Idag fick jag ett oväntat telefonsamtal. Från en f d arbetsgivare, som jag slutade jobba hos för 19 år sedan!
När jag bodde i Stockholm jobbade jag extra på det här företaget som låg i samma hus där jag bodde. Företaget har flyttat sedan dess, men när hon nu behövde någon som gör det jag gjorde då, på ett ungefär, kom hon att tänka på mig. Hon har tydligen svårt att hitta någon som fixar det, även om det i mina öron låter ganska enkelt (men rätt tråkigt), och då kom hon att tänka på mig. Det skulle gå utmärkt att göra jobbet på distans men det var tyvärr inte en sådan omfattning att jag skulle kunna leva på det (långt därifrån), och mer arbetstid utöver min heltidsanställning är inte direkt vad jag drömmer om, utan snarare det motsatta. Framför allt inte just nu när det börjar dra ihop sig på jobbet och kommer vara mycket hektiskt fram till sommaren. Jag tackade således nej, men det var onekligen en kick att bli ihågkommen efter så många år. 🙂
F ö snöar det fortfarande och även om vi inte fått i närheten av det som ramlat ner hos Agnetha (ca 10 mil norrut) så är jag grymt besviken. Nu liksom…?
Någon platsliggningsträning utomhus blir det inte för K idag… 😦
En platsliggning i snön med K vore väl bra. Han skulle ju inte ha så mycket att titta på annat än snö, i alla fall! 😀
Här har det ÄNTLIGEN slutat snöa, men det betyder inte att det framkomligt, precis; snöplogen lyser med sin frånvaro och det är få bilister som vågar sig ut i det här väglaget. Maken körde t ex fast med bilen (trots all tänkbar antispinn och annat tekniskt finlir under huven) när han skulle köra upp hjulspår åt hemtjänsten, som skulle komma till min svärmor. Och det trots att ha skottat där två gånger. Och svärmor bor – granne… 😮
Nu lovar de ju sol imorgon, så med lite tur försvinner väl det här eländet nästan lika fort som det kom. Men det var hur som helst jäkligt onödigt att det kom alls. 😉
Ha en trevlig kväll.
Håller med, om att det var onödigt alltså. Det värsta är att det ska komma mer till helgen. När man har hela fyra dagar på sig att träna hund (nästan) så mycket man vill. 😦
Men va´kul…att bli ihågkommen alltså 😉 En liten kick för självförtroendet 😀