hoppas jag. Han sprang ut, hyfsat sansat, började i ena änden av pinnraden, valde rätt pinne, släppte den, kollade av resten (utan att lyfta!) och gick tillbaka och apporterade in rätt pinne!! 😀 Det är ju inget önskvärt beteende på tävling, men det kändes verkligen som om han kopplade på de små hjärncellerna och tänkte efter, och DET är bra!

Han gjorde även en riktigt fin inkallning med stå och ligg. Det kanske krävs några kilometers skogsrace i full fart (alternativt ett spår) för att han ska ha fått ur sig det värsta springet i benen och sansa sig till lydnaden på tävlingsdagar? Ny strategi där kanske…?

Igår kväll var det späckat schema. Först var det avtackning av två jobbarkompisar som ska pensionera sig under sommaren. Middag på restaurang La Copita i stan. När grabbarna bröt upp för att gå vidare till en sportbar och titta på fotboll smet jag också iväg, till födelsedagskalas hos trimtanten V. Det var trevligt, även om jag kom sent och gick tidigt. Nåja, de flesta gick ungefär samtidigt, och jag var hemma strax efter 23. Bilen hade jag med mig hela kvällen också, så det fanns ingen risk att man skulle vara ”klen” idag.

Nu spöregnar det, och jag har börjat fundera på om jag inte ska se lite på bröllopet trots allt? Det är ju nutidshistoria och hör väl nästan till allmänbildningen? Har inte tittat på några ”inför”-program, och galan igår kväll missade jag ju också av förklarliga skäl, men någon eftermiddagstimme kanske jag kan offra?

Avslutningsvis måste jag få ge en eloge till iTunes support! Inte för att jag tror att de läser här, men ändå… Samtidigt som jag bytte telefon *host* så började mitt iTuneskonto strula, min betalningsmetod, dvs mitt  VISA-kort, godtogs ej. Jag mailade supporten utan större hopp om hjälp. Deras engagemang har dock varit beundransvärt! Jag fick mängder av tips på vad som kunde fela. Och när jag inte svarat på ett av deras mail på något dygn, för att jag inte hunnit testa de ytterligare tips jag fått, kom det ytterligare ett mail där de undrade hur det gick för mig?! De ville gärna veta om jag hittade någon lösning, och vad som felat. Naturligtvis för att förhoppningsvis kunna lotsa andra kunder snabbare rätt i fortsättningen, men ändå… Det är ju inte min gängse uppfattning om support-avdelningar; att de är sååå efterhängsna för att få veta att saker ordnat sig. Imponerande! (Det visade sig f ö att jag missat att registrera mitt nya kort hos Verified by VISA, och nu funkar allt som det ska igen.)

Här kommer en bild från när grabbarna slappade i soffan igår. Lennart på övervåningen och husse på undervåningen, även om husse här har blivit bortklippt. 😉 Här brukar ju Lennart ligga och spana, så platsen i sig är inte anmärkningsvärd, men nu hade han verkligen somnat. På riktigt!

Nähä, då går man väl på bröllop nu då. 🙂

En reaktion på ”Litet gryn gör så gott han kan!

  1. De hade solsken på sig dagen till ära i Stockholm♥ Måste båda gott för dem 😉
    Goa Lennart som kan krypa baklänges. Det är lite svårt med de där fällandena i fjärren. Jag kan inte lära in med att styra för mkt med handen, då blir Ruthunden tok glad 🙄 och en tokglad Rut hoppar 😆

    Duktiga killen som tänkte till på vittringen, hoppas vi kan säga detsamma om Ruthunden sen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s