En högst hypotetisk fråga till dig som har hund:
Om du fick fem minuter (per fyrfoting) då du kunde prata på alldeles vanlig svenska med din hund, föra ett logiskt resonemang och förklara saker och ting; hur skulle du disponera dessa fem minuter?
Själv skulle jag ägna de fem minuterna åt detta:
Iza
Jag skulle förklara att om hon bara kunde ge fullständigt f*n i att jaga vilt (och katter) skulle hon kunna vara lös på promenaderna och vi skulle få ett trevligare och roligare liv båda två, men i synnerhet hon.
Karlsson
För honom skulle jag förklara att kloklippning ytterst sällan leder till döden.
Sen skulle vi ha ett preventivt samtal om hur tråkigt livet blir om man börjar jaga vilt och katter.
Sedan har nog mina fem minuter gått. Att jag älskar dem förstår de nog ändå, så det behöver jag inte ta av den här tiden till.
Som sagt; vad skulle du prata om? Svara i kommentarerna!
(Det är helt OK om du ”stjäl” detta till dig egen blogg, men glöm inte att tala om var du hittade det, och skriv dina svar här först. 😉 )
vallterrier.com 
Jag skulle åka och hälsa på skäggmonstret och försökt förklara exakt vad han betydde för mig under min sjukdomstid.
Jag skulle tala om för Rejva att jag försöker förstå henne och försöker göra det som är bäst för henne. Skulle säga att hon kan få vara lös för evigt i resten av hennes liv bara hon lovar på hedersord att alltid, alltid, alltid komma direkt när jag ropar oavsett vad för roligt som lockar.
Vad fyndig du är!!! Detta var nytt o kul!…
…Jag skulle… Fråga Melker hur jag kan lindra hans smärta. Säga till Challe att alltid vara som han är men SNÄLLA, lär dig tävlingarna själv, eftersom inte jag håller ihop!!! Akki, finns det något damen önskar extra?(för hon är världens enklaste, goaste varelse). Diesel, snälla mucka inte med Melker!!! Och förklara för han vilken gudagåva han är som arbetskamrat…Förutom det skulle jag bara förklara min kärlek till dom…
Tyckte detta var så bra att jag stal det till min blogg…Hoppas du inte missstycker?!!!
Kanon grej Lotta !!
Det här var ju hur skoj som helst 🙂
Jag norpar också detta till min blogg om det är OK för dej ?
Till mina hundar så skulle jag säga följande:
Indra: Hur mycket hon ser ? det skulle jag väldigt gärna vilja veta.
Tyra: Hmm det där med lydnaden ?? Plus att låt bli grannen Perser !!
det kan bli dyrt !!
Flisan: Fortsätt som du är, diggar din stil !!
Så det som gäller alla tre.
jag tycker sååå mycket om er !!
Kul grej, jag hakar på:
Joyce: Här skulle jag höra efter hur hon mår..egentligen. Om hon har ont o.s.v. Hur hon upplever livet.
Lia: Självklart skulle jag höra hur hon tycker kroppen har förändrats sedan glukosaminet sattes in.
Bus: Förklara de positiva sakerna med att ge 17 i katter 😉
Figo: Få honom att försöka se fördelarna med att inte bära ALLT inomhus, och förklara att vi kan ha lite svårt att lägga ALLT där han inte ska komma åt dom 😉
Givetvis skulle jag säga hur mycket jag älskar var och en av dom och fråga om jag kan agera annorlunda för att deras tillvaro/liv ska bli bättre.
ÅÅ det var en lätt fråga!
Santo och jag skulle prata om de vildadjuren och att man INTE får springa efter dem eller ta upp spår där de har gått. Sedan skulle jag förklara att han kan glöma allt otrevligt som hänt innan han kom hem till oss, med matte är han alltid trygg!
Sneak och jag skulle nog få ägna hela de 5 minuterna (och säkerligen ett par timmar till) åt att diskutera betydelsen av att TA DET LITE LUNGT! Man kommer ju liksom fram i alla fall och det mesta blir dessutom bättre om man funderar lite innan man bara gör….
Jättekul grej. Den kommer jag nog att sno. 😉
Men självklart ska jag svara här först:
”Xsita, jag älskar dig så oerhört mycket och vill att vi ska ha ett underbart liv tillsammans. Och jag VET att du tycker det är tråkigt att gå i koppel, men anledningen till att du så sällan får vara lös är för att rådjur, harar, älgar, katter – ja, typ ALLA andra djur – ska få vara i fred. Skiter du i dem blir livet VÄLDIGT mycket trevligare för oss båda. Och du, grannarna och andra som råkar passera vårt hus FÅR verkligen göra det. Likaså FÅR folk knacka/ringa på vår dörr. Och du – hur är det med dina höfter? Gör det verkligen inte ont eller är du så duktig på att dölja det?”
”Bucks, jag älskar dig så oerhört mycket och vill att vi ska ha ett underbart liv tillsammans. Och jag VET att du verkligen är rädd om både mig och våra saker. Men, förstår du, det ÄR verkligen inte vår skog – andra hundar FÅR gå där. Skit i andra hundar så ska du se så mycket roligare våra promenader blir! Och du, du är så himla duktig i söket och på lydnadsplanen och jag VET att du kan ALLTING själv, men du förstår, nu är reglerna sådana att vi ska vara ett team och därför MÅSTE du faktiskt följa MIG, och göra saker på det sätt som de ska vara, om vi ska komma nån vart. Och vet du, priser på tävling innehåller nästan alltid nåt ätbart – bara till dig.”
Avslutningsvis skulle jag samla dem båda och berätta att meningen med livet inte är att gå först på våra promenader, utan att vi håller jämna steg med varandra, vare sig vi går på två eller fyra ben. 🙂
Tack för denna, Lotta!
Ha det!
Ha ha det här var kul!
Aska: Jag försöker inte vara jävlig mot dig men du är skadad och under rehabilitering så tyvärr du får inte valla/köra agility/flänga runt om du vill kunna fortsätta leva ett bra liv. En vacker dag kanske du får jaga fårskallar igen.
Ida: Om du vill överleva dina sista pensionsår så sluta tigga/stjäla/leta mat.
India: Du är och kommer för alltid vara min lilla superstjärna.
Till Kråka skulle jag förklara min stora kärlek! Jag skulle förklara hur ofarligt det är med höga ljud samt berätta för henne hur mycket jag uppskattar hennes förmåga att lära sig blixtsnabbt! Jag skulle ta tillfället i akt att höra vad hon tycker om mig som matte och vad jag kan göra för att bli bättre.
Till Bacillen skulle jag säga att han gärna får skälla lite mindre men att han är världens coolaste och smartaste lille hjärteknipande sängvärmare.
Jag skulle be Roy att inte skälla på alla jag ska prata med ute på promenader. Väldigt svårt att göra sig hörd! Berätta att Roy är min lilla Darling även om Drago tar plats.
Till Drago skulle jag be honom att inte hänga på Roy och att andra hundar inte ska äta upp honom. Även be om lite mera koncentrationsförmåga på matte när vi tränar. Berätta att Drago är min egna lilla fårskalle och livet skulle vara så trist utan lite kelpiebus!
Lukas: Jag skulle fråga hur han mår, om han har ont i ryggen och benen/fötterna? Sen skulle jag fråga hur han ser. Och fråga hur jag kan underlätta det för honom.
Ture:Att det inte är lönt att skälla på andra hundar och att man inte kan få hälsa på alla hundar och människor man går förbi. Sen skulle jag tala om att han ska ge f*n i fåglar och katter. Be honom att gnälla lite mindre i vissa situationer.
Sen skulle jag så klart säga att jag älskar dom! Hade jag haft mera tid hade jag även förklarar för Ture vad klicker går ut på.
Kom på en sak till; Ture: Sluta ät ditt eget bajs!!
Till Carrey skulle jag säga att det faktiskt inte är särskilt fint att betrakta alla tjejer som sexobjekt, alltid. Att man faktiskt kan vara bara vänner. Att de förmodligen skulle vara bussigare mot honom om han istället för hejdlöst flirtande inbjöd till lek. Jag skulle också fråga om han kommer ihåg vad han drömmer när han mitt i natten och i sömnen sätter igång att yla så man tror att brandlarmet går. Och be honom att snälla rara, sätt inte igång med samma yl varje gång husse kommer hem… Och så skulle jag fråga honom vad han egentligen tycker om sin lillebror.
Det är tveksamt om Monster kan sitta still och prata i hela fem minuter, så där får vi ta det lite snabbt: Hörrudu, om du och jag nånsin ska kunna bli de stjärnor jag tänkt, så krävs det att vi börjar träna bland andra hundar också snart. På klubben och så. Och om du lovar att uppföra dig hyggligt och samarbeta med mig (för jag vet att du kan) och inte bara hålla koll på alla andra och skälla så fort någon springer och så, så lovar jag att vi ska träna oftare, för egentligen är det ju kul, eller hur? Och jag lovar att ha smaskiga belöningar också. Deal? Och förresten, en annan grej, såna där vanor du skaffat dig som att kliva upp på köksbordet, och att gå omkring med framtassarna på köksbänken för att kolla när jag lagar mat, gör inte sånt när vi har folk hemma, är du bussig. Då får vi bara höra att du är bortsämd och ouppfostrad, och det är du ju inte.
Jag tog din roliga idé till min blogg, och uppmanade dessutom de som eventuellt tar den vidare därifrån att skriva sina svar här också!
Intressant som tusan ju! Här är vad jag sagt till mina fyrbeningar:
Med Silly hade jag pratat om varför hon valde mig, om hon känner för mig som jag känner för henne? Jag hade förklarat att jag ALLTID kommer tillbaka när jag lämnar henne med någon annan. Att mitt hjärta tillhör henne och det behöver hon aldrig oroa sig för. Jag hade frågat om hon har några krämpor som jag kan hjälpa till med, för att göra hennes liv så bra och långt som möjligt. Jag hade sagt en och annan sak om förbjudet att jaga vilt, men det vet hon ju liksom redan… Jag hade frågat henne om hur hon vill ha resten av sitt liv, hur hon vill spendera sin pension och vad jag kan göra för henne. Mest av allt hade jag bara förklarat hur oändligt mycket jag älskar henne trots att hon med all sannolikhet redan vet.
Med Dizzy hade jag tagit ett allvarligt snack om det här med att gapa på mötande hundar. Jag hade försäkrat henne om att jag ALLTID gör allt i min makt för att skydda henne och det är mitt jobb, inte hennes. Jag hade pratat om att det kan vara bra att kika på vad den andra hunden säger innan man blir arg, för de flesta hundar är ju jättetrevliga och det tycker ju hon med när hon väl mött dem. Jag hade förklarat att platsliggning är ett nödvändigt ont om man ska tävla och tävla gillar vi ju båda två och då är det kanske bra om hon kan tänka sig att ligga still och tysta några minuter ibland. Att man inte får jaga vilt vet hon också, men några ord om det hade jag nog klämt in också. Slutligen hade jag försäkrat henne om att jag älskar henne dyrt och heligt och att inget dumt hon gör kan förstöra det. Jag hade frågat om hon mådde bra och om jag kunde göra något för att göra hennes liv bättre och sen hade vi nog pratat om hur häftigt det är att få bebisar! Både Dizzy och Silly hade jag pratat om hur mycket godis de fått om de lärt sig hålla klaffen när det kommer folk. Man behöver inte vare sig sura högljutt eller ropa ut sin glädje, folk fattar ändå!
Svansa hade fått ett snack om att man inte alls kommer fram fortare bara för att man drar i kopplet och att det finns klara fördelar med att lyssna på matte och inte bara gå sin egen väg jämt. Jag hade frågat henne vad hon ville göra i sitt liv och vad hon gillar för att försöka klura ut vilken gren hon själv skulle vilja göra karriär inom. Jag hade frågat om hennes ben som hon kraschade i höstas och frågat om allt var bra med det nu och om inte, vad som är felet. Jag hade förklarat för henne att hon ska anstränga sig för att jobba fint med sin husse så han kan vara stolt över henne, för det lönar sig! Hussar är som snällast och gosigast när de är stolta! Jag skulle också säga att jag tycker hemskt mycket om henne fast hon är lite jävlig ibland och att jag älskar henne massor.
Stella hade jag frågat vad hon tycker om flytten. Om hon saknar sin matte fruktansvärt och vad jag kan göra för att göra det bättre. Jag hade förklarat för henne varför det blev så här och att hennes matte älskar henne massor. Jag hade frågat henne hur hennes önskematte eller önskehusse ser ut och vad hon vill pyssla med i livet. Jag hade förklarat att man inte behöver boffa på gamla tanter i mörkret och att de flesta pojkspolingar på sparkcyklar är schyssta grabbar som inte behöver skrämmas bort. Jag hade förklarat för henne hur underbar hon är och hur älskad hon är och att jag lovar att se till att hon får det super, vart hon än kommer att bo resten av sitt liv.
Kattflickorna hade givetvis också fått sig varsitt snack. Norpa hade jag pratat om det farliga med övervikt med. Att man inte behöver äta bara för att det finns mat i skålen. Att jag förstår att hon vill vässa sina klor men att hon väl kan hålla sig till tillåtna ytor? Matte blir så mycket gladare och snällare då och om hon är en snäll kisse bjuder jag på extra gott snask! Nita hade jag frågat om varför hon gapar så? Jag hade bett henne låta oss andra ha sovmorgon ibland och att hon väl kan leka lite tyst eller så istället för att argt ropa på mig att det är morgon. Jag hade bett henne sluta vässa klorna på otillåtna ytor och sluta köra svansen i mitt ansikte jämt. Om hon skulle vara en snäll kisse hade jag lovat att klappa henne hårt oftare.
Jag har ju funderat på ämnet förut, och vad jag skulle säga till den stora hunden vet du redan.
Men till den lilla hunden skulle jag säga att det är väldigt få i världen som är ute efter att göra honom illa, så han behöver inte vara rädd för det. Jag skulle även förklara att innebörden av orden ”Nu är du för långt fram!” inte betyder att han ska komma in och sätta sig fot för att sedan kuta lika långt fram igen. Jag skulle be honom hålla sig lite längre ifrån hästarnas bakhovar, och strängt påtala att papperskorgar ska man låta vara ifred, och samma sak gäller för ALL annan slags skit/skräp. Sen skulle jag be honom sluta med sina gälla, korta plötsliga skall nattetid, eftersom de skrämmer skiten ur mig.
Nejdå, jag pratar bara väldigt fort! 😉
Bättre sent men aldrig… (Vet inte riktigt vart tiden har tagit vägen de senaste 2 veckorna eller så).
Med Hampus skulle jag ha ett allvarligt samtal om att:
– du inte uppnår något genom att hoppa på folk, i synnerhet inte när du blir utsläppt ur bilen
– du inte blir utsläppt snabbare ur hundgården för att du står och stormskäller när matte/husse kommer hem (enligt grannarna är det dock tyst på dagarna, det är när någon av våra bilar rullar in på vägen som helvetet drar igång)
– idén med agility är att man ska springa fort hela vägen från start till mål, inte bara de sista 7-10 hindren
– idén med de där 4 konerna som står på lydnadsplanen är att du, på mattes kommando, ska springa in och ställa dig i mitten av den ”ruta” som de utgör hörnen av
– det inte finns någon som helst anledning att skälla på allt och alla som passerar förbi på cykelvägen
– men du är en söt och go’ hund ändå!!
Och där tog de 5 minutrarna slut, typ.
Otto skulle få höra att
– om du lär dig att bara jaga när husse har jaktkläder på och bössa med, så skulle du kunna få springa lös i skogen och leka med ”brorsan” även under icke-jaktsäsong…
– det lönar sig inte att skälla för att bli snabbare utsläppt ur hundgården (även om Hampus försökt inbilla dig detta)
– kuddarna i soffan är inte apporteringsobjekt
– cykelvägen utanför tomten ingår inte i reviret och behöver inte bevakas
– vi uppskattar inte försöken till fångstfällor i trädgården
– den nya idén om att ”morra” i vissa lägen uppskattas INTE av tvåbeningarna i familjen, lägg av med det (försenade tonårsfasoner?)
– men i övrigt är du en söt och go’ hund som vi tycker mycket om
Där var DE 5 minutrarna slut…
(Husse skulle antagligen kunna lägga till en del om ”do’s and don’t’s” vad gäller jakten…)