Vi hade i alla fall tur med vädret. Eller nå’t…?

Då har vi, om än tillfälligt, angjort hemmet. Som framgick av det förra inlägget så fick första veckan på semestern en något oväntad vändning. Jag ska inte gå in på detaljerna men jag kan ju säga som så att jag numera känner en helt oväntad gemenskap med ”damerna” i TV 4:s städsåpa…

När vi kom fram var jag inställd på att hjälpa till med fönstertvätt, köra grovsopor till sopstationen och annat liknande men det hela antog snart heeelt andra dimensioner. Veckan har präglats av arbete, sorg, ilska, lättnad, tacksamhet och massor av andra känslor. Det är inte lätt att upptäcka att ens förälder, som bor långt bort, helt plötsligt inte fixar någonting. Och inte själv har insett det och berättat… Jag anklagar mig själv för att jag borde förstått tidigare, borde handlat tidigare, borde ditt och borde datt… Men eftersom självanklagelser sällan leder någonstans har jag försökt fokusera framåt istället, med mer eller mindre framgång.

Den här veckan har jag också upptäckt hur många underbara människor det finns. Mitt i värsta semestertider?!  På måndag morgon förra veckan, strax efter kl 08.00 fick jag tag på biståndshandläggaren Margareta och förklarade läget och att jag ville komma dit och prata med henne. -När vill du komma? frågade hon. -Typ – NU! svarade jag. –Kan du vänta till kl 10? Och sen har det bara rullat på, efter att jag tagit ett antal ytterligare kontakter med andra myndigheter och instanser. Jag hittade t ex en helt underbar sköterska på vårdcentralen som engagerade sig till max och fixade besök av distriktssköterska och detta kommer förhoppningsvis leda till en hel del ytterligare hjälp. Jag tog kontakt med rehab-verksamheten som utlovade ett besök den här veckan och redan i måndags förmiddag var de på plats och levererade två rullatorer och diverse andra hjälpmedel. Under den här veckan kommer det även installeras trygghetslarm, och hemtjänsten har börjat göra besök med jämna mellanrum samt leverera mat.  Nu verkar väl inte allt fungera helt friktionsfritt ännu, men som sagt, jag är djupt fascinerad och tacksam över all hjälp jag fått – och hur snabbt det har gått?!

Jag har även försökt bringa reda i ett ekonomiskt kaos och min mobilräkning (som sällan överstiger 200:-/mån) kommer förmodligen närma sig ett fyrsiffrigt belopp nästa gång… Mycket tid i telefon(köer) har det blivit.

Den till torsdagen planerade avresan fick självklart skjutas fram men till sist satte jag en deadline till söndag för att inte själv bli tokig. Husse och hundarna har inte heller haft det särskilt roligt. De har fått klara sig bäst de kunnat och den planerade lydnads- och spårträningen uteblev naturligtvis. En kväll körde jag ett litet lydnadspass med K på gräsmattan vid badplatsen och då var han så lycklig att han svävade fem centimeter över marken.

Räddningen har dock varit att få åka till campingen och husvagnen och få en chans att tänka på något annat, åtminstone på kvällarna. Mycket lyckat var också att en av husses jobbarkompisar med fru dök upp helt oväntat. Inga jag kände sedan tidigare men supertrevliga människor som vi umgicks med två kvällar vilket ytterligare hjälpte till att skingra tankarna och skapa lite semesterkänsla.

Vår campingplats i år slog, mot alla odds, våra tidigare kanonplatser. På en relativt avskiljd liten kulle med egen stenlagd terrass i två etage (!!), alldeles ovanför sandstranden mot Siljan! Enda minuset var att vi inte fick sjöutsikt från förtältet om vi skulle ställa husvagnen regelmässigt, men det kunde jag faktiskt leva med.

På söndagen åkte vi vidare för några dagars samvaro med pappa och hans fru. Det blev naturligtvis betydligt kortare än beräknat, men ändå något. Vi hamnade i Norrköping vilket väl inte riktigt var meningen men blev en nödlösning. Lite nostalgiskt blev det väl, eftersom jag är född i den staden och bodde där tills jag fyllde fem år. Mina minnen är, av naturliga skäl, ganska begränsade men pappa fick agera guide och berätta. En utflykt till Arkösund och Söderköping hann vi också med igår.

Och som sagt (i rubriken); vi hade i alla fall tur med vädret. Varken goretex-kängor eller regnkläder har lämnat garderoben på hela tiden. Visst har det kommit några skurar, men väl planerade – mellan mina utevistelser. När vi idag passerade gränsen mot Västra Götalands län var det dock slut på det roliga. Då blev det igenmulet och började regna…

Särskilt mycket fotat har det inte blivit av förklarliga skäl, men några hundbilder har det blivit som vanligt.

Min allra vackraste schäfer i solnedgången!

Schäferöron ÄR underbara!

Solnedgång över Siljan, taget från husvagnen (ungefär).

Grillning på vår egen stenlagda terass i två etage.

Värmeälskande terrier tycker att roterande värmefläkt från Clas Ohlsson är en utmärkt uppfinning!

Avancerad terrier-tortyr på Norrköpings campingplats.

Glass i Arkösund. Inget gruff där inte, varannan sked till Iza och varannan till Karlsson. Och inte ens när Gino skulle vara med och dela var det någon som sa nå’t… 🙂

Och slutligen en bild på Gino som växt till sig betydligt sedan sist, dvs i slutet av maj, och nästan (vid åtta månaders ålder) är ikapp Karlsson. Vad månde bliva? En schäfer med hängöron kanske?

Nu blir det ett par hektiska dagar med tvätt och förberedelser inför lägret, och fortsatt fjärrstyrning av arrangemangen runt mamma. På fredag ställer vi upp vagnen (och förtältet) och på lördag börjar lägret. Just nu känner jag mig inte ett dugg motiverad, men det brukar ändra sig när man väl är på plats.

Semestern som gud glömde!

Mina bästa kamrater numera heter Ajax och Margareta. Ajax bor i en flaska och Margareta ”bor” på hemtjänsten som biståndshandläggare.

Till min fasa upptäckte jag, vid framkomsten till mamma, att hon fullständigt tappat greppet sedan förra sommaren. Vilket hon lyckats dölja på ett imponerande sätt via telefon. Nu har jag och min kamrat Ajax fullgjort tre arbetspass på ca åtta timmar, och har väl lika många kvar ungefär. Och det går inte smärtfritt, varken fysiskt eller psykiskt…

I morgon är det akutmöte med Margareta, under mammas vilda protester, och sedan fortsätter städprojektet… Och diverse andra projekt som syftar till hennes väl och ve, även om hon har svårt att tro det nu.

Nä, att det skulle vara så här illa kunde jag inte i min vildaste fantasi ha föreställt mig… Och när vi kommer iväg härifrån och hur resten av semestern blir det är det ingen som vet just nu… 😦

Vad är det med Piff & Puff?

Jag undrar lite exakt VAD det är som gör att hundarna, och framför allt Iza, är så oerhört fascinerad av ekorrar? Hon blir mer exalterad och okontaktbar av en ekorre än av ett rådjur? Nu på promenaden studsade det iväg en Piff, eller möjligen Puff, och naturligtvis försvann den upp i ett träd. Båda hundarna stod på bakbenen och var gravt hysteriska. Karlssons hysteri grundade sig förmodligen mest i att storasyster var hysterisk, jag tvivlar på att han förstod varför? Ibland är jag nästan sugen på att släppa Iza  för att se exakt hur långt upp i trädet hon kommer…? 😉

Inte så ”bara”…

Som jag tidigare konstaterat (även här i bloggen) så är det inte så ”bara” med husvagnssemester. De som inte har husvagn har en förmåga att kläcka ur sig kommentarer som ”Åh så skönt, bara att haka på och åka iväg”.

Fel, fel, fel!

När man väl är på plats (och förtältet är uppe) är det skönt, men dygnet innan man åker är … hektiskt. Husvagnssemester i Sverige med hundar i bagaget innebär att man måste vara garderad för både två veckors regn/kyla OCH två veckors solsken/värme. Och eftersom man inte bara ska träna hund måste man även ha en del ”vanliga” kläder (och skor) i bagaget. Mycket packning blir det… Men nu är det snart färdigpackat, tror jag. När husse slutar jobba idag är fortfarande oklart, men någon gång under eftermiddagen/kvällen bär det iväg.

I morgon, när vi landar på slutdestinationen, inträder nästa intressanta fas – uppsättning av förtält. Som någon, jag tror det var Agnetha, kommenterade förra året; ”båda vet exakt hur det ska göras, men ingen vet samma sak” eller något i den stilen. Det kan inte sägas bättre… Dessutom är det första gången i år, och mycket kan ha glömts sedan förra året.

Men sen … sen inträder den ”sköna” fasen. När livet i princip cirkulerar runt hundpromenader, kanske lite hundträning, vad man ska äta, vem som ska diska och om förtältsväggarna ska vara uppe eller nere. 🙂

*************

Igår kväll tog jag och Iza en sen kvällspromenad i den skuggiga, hyfsat svala skogen. Gillar egentligen inte att gå i skogen så sent med tanke på allt vilt som är i rörelse, men med värmen som var igår var det inte mycket att be för. Promenaden var skön och det värsta i viltväg vi råkade ut för var ett rådjur.

En liten stund efter att vi kommit hem fick vi dock oväntat besök. Över vår tomt, ca 3,75 meter från altanen, kommer en stor, svart älgtjur promenerande. När husse hängt över räcket och pratat med honom en stund tyckte han det var lika bra att promenera tillbaks till skogen som han kom ifrån. Den skogsplätten som jag och Iza just passerat genom… Tyvärr var kameran redan inpackad i husvagnen så någon bild blev det inte.

*************

Nej, nu fortsätter semesterförberedelserna. Om jag kommer åt en dator under semestern är osäkert, men OM jag gör det kan jag säkert inte låta bli att skriva några rader här.

Hur tolkar man det?

Om man, när man ilsket hamrar ner ett mail till en kvinnlig människa (jobbrelaterat) som man är höggradigt irriterad på, upptäcker att man skrivit ”f*tta” istället för ”fritt” – hur ska man tolka det?

Jag skriver fort och effektivt, och vissa ord kommer med en viss automatik – men just det ordet? Tror ALDRIG att jag skrivit det förr.

Ett fall för Freud kanske…?

(Jag upptäckte felskrivningen INNAN jag tryckte på ”skicka”.)

Utmanad

Det har ju varit lugnt på utmaningsfronten ett bra tag, så när jag blev utmanad av Bacillen (och det var en hyfsat ”kort” utmaning) så kan jag väl anta den då. 😉

Regler: Svara på alla frågor. Välj ut 6 personer som du vill ska svara, utmana dem i deras bloggar och be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på din.

5 saker som finns på min att-göra-lista idag:

1. Jobba

2. Åka på födelsedagskalas hos T den äldre

3. Stryka

4. Bädda rent i sängarna (lakanen hänger på tork ute)

5. Börja packa husvagnen?

Vad gjorde jag för tio år sedan?

Då hade jag precis börjat min första riktiga anställning i den bransch jag fortfarande jobbar (dock inte på samma företag) och semester stod inte riktigt på schemat. Tror jag hade en vecka, eller möjligen två. För  övrigt bodde jag i samma hus och hade även då en schäfer.

Ställen jag bott på:

Norrköping, Rättvik, Mora, Stockholm, Borås

Fem saker jag skulle göra om jag var biljonär:

(inte nödvändigtvis i exakt denna ordning)

1. Sluta jobba.

2. Köpa mig en gård med gott om egen skog.

3. Anställa en hustomte (= snickare, trädgårdsmästare, målare, rörmokare, murare, hundvakt).

4. Resa.

5. Ge bort pengar till personer i min närhet som behöver det.

Personer jag vill veta mer om: De som känner för det får svara!