En pelargontants bekännelser…

Som jag tidigare nämnt hade blomstervakten under första semestervändan skött sig på ett förträffligt sätt och de flesta av mina pelargoner var betydligt finare när jag kom hem än när jag åkte. Även husse har tydligen skött sina åtaganden under lägerveckan men man kan väl uttrycka det som så att … det var tur att jag kom hem i lördags…

Nåväl, här kommer lite bilder på mina underverk. De enda som inte ville vara med på bild är en vit stjärnpelargon och en änglapelargon som för tillfället (eller kroniskt?) ser ganska risiga ut.

Pac. Ice

Äggskalspelargon

Änglapelargon

Rosa stjärnpelargon (?)

Gammal hederlig mårbacka

Och traditionell ”bondpelargon” av egen uppfödning. Detta är en av sticklingarna jag tog förra hösten! Jag är faktiskt grymt imponerad över hur kraftiga och fina de blivit. Och även toppskotten jag tog från sticklingarna i våras blommar hysteriskt.

Nu återstår bara att se hur många sticklingar jag kan ta av de nya sorterna? Och om jag kan få dem att överleva vintern. Altanen är stooor och skulle må bra av mer blommor. Men ska man köpa nya varje vår för att fylla altanen så går det nog ca en månadslön. Frågan är bara var jag gör av alla sticklingar under vintern? Huset är inte stort och lider av akut brist på söderfönster…

Kvällens spektakulära målformation.

Vi har hört och sett åskan på långt avstånd, men luften har ändå svalnat lite och just nu är det ”bara” 25,9° i sovrummet. Om ett par timmar kanske det har gått ner till 23° med lite tur?

Nu ska jag stuva in ytterligare lite saker i husvagnen. Det bär iväg tidigt i morgon för att försöka undvika den värsta hettan.

Bredkäftad terrier!

Då har äntligen de hett efterlängtade bilderna på bruksterriern med IPO-apporten landat i min mailbox. 🙂

Foto: Christine Ehrlander

Första gången var han lite tveksam men när han väl insåg att jag menade allvar, att jag verkligen ville ha den, så gjorde han ett tappert försök. Det tog dock en stund innan bakbenen landade. 🙂

Efter lite övning blev det riktigt prydligt. 🙂

Och bättre och bättre blev det…

…och avlämningarna skedde på IPO-manér, dvs framifrån, men dock stående. Att han skulle trycka ner rumpan i backen med den klumpen i munnen var nog lite för mycket begärt. 🙂

För de som då inte är så insatta i det här med bruksmoment och material så är alltså detta den apport som används i det internationella brukset där endast ”normala” brukshundar deltar, dvs schäfer, malle, rottis, riesen osv. Men det brydde sig inte Karlsson om; har man ett rykte att upprätthålla får man kämpa på. 🙂

För övrigt; hur kul är det på en skala (från 1-10) att gå och lägga sig när det är 27° i sovrummet? Min uppskattning är … typ … 0,5. Det var fallet igår kväll och jag har inte sovit särskilt bra. Hittills har dagen ägnats åt en hel del mamma-administration via telefon, och resten av dagen går väl åt till att förbereda avfärden i morgon.

Ljusmys

Igår kväll, efter att solen gått ned, passade vi på att njuta ordentligt av vår altan. Vid 23-tiden var det fortfarande 20° varmt där. Jag passade också på att inviga ljuslyktorna jag köpt.

Denna ljuslykta hann jag faktiskt shoppa i Rättvik. Såg den (och liknande) på en restaurang och frågade var de var köpta. När jag kom in i butiken fanns det en (1) kvar, och den stod en annan kund och höll i. Gissa vad jag gjorde när hon släppte taget?

Denna (och tre till likadana) inköptes till midsommarfesten men med de stormvindar som då var brydde jag mig aldrig om att hänga upp dem. Men igår kväll prydde de sina platser. 🙂

Vilodag!

Idag har åtminstone hundarna fått vilodag vilket endast inneburit en kortare promenad med husse. För min del har det däremot funnits en hel del att pyssla med, och en hel del finns kvar till morgondagen (eller kvällen). Husvagnen har städats ur, tvättmaskinen går stadigt och tack och lov för det fina torkvädret. När man hänger ut en maskin kan man plocka in föregående, färdigtorkade. Som grädde på moset har jag även varit tvungen att ägna mig åt en del shopping eftersom husse behagar fylla år kommande vecka! Fördelen var att när man väl kom in i köpcentrat så var det svalt och skönt. Och ICA Maxi ska vi inte prata om. DEN temperaturen vore lagom att sova i, istället för vårt stekheta sovrum…

Sen undrar jag; är det jag som är pryd och gammalmodig eller vad? I köpcentrat promenerade det omkring en tjej i sportshorts och silvrig bikini-BH. Och en höggravid mage i typ 10:e månaden! Tror jag hade reagerat ungefär likadant om magen varit ogravid men det gjorde det hela lite mer påtagligt (milt uttryckt). Hur höggravid man än är så borde man väl kunna klä på sig någon form av överdel om man ska gå och shoppa? Gravida (och ogravida) magar på stranden är helt OK, men i ett köpcentrum?! Men det kanske bara är jag som är petig?

Bruksterriern hemma igen!

Ja då är inte bara bruksterriern utan även hans storasyster och matte hemma igen efter en tuff men bra lägervecka.

Vädermässigt var inledningen … spännande. Under välkomstmiddagen kom ett rejält åskväder och blixten klöv en björk inte alls långt ifrån klubben. Under söndagen, när vi spårade hela dagen, regnade det större delen av tiden. Sedan har det bara blivit bättre och bättre. Kanske inte ur hundsynpunkt men ur en generell synpunkt. De kläder som blivit blöta har INTE blivit det av regn utan av andra orsaker. I slutet av veckan har det varit riktigt hett, men hundarna har ändå kämpat på bra.

Karlsson har spårat på längden och tvären. Efter första spåret sa instruktören (på norska); jag blir alldeles varm i hjärtat – han spårar som på räls! Gissa en till som blev varm i hjärtat?

Vi har tränat upptag (inte ett enda bakspår!) och parallellspår med korsningar, även där K skulle korsa det spåret jag lagt. Vi har kört spår med ”bärplockare” där K skulle passera mellan tre personer. Just det gick ”sådär” men han kom igen och slutförde spåret fint. På det stora hela är jag jättenöjd med hans prestationer och att klara alla dessa konstigheter efter att i ett års tid bara gått ganska okomplicerade matte-spår på hemmaplan… Ja, vad säger man? Om möjligt älskar jag den lilla råttan ännu mer!

Varannan dag har vi kört lydnad och det har också fungerat tillfredsställande. Har lagt mest fokus på att bli kommenderad tävlingsmässigt så att han ska lära sig att det kan komma belöningar även i den situationen. Han har även legat plats jämte en höglöpande schäfertik utan att bry sig det minsta?! Vem kan missa ett sådant träningstillfälle?

Som avslutning på veckan fick han lära sig apportera IPO-apporten! För de som inte vet är det en gigantisk apportbock, ca 4 ggr så stor som en normal, och med en vikt på ca 2 kilo. Han var lite frågande först men – vill matte ha apportbocken ska hon få apportbocken! OK, avlämnandet var ”sådär”, men han gjorde mycket goda försök i alla fall. Det finns även bildbevis men tyvärr inte i min kamera så de kommer senare.

Jag har även hunnit köra Iza förhållandevis mycket. Hon har fått tre spår, tre uppletanden och lite lydnad och det är betydligt mer än vad som hanns med förra året. Dessutom har hon fått hänga med som bar-hund några kvällar och på så sätt fått ”vara med”.

Det har varit en riktigt trevlig lägervecka med en kanonbra grupp där man lärt känna många trevliga människor, och som grädde på moset slutade det hela med att jag fick en inbjudan om att husera i ett förtält på SM. Ett förtält tillhörande två av deltagarna i gruppen. Och en sådan inbjudan är man inte sen att tacka ja till. Så nu ska jag helt plötsligt åka till SM i Västerås om en månad och det ska bli sååå kul!

Som vanligt var det dock skönt att komma hem. Men även den här gången blir det bara några nätter. Enligt husses önskemål drar vi på tisdag igen. Då bär det iväg mot Båstad. Själv hade jag nog gärna varit hemma den sista semesterveckan men efter den första fiasko-veckan på semestern lovade jag att lägga mig platt, vifta undergivet med svansen och låta honom bestämma den sista veckan, så; Båstad får det bli!

Här kommer några bilder från veckan som gått. Det finns betydligt mer på Karlsson i de andras kameror så det kommer senare.

Lite lydnad blev det som sagt också under veckan.

– Och vad är du för konstig typ som ligger där platt på mage med en stor ”maskin” framför ansiktet?

Trött bruksterrier vilar upp sig inför nästa arbetsuppgift.

Några kvällar på lägret är det gemensamma aktiviteter. Något som är stadigt återkommande är ”uppletandet”. Snarare handlar det om apporteringsövningar av diverse suspekta föremål, allt från korv och rått ägg till vattenfylld hink och kälke. Den här mallen (som inte var i vår grupp) är alltid spektakulär i det här momentet! 🙂 Den något risiga bildkvaliten beror på att solen gått ner och att det började mörkna ganska rejält, men håll till godo ändå!

Nu drar vi!

Husvagnen och det mesta av packningen är redan på plats. Resten av packningen är packad (typ fyra par kängor i varierande grad av vattentäthet, och lika många regnjackor)) och ska strax in i bilen. Fötterna är vederbörligen ompysslade för att palla en vecka i kängor. Blommorna är vattnade och överlämnade i husses ömma (?) vård (eftersom grannen rest bort). Mamma är överlämnad i hemstjänstens ömma vård, kompletterat med telefonsamtal från husse och svärmor, för nu ska jag försöka KOPPLA AV.

Hundarna tittar misstänksamt på mig för varje steg jag tar, och de har alldeles rätt.

Nu drar vi! På läger! Och är åter om en vecka.

Tjingeling!

Inte helt bortglömt!

Idag har K fått ett litet spår på ca 300 meter. Det vore ju ganska pinsamt om han helt hade glömt bort hur det funkar till lägret. Men helt tomt i spårminnet var det uppenbarligen inte. Han löste det faktiskt riktigt bra. Jag gjorde ett upptag som gick i 90° över en stig så att riktningen fram till själva spåret var ganska klar. Det som imponerade var att han, direkt när spårselen kom på, stack ner näsan i backen och började leta efter spåret och när vi kom fram till det gjorde han faktiskt en analys!!! Någon meter på bakspåret och sedan vände han och gick iväg jättesnyggt. Två pinnar, pip och slut hade jag lagt ut, och förutom att han gick över slutet i första försöket så var han jätteduktig. Nu återstår att se vad som händer när någon annan än jag gått spåret. DET var ju ett tag sedan…

Det var inte heller att missta sig på hur mysigt han tyckte det var att rasa omkring i skogen, alldeles lös och ledig, på vägen tillbaka. Under semestern har han fått hålla sig till koppelpromenader.

För övrigt så går tvättmaskinen varm och jag tackar ödmjukast för att någon uppfann luftavfuktaren och torktumlaren, annars vet jag inte hur jag skulle fått tvätten torr med tanke på det något … instabila vädret.

Det var även roligt att se vad som hänt med mina blommor på två veckor! En del av årets inköpta pelargoner såg riktigt risiga ut, helt blomlösa, när vi åkte och nu är (nästan) samtliga på gång igen. Jag frågade grannen om hon kunde tänka sig att sköta skötseln även när vi är hemma, eftersom hon lyckats så bra. 🙂 Men sanningen är väl den att det förmodligen hänt även om jag vattnat dom själv och varit hemma. Men efter två veckor blir det så påtagligt.

Vi hade i alla fall tur med vädret. Eller nå’t…?

Då har vi, om än tillfälligt, angjort hemmet. Som framgick av det förra inlägget så fick första veckan på semestern en något oväntad vändning. Jag ska inte gå in på detaljerna men jag kan ju säga som så att jag numera känner en helt oväntad gemenskap med ”damerna” i TV 4:s städsåpa…

När vi kom fram var jag inställd på att hjälpa till med fönstertvätt, köra grovsopor till sopstationen och annat liknande men det hela antog snart heeelt andra dimensioner. Veckan har präglats av arbete, sorg, ilska, lättnad, tacksamhet och massor av andra känslor. Det är inte lätt att upptäcka att ens förälder, som bor långt bort, helt plötsligt inte fixar någonting. Och inte själv har insett det och berättat… Jag anklagar mig själv för att jag borde förstått tidigare, borde handlat tidigare, borde ditt och borde datt… Men eftersom självanklagelser sällan leder någonstans har jag försökt fokusera framåt istället, med mer eller mindre framgång.

Den här veckan har jag också upptäckt hur många underbara människor det finns. Mitt i värsta semestertider?!  På måndag morgon förra veckan, strax efter kl 08.00 fick jag tag på biståndshandläggaren Margareta och förklarade läget och att jag ville komma dit och prata med henne. -När vill du komma? frågade hon. -Typ – NU! svarade jag. –Kan du vänta till kl 10? Och sen har det bara rullat på, efter att jag tagit ett antal ytterligare kontakter med andra myndigheter och instanser. Jag hittade t ex en helt underbar sköterska på vårdcentralen som engagerade sig till max och fixade besök av distriktssköterska och detta kommer förhoppningsvis leda till en hel del ytterligare hjälp. Jag tog kontakt med rehab-verksamheten som utlovade ett besök den här veckan och redan i måndags förmiddag var de på plats och levererade två rullatorer och diverse andra hjälpmedel. Under den här veckan kommer det även installeras trygghetslarm, och hemtjänsten har börjat göra besök med jämna mellanrum samt leverera mat.  Nu verkar väl inte allt fungera helt friktionsfritt ännu, men som sagt, jag är djupt fascinerad och tacksam över all hjälp jag fått – och hur snabbt det har gått?!

Jag har även försökt bringa reda i ett ekonomiskt kaos och min mobilräkning (som sällan överstiger 200:-/mån) kommer förmodligen närma sig ett fyrsiffrigt belopp nästa gång… Mycket tid i telefon(köer) har det blivit.

Den till torsdagen planerade avresan fick självklart skjutas fram men till sist satte jag en deadline till söndag för att inte själv bli tokig. Husse och hundarna har inte heller haft det särskilt roligt. De har fått klara sig bäst de kunnat och den planerade lydnads- och spårträningen uteblev naturligtvis. En kväll körde jag ett litet lydnadspass med K på gräsmattan vid badplatsen och då var han så lycklig att han svävade fem centimeter över marken.

Räddningen har dock varit att få åka till campingen och husvagnen och få en chans att tänka på något annat, åtminstone på kvällarna. Mycket lyckat var också att en av husses jobbarkompisar med fru dök upp helt oväntat. Inga jag kände sedan tidigare men supertrevliga människor som vi umgicks med två kvällar vilket ytterligare hjälpte till att skingra tankarna och skapa lite semesterkänsla.

Vår campingplats i år slog, mot alla odds, våra tidigare kanonplatser. På en relativt avskiljd liten kulle med egen stenlagd terrass i två etage (!!), alldeles ovanför sandstranden mot Siljan! Enda minuset var att vi inte fick sjöutsikt från förtältet om vi skulle ställa husvagnen regelmässigt, men det kunde jag faktiskt leva med.

På söndagen åkte vi vidare för några dagars samvaro med pappa och hans fru. Det blev naturligtvis betydligt kortare än beräknat, men ändå något. Vi hamnade i Norrköping vilket väl inte riktigt var meningen men blev en nödlösning. Lite nostalgiskt blev det väl, eftersom jag är född i den staden och bodde där tills jag fyllde fem år. Mina minnen är, av naturliga skäl, ganska begränsade men pappa fick agera guide och berätta. En utflykt till Arkösund och Söderköping hann vi också med igår.

Och som sagt (i rubriken); vi hade i alla fall tur med vädret. Varken goretex-kängor eller regnkläder har lämnat garderoben på hela tiden. Visst har det kommit några skurar, men väl planerade – mellan mina utevistelser. När vi idag passerade gränsen mot Västra Götalands län var det dock slut på det roliga. Då blev det igenmulet och började regna…

Särskilt mycket fotat har det inte blivit av förklarliga skäl, men några hundbilder har det blivit som vanligt.

Min allra vackraste schäfer i solnedgången!

Schäferöron ÄR underbara!

Solnedgång över Siljan, taget från husvagnen (ungefär).

Grillning på vår egen stenlagda terass i två etage.

Värmeälskande terrier tycker att roterande värmefläkt från Clas Ohlsson är en utmärkt uppfinning!

Avancerad terrier-tortyr på Norrköpings campingplats.

Glass i Arkösund. Inget gruff där inte, varannan sked till Iza och varannan till Karlsson. Och inte ens när Gino skulle vara med och dela var det någon som sa nå’t… 🙂

Och slutligen en bild på Gino som växt till sig betydligt sedan sist, dvs i slutet av maj, och nästan (vid åtta månaders ålder) är ikapp Karlsson. Vad månde bliva? En schäfer med hängöron kanske?

Nu blir det ett par hektiska dagar med tvätt och förberedelser inför lägret, och fortsatt fjärrstyrning av arrangemangen runt mamma. På fredag ställer vi upp vagnen (och förtältet) och på lördag börjar lägret. Just nu känner jag mig inte ett dugg motiverad, men det brukar ändra sig när man väl är på plats.

Semestern som gud glömde!

Mina bästa kamrater numera heter Ajax och Margareta. Ajax bor i en flaska och Margareta ”bor” på hemtjänsten som biståndshandläggare.

Till min fasa upptäckte jag, vid framkomsten till mamma, att hon fullständigt tappat greppet sedan förra sommaren. Vilket hon lyckats dölja på ett imponerande sätt via telefon. Nu har jag och min kamrat Ajax fullgjort tre arbetspass på ca åtta timmar, och har väl lika många kvar ungefär. Och det går inte smärtfritt, varken fysiskt eller psykiskt…

I morgon är det akutmöte med Margareta, under mammas vilda protester, och sedan fortsätter städprojektet… Och diverse andra projekt som syftar till hennes väl och ve, även om hon har svårt att tro det nu.

Nä, att det skulle vara så här illa kunde jag inte i min vildaste fantasi ha föreställt mig… Och när vi kommer iväg härifrån och hur resten av semestern blir det är det ingen som vet just nu… 😦

Vad är det med Piff & Puff?

Jag undrar lite exakt VAD det är som gör att hundarna, och framför allt Iza, är så oerhört fascinerad av ekorrar? Hon blir mer exalterad och okontaktbar av en ekorre än av ett rådjur? Nu på promenaden studsade det iväg en Piff, eller möjligen Puff, och naturligtvis försvann den upp i ett träd. Båda hundarna stod på bakbenen och var gravt hysteriska. Karlssons hysteri grundade sig förmodligen mest i att storasyster var hysterisk, jag tvivlar på att han förstod varför? Ibland är jag nästan sugen på att släppa Iza  för att se exakt hur långt upp i trädet hon kommer…? 😉

Inte så ”bara”…

Som jag tidigare konstaterat (även här i bloggen) så är det inte så ”bara” med husvagnssemester. De som inte har husvagn har en förmåga att kläcka ur sig kommentarer som ”Åh så skönt, bara att haka på och åka iväg”.

Fel, fel, fel!

När man väl är på plats (och förtältet är uppe) är det skönt, men dygnet innan man åker är … hektiskt. Husvagnssemester i Sverige med hundar i bagaget innebär att man måste vara garderad för både två veckors regn/kyla OCH två veckors solsken/värme. Och eftersom man inte bara ska träna hund måste man även ha en del ”vanliga” kläder (och skor) i bagaget. Mycket packning blir det… Men nu är det snart färdigpackat, tror jag. När husse slutar jobba idag är fortfarande oklart, men någon gång under eftermiddagen/kvällen bär det iväg.

I morgon, när vi landar på slutdestinationen, inträder nästa intressanta fas – uppsättning av förtält. Som någon, jag tror det var Agnetha, kommenterade förra året; ”båda vet exakt hur det ska göras, men ingen vet samma sak” eller något i den stilen. Det kan inte sägas bättre… Dessutom är det första gången i år, och mycket kan ha glömts sedan förra året.

Men sen … sen inträder den ”sköna” fasen. När livet i princip cirkulerar runt hundpromenader, kanske lite hundträning, vad man ska äta, vem som ska diska och om förtältsväggarna ska vara uppe eller nere. 🙂

*************

Igår kväll tog jag och Iza en sen kvällspromenad i den skuggiga, hyfsat svala skogen. Gillar egentligen inte att gå i skogen så sent med tanke på allt vilt som är i rörelse, men med värmen som var igår var det inte mycket att be för. Promenaden var skön och det värsta i viltväg vi råkade ut för var ett rådjur.

En liten stund efter att vi kommit hem fick vi dock oväntat besök. Över vår tomt, ca 3,75 meter från altanen, kommer en stor, svart älgtjur promenerande. När husse hängt över räcket och pratat med honom en stund tyckte han det var lika bra att promenera tillbaks till skogen som han kom ifrån. Den skogsplätten som jag och Iza just passerat genom… Tyvärr var kameran redan inpackad i husvagnen så någon bild blev det inte.

*************

Nej, nu fortsätter semesterförberedelserna. Om jag kommer åt en dator under semestern är osäkert, men OM jag gör det kan jag säkert inte låta bli att skriva några rader här.

Hur tolkar man det?

Om man, när man ilsket hamrar ner ett mail till en kvinnlig människa (jobbrelaterat) som man är höggradigt irriterad på, upptäcker att man skrivit ”f*tta” istället för ”fritt” – hur ska man tolka det?

Jag skriver fort och effektivt, och vissa ord kommer med en viss automatik – men just det ordet? Tror ALDRIG att jag skrivit det förr.

Ett fall för Freud kanske…?

(Jag upptäckte felskrivningen INNAN jag tryckte på ”skicka”.)

Utmanad

Det har ju varit lugnt på utmaningsfronten ett bra tag, så när jag blev utmanad av Bacillen (och det var en hyfsat ”kort” utmaning) så kan jag väl anta den då. 😉

Regler: Svara på alla frågor. Välj ut 6 personer som du vill ska svara, utmana dem i deras bloggar och be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på din.

5 saker som finns på min att-göra-lista idag:

1. Jobba

2. Åka på födelsedagskalas hos T den äldre

3. Stryka

4. Bädda rent i sängarna (lakanen hänger på tork ute)

5. Börja packa husvagnen?

Vad gjorde jag för tio år sedan?

Då hade jag precis börjat min första riktiga anställning i den bransch jag fortfarande jobbar (dock inte på samma företag) och semester stod inte riktigt på schemat. Tror jag hade en vecka, eller möjligen två. För  övrigt bodde jag i samma hus och hade även då en schäfer.

Ställen jag bott på:

Norrköping, Rättvik, Mora, Stockholm, Borås

Fem saker jag skulle göra om jag var biljonär:

(inte nödvändigtvis i exakt denna ordning)

1. Sluta jobba.

2. Köpa mig en gård med gott om egen skog.

3. Anställa en hustomte (= snickare, trädgårdsmästare, målare, rörmokare, murare, hundvakt).

4. Resa.

5. Ge bort pengar till personer i min närhet som behöver det.

Personer jag vill veta mer om: De som känner för det får svara!