Inte helt bortglömt!

Idag har K fått ett litet spår på ca 300 meter. Det vore ju ganska pinsamt om han helt hade glömt bort hur det funkar till lägret. Men helt tomt i spårminnet var det uppenbarligen inte. Han löste det faktiskt riktigt bra. Jag gjorde ett upptag som gick i 90° över en stig så att riktningen fram till själva spåret var ganska klar. Det som imponerade var att han, direkt när spårselen kom på, stack ner näsan i backen och började leta efter spåret och när vi kom fram till det gjorde han faktiskt en analys!!! Någon meter på bakspåret och sedan vände han och gick iväg jättesnyggt. Två pinnar, pip och slut hade jag lagt ut, och förutom att han gick över slutet i första försöket så var han jätteduktig. Nu återstår att se vad som händer när någon annan än jag gått spåret. DET var ju ett tag sedan…

Det var inte heller att missta sig på hur mysigt han tyckte det var att rasa omkring i skogen, alldeles lös och ledig, på vägen tillbaka. Under semestern har han fått hålla sig till koppelpromenader.

För övrigt så går tvättmaskinen varm och jag tackar ödmjukast för att någon uppfann luftavfuktaren och torktumlaren, annars vet jag inte hur jag skulle fått tvätten torr med tanke på det något … instabila vädret.

Det var även roligt att se vad som hänt med mina blommor på två veckor! En del av årets inköpta pelargoner såg riktigt risiga ut, helt blomlösa, när vi åkte och nu är (nästan) samtliga på gång igen. Jag frågade grannen om hon kunde tänka sig att sköta skötseln även när vi är hemma, eftersom hon lyckats så bra. 🙂 Men sanningen är väl den att det förmodligen hänt även om jag vattnat dom själv och varit hemma. Men efter två veckor blir det så påtagligt.