”I brist på bröd får fan käka limpa” var det någon som sa en gång. Jag vet inte hur etablerat ordspråket är, men det kändes passande idag. I brist på spårmark (översnöad) fick vi spela plockepinn istället.
Jag fyllde (nåja) garageinfarten med spårapporter, både vanliga och slutapporter, och sen fick lillebror plocka för glatta livet. Det tog en stund innan han kunde bestämma sig för vilken av de 22 han skulle börja med, men farten ökade efter hand när han kom på att han blev rikligt belönad för varje bärgad pinne. Han blev så rikligt belönad så det är tveksamt om jag vågar trycka i honom kvällsmat också. 😉
Eftersom det slarvats med pinnarna en del på sista tiden kändes det som en nog så nyttig övning, och det finns en överhängande risk för repris i morgon. Någon liten apportstig skulle inte heller vara fel, men då får snön försvinna först.
Några korta platsliggningar hann vi också med. Med tanke på temperaturen gick det inte att ha honom liggande några längre stunder men fokus var att han skulle ha ögonkontakt med mig och det verkar som om han börjar greppa det.
Det har varit minusgrader i skuggan hela dagen så det har inte hänt mycket med snötäcket utom där det är skottat/plogat och solen bränt på.
För övrigt så finns det vissa som menar att jag är medelålders (hemska ord!). Frågan är bara; hur jag kom dit? Idag på lunchpromenaden reflekterade jag över att det finns vissa brister i den livserfarenhet jag borde ha skaffat mig på vägen. Idag lärde jag mig följande; om det – trots att solen skiner – är minusgrader, och blåser en svag men distinkt nordanvind så bör man sätta på sig handskar! Det gjorde jag inte. Lunchpromenaden blev därför kort och mina händer var som två isklumpar vid hemkomsten. Vi får väl se om jag kommer ihåg det tills demensen sätter in?
vallterrier.com 
Predemens????
Nej, ren och skär optimism. Jag glömde inte handskarna utan lämnade dom hemma helt medvetet. 🙂
Efterkonstruktion, Lotta, efterkonstruktion. Klart du glömde vantarna! 😀
Jag och en arbetskamrat satt för ett par år sedan och diskuterade det här med att man missat så mycket under uppväxt- och ungdomsåren. Vi bestämde oss för att starta en klubb – Allt-som-vi-velat-lära-oss-under-vår-ungdom-som-inte-blivit-av-klubben. Arbetskompisen ville t ex lära sig att göra ”simmar-vändningar” – du vet, sådana när man är under vatten, skruvar sig och skjuter iväg sig – medan jag satte upp konståkningspiruette och drillande med pinne (som flickor i korta kjolar gör framför musikkåren) på agendan. Nu blev det inget av med vår klubb, men nog hade det varit vansinnigt roligt! 😀
Å andra sidan är det väl inte för sent ännu, antar jag … 😉
Ha det gott i snöhögarna!
*ser fram emot att se Agnetha i kort kjol och drillpinne” 😀
Agnetha; det kanske blir du som får flytta hit istället? I Fristad har dom Fristad Drillflickor som är bland de bästa i Sverige.
Hahaha, du är förmodligen högst ensam om att vilja se det! 😀
Tror att det skulle vara rena skräckupplevelsen för de flesta…
Hmm… jag ser en ”bloggutmaning” under uppsegling här? ”Saker jag skulle viljat lära mig – men än är det kanske inte försent?”