Semestern som gud glömde!

Mina bästa kamrater numera heter Ajax och Margareta. Ajax bor i en flaska och Margareta ”bor” på hemtjänsten som biståndshandläggare.

Till min fasa upptäckte jag, vid framkomsten till mamma, att hon fullständigt tappat greppet sedan förra sommaren. Vilket hon lyckats dölja på ett imponerande sätt via telefon. Nu har jag och min kamrat Ajax fullgjort tre arbetspass på ca åtta timmar, och har väl lika många kvar ungefär. Och det går inte smärtfritt, varken fysiskt eller psykiskt…

I morgon är det akutmöte med Margareta, under mammas vilda protester, och sedan fortsätter städprojektet… Och diverse andra projekt som syftar till hennes väl och ve, även om hon har svårt att tro det nu.

Nä, att det skulle vara så här illa kunde jag inte i min vildaste fantasi ha föreställt mig… Och när vi kommer iväg härifrån och hur resten av semestern blir det är det ingen som vet just nu… 😦